Det har varit mycket prat på sistone om problemet med för korta restider på i hemtjänsten, och där kan jag inte göra annat än instämma.
Problemet är mer uttalat på kvällar och helger, då marginalerna är mindre. Då händer det ofta att man har en kväll fylld med minusrestid, att man ska vara på nästa besök innan det föregående har tagit slut.
Det är i det läget man antingen måste ta fram tidsmaskinen eller börja hyvla tid från besök, stressa och bara göra det absolut minsta nödvändiga för att hinna.
Det är i det läget man måste prioritera bort ADL, förflyttningstekniker, sociala behov, vårdtagarsäkerhet och gott bemötande.
Det är i det läget som en del av ens arbetsglädje och stolthet dör och man lätt blir bitter.
Men det går, kvällen löper utan tillbud och alla får sin medicin.
Är det bra omvårdnad? Knappast.
Men det är på oss anställdas axlar att säga ifrån. Vi måste bli bättre på att dokumentera. Att inte tolerera sånt här. Att skriva avvikelserapporter, insändare, blogginlägg, motioner! Vi är alldeles för bra på att acceptera de här bristerna, att kompensera och härbärgera. Det är dags att ifrågasätta. För våra äldres skull. För vår yrkesstolthets skull.
Senaste kommentarerna