Vankas Arbete

Imorgon är det en härlig arbetsdag jag har framför mig. Har fått den stora äran att faktiskt vara ledig i hela tre dagar! Nästan så att jag känner mig lite mer energisk än vad jag vanligen känner mig efter en ledighet.

6.45 ska jag stämpla in imorgon, det kommer inte att hända. Har en promenad upp till dagis för att lämna sonen 6.30, helst så snabbt som möjligt med lämningen då jag måste hinna med nästa buss till NUS, den går 6.33 från bussplatsen nedanför dagiset. Tajt med tid! Avslutningsvis måste jag knata nästan 1 km igenom hela sjukhuset för att till slut komma till min fina avdelning som alltid är längst bort från allt. Med lite tur, om jag hinner med bussen 6.33, så är jag inte senare än 07.00 på jobbet. Blir nog bra det. Jag har ju bara nya patienter att läsa in mig på och en ny dag att försöka planera utan att veta hur läget på jobbet egentligen är så det blir spännande!

Dock önskar jag väldigt mycket att jobbet skulle börja en kvart senare, det hade fungerat för min del bättre i allt man behöver göra på morgonen. Redan nu är jag stressad över imorgon. Vill inte vara sen, särskilt inte när jag som sagt har nya patienter. Oroar mig för läget på kliniken. Är det överbelagt? Är vi drabbade av flertalet sjuka i personalgruppen? Måste man jobba extra mycket för att det är sjukfrånvaro eller är det en inskolning/student som ska följa med hela passet? Är det fullt med ”tunga” patienter som kräver extra mycket från både usk och ssk att det blir svårt att hinna med dom andra 4-5 patienterna man har ansvar om? Stress, oro, ångest och utmattning redan nu. INTE OKEJ!

Det här är tankar jag inte vill ha innan jag ska försöka sova men likt förbaskat så kryper dom fram ändå! Det är hemskt att det ska snurra sånt här i skallen på ens lediga tid! Jag hatar det! Min mage gör ont och min sömn är obefintlig när dom här tankarna börja spinna. Ensam om det är jag definitivt inte, det vet jag med säkerhet. Önskar bara att det fanns någon typ av quickfix som kunde lätta på den här oron och stressen för alla. Det ÄR ingen quickfix, det vet jag, men hoppet för att det ska bli bättre är väldigt svagt just nu. Riktiga handlingskraftiga handtag behövs och det är illa kvickt! Jag har redan varit sjukskriven p.ga denna ofantliga stress och oro över hur det är på min arbetsplats, vägrar bli det en gång till! Mitt jobb ska INTE få styra mitt liv. Jag vägrar gå sönder pga mitt yrke! Vägrar låta fler gå sönder pga detta yrke!