Solbackens äldreboende – robotar, kameror och högstadieelever i äldreomsorgen?

Nyligen publicerades en artikel i Folkbladet om att personalen på intraprenadboendet Solbacken i Umeå misstrivdes med schemaförsämringar.

https://www.folkbladet.nu/plus/2162165/personal-inom-aldreomsorgen-sagar-nya-scheman

Personalen klagar över att de får jobba varannan helg och delade turer, att de tvingas arbeta resurspass där de vikarierar för varandra på avdelningar de inte känner till så bra, och att arbetstidsfördelningen är ojämn över veckorna. Legitim kritik, och synpunkter som bör tas på allvar. 

Svaret från Åsa Mattsson, enhetschef på Solbacken, dröjde inte länge. Hon bemöter den framförda kritiken sålunda.

1. De som framför kritiken har fel eller är inte representativa. 2. Det finns inga bevis. 3. Även om det var sant skulle ingenting göras för det är för dyrt att tillmötesgå. 4. Bit ihop, för andra jobbar ju också dåliga scheman.

Hon avslutar intervjun med att vägra lämna ut offentliga handlingar. Men det är ett kapitel i sig.

Det här sättet att bemöta kritik mot arbetsmiljö och exempelvis scheman är ingenting nytt, och någonting som är återkommande i den kommunala äldreomsorgen. Kritik försöker reduceras genom att härleda till enstaka ”bråkstakar” istället för att bekräftas. Krav på objektivt mätbara data istället för att vara inlyssnande. Försök att skuldbelägga den som framför kritiken med att andra minsann jobbar precis lika dåliga scheman (och dom klagar minsann inte, underförstått). Slutligen, men den stora uppgivna sucken, pengarna finns ändå inte. Vilket är en sanning med modifikation.

Politiken tycker till

Senare tillfrågas även Janet Ågren (S) och Veronica Kerr (KD), ordförande och vice ordförande i äldrenämnden.

https://www.folkbladet.nu/plus/2163696/politikerna-arbetsvillkoren-ar-viktiga

Janet Ågren har inga svar annnat än att uppgivet konstatera att det inte finns nog personal, och att vi måste ersätta personal med robotar (läs: välfärdsteknologi). Veronica Kerr kommer istället fram till slutsatsen att det är det här med heltiderna som sätter käppar i hjulet. Lösningen är att vi börjar jobba deltid och anställer billiga högstadieelever.

Är det kört?

När vi då från tjänstemannahåll och politikerhåll krasst har konstaterat att det varken finns pengar eller personal till äldreomsorgen, då finns det bara en lösning kvar och det är en medveten kvalitetsförsämring. Att vi sänker våra krav till att möta förutsättningarna. Det är det som Janet Ågren via omvägar också är inne på. Välfärdsteknologi, i form av distanstillsyn och automatiserade medicindelare, är en bortrationalisering av personal och en klar försämring av den omvårdnad vi erbjuder våra äldre. Man sparar in på det dyra, fysiska mötet, och ersätter med automatiserade system. Kommunens tjänstemän hävdar, i motsats till Janet Ågren, att dessa system bara ska erbjudas de som verkligen efterfrågar sådana lösningar – men då blir också besparingarna obefintliga.

Men måste äldreomsorgen försämras? Finns det alternativa lösningar? Jag tror gärna det.

Alternativa lösningar

Att för få vill arbeta i äldreomsorgen är sant. Men lösningen på det kan inte vara att ha lägre bemanning och försöka kompensera med kameror och robotar. Lösningen måste vara förbättringar av personalens löner och arbetsvillkor och att skapa riktiga karriärvägar. Lyft chefer från omvårdnadspersonalen, låt de som behärskar verksamheten bestämma.

Det går inte att kombinera heltid med mindre helgtjänstgöring, sägs det. Men det gör det absolut. Lösningen är inte att, som Veronica Kerr vill, tvinga ner folk i deltider. Lösningen är betald arbetstidsförkortning och att behålla och värdesätta våra vikarier och timvikarier som vill ha de anställningsformerna (på grund av exempelvis studier). Inför helglöp för de som vill arbeta så för att avlasta ordinarie personal.

Att arbeta med att vända den negativa trenden för äldreomsorgen är kostsamt, inte minst eftersom välfärden i Umeå kommum konsekvent har underfinansierats i flera år. Men kostnaderna kommer att minska med en sjunkade sjukfrånvaro. Alternativet är att vara ärlig med allmänheten, personalen och våra brukare:

Umeå kommuns nya löfte:

”Vi har inte råd att ge er en god omvårdnad. Vi har inte råd, för vi väljer att inte prioritera det. Sänk er ambitionsnivå. Sänk era förväntningar.”

Att inte våga vara ärlig med detta förskjuter bördan på den ansatta personalen som för varje år sliter hårdare för att kompensera för skillnaden mellan vad vi tycker att våra äldre förtjänar och de förutsättningar politiker och tjänstemän ger oss. Samvetsstress, dåliga scheman och hård arbetsbörda kommer slutligen innebära att ingen kommer att vilja eller orka arbeta i äldreomsorgen.

Det går att vända, men det krävs pengar, vilja, politisk ambition och ideologi. Det krävs att vår kompetenta personal bemyndigas att styra den verksamhet vi behärskar. 

Det räcker inte med robotar och högstadieelever.