Dåliga upphandlingar beror på en alltför stark politisk styrning

De europeiska direktiven om offentlig upphandling har överlag genom åren mött ett starkt motstånd, både hos politiker och de som arbetar med upphandlingar. Det förekommer även en stor mängd klagomål  angående direktivens krångel, deras brist på flexibilitet och tidfristerna för publicering  och att svara på frågor. Det finns även en stark problematik kring det faktum att direktiven inte uppmuntrar till förbättringar av försörjningskedjan. Många av dessa problem såväl som utmaningar har sin grund i att det offentliga inte har lyckats att professionalisera sina upphandlingsorganisationer eller system. För att lyckas bättre krävs därför att det offentliga strukturerar upp upphandlingsfunktionen så att fokus ligger på bra affärer, samtidigt som det görs klart och tydligt med ansvarsområden,befogenheter för alla inblandade personer och avdelningar.  Det är också på denna punkt som framförallt politikerna misslyckats. Detta eftersom det tyvärr väldigt ofta saknas gränser i offentliga verksamheter, vilket gör att många viktiga inköp görs fattas på politiska grunder och inte affärsmässiga. I studier kring upphandlingar kan man också se att upphandlingsbeslut alltför ofta saknar rationalitet och ett faktabaserat tänkande, som onekligen leder fram till dåliga affärer för skattebetalarna. Den starka budgetkultur som också råder inom det offentliga leder även till man tenderar att överspendera, istället för att sträva efter inköpsbesparingar som skulle gynna skattebetalarna. För ett prakt exempel på denna negativa budgetkultur kan man studera landstinget i Västerbotten och samtidigt fråga sig själv om det är möjligt att landstinget med en sådan budgetstorlek, inte kan identifiera bättre besparingsförslag? För mig är den logik som framförs av detta landsting ur ett ekonomiskt perspektiv märklig.

Källor

• Significant (2004) rapport om efterlevnad inom offentlig upphandling
• (Van Weele,2012:203).