Det var en gång en regnbåge som var böjd över en liten stad med alla sina fina färger.

Han brukade komma fram då och då med alla sina färggranna färger efter att det hade regnat.

Regnbågen var så stolt när han lyste med sina vackra färger över staden som var rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett.

Stadsborna som gick på gatorna var också stolta där de gick med sin hopfällda paraplyer efter regnet som nyss hade varit.

De var så glada och tacksamma för regnbågen eftersom han vittnade om ett underbart löfte som Gud hade gett till människorna en gång för länge sedan.

Men svarta molnet var inte glad för regnbågens alla färger. Han var sur och tvär.

Egentligen var han avundsjuk på att den färggranna regnbågen bar med sig ett löfte när han tittade fram efter att svarta molnet hade släppt ner regn över staden.

Svarta molnet var inte lika färggrann som regnbågen. För hans färger var… tja, svart!

Dessutom fick inte svarta molnet regna hur mycket som helst på grund av löftet som regnbågen bar med sig.

Svarta molnet var avundsjuk för att ingen av stadsborna ärade honom och sa att han var vacker.

Oftast var människorna bara sura när molnet regnade. Men så fort regnbågen tittade fram sken stadsborna upp och sa:

– Titta vilken fin regnbåge. Kolla alla de vackra färgerna!

Då började svarta molnet smida hemska, mörka och svarta planer!

– Jag kidnappar regnbågen och gör regnbågens löfte till mitt, då kommer människorna tycka att jag är bra, tänkte regnbågen.

Då kidnappade Svarta molnet regnbågen. Han gömde regnbågen bakom sig och gjorde hans löfte till sitt.

Därefter började han regna på stadsborna som sura fällde upp sina paraplyer.

– Nu regnar det där molnet igen, men vi är inte oroliga, för vi vet att regnbågen tittar fram snart.

Och det gjorde han! Efter att svarta molnet inte orkade regna mer böjde sig regnbågen åter igen över staden med alla sin fina och vackra färger.

För det är ju så: ingen kan någonsin stjäla Guds löfte ifrån dig!

Det står evigt fast.

Christer Åberg
www.apg29.nu
—
Läs också: Sagan om zebran som ville bli en häst – Av Christer Åberg