Jag som sov så lite i natt… Varför kan jag inte sova? eller jag vet varför men det är ingenting jag tänker skriva ut här..

Ikväll är en känslokväll.. Jag älskar, jag hatar, jag sörjer…  Tankarna snurrar och jag kan inte sortera dom. När jag ska få släppa den starka Miia för en stund och bara hitta någon jag kan få gråta hos utan att behöva känna att jag klagar? Behöver inte alls vara en pojkvän eller så.. Utan bara en vän.. Jag vill inte ha förklaringar på varför det är som det är.. Eller någon som ska vara vettig. Utan någon som kan stryka mig i håret och bara hålla med? Är det för mycket begärt?

Kanske, kanske inte..

Jag vet att det snart kommer hända.. Och jag vet att han är gammal.. Jag vet att det kommer bli värre för andra.. Men mitt hjärta kommer endå slitas i tusen bitar! Spelar ingen roll om han inte är min riktiga ******. Spelar faktiskt ingen som helst roll. Han är min ******, enligt mig och enligt han. Han är även min bästa vän just nu. Han är någon som jag delat allt med det senaste året. Han är någon som jag sett gjort sånna framsteg. Jag är den som har funnits där. Jag har fått sådan uppskattning, sådan tacksamhet. Jag har blivit så älskad. Jag har fått saker berättade för mig som är helt otroliga.

Jag är så tacksam, tacksam över den här tiden. Men jag kan inte se hur min vardag ska se ut utan honom. Ska han bara försvinna nu? Det är någonting som jag alltid vetat kommer hända.. Men jag vill inte! Jag vill inte vara med i den leken..

Vad ska jag sjunga? vad ska jag säga? vad ska jag göra när du väl är borta och alla ska ta farväl? Hur ska jag bete mig? med tanke på att det finns dom som har det värre än jag…

Näe nu vart det långt.. Ska avsluta, torka tårarna och sova..