Politiker älskar salamiprincipen

Salamiprincipen är en livsmedelsbenämndprincip som beskriver hur man metodiskt kan  få en parti politisk eller företagsagenda att röra sig i en viss riktning. Liknelsen har sin grund i att det inte går att äta en hel salami, eftersom smaken då skulle bli för stark. Partipolitiskt tar sig detta uttryck genom att  smyga in beslut om skatter, avgifter, lagar i små steg. Bakgrunden till att politiker men också företagsledare använder sig av principen kan exempelvis vara att det saknas ekonomiska möjligheter att fatta ett stort beslut på en gång. I andra fall kan det finnas stora osäkerheter  kring finansiella marknader,opinioner, förhandlingar etc. Det kan även vara så att enda sättet att påvisa ett förslags värde är genom att genomföra det. En vanlig kritik mot principen är att den ofta planlöst används utan att man verkligen vet vart det skall leda. För att se exempel på detta är det ofta möjligt att studera de lokala förslagen som politikerna i din kommun lagt fram. Genom att använda salamiprincipen har man då istället byggt in sig i beslut som inte längre går att påverka och kanske även förfört andra viktiga beslutsfattare. I ett annat exempel kan man i motsats till det första kanske tänkt längre. De har istället en plan och strategi för hur en komplett lösning skall se ut. Bara att rita upp en enkel plan är ett stort steg för att lyckas med salamiprincipen. Sedan går det att finfördela bitarna ytterligare och förse dessa med detaljerade strategier kring exempelvis upphandling. Bara genom att göra detta blir det tydligt för alla inblandade parter hur planen ser ut och hur den skall genomföras successivt. Då har man inte fört någon bakom ljuset, men ändå dragit fördel av metodiken.

Salamiprincipen bör med bakgrund av ovanstående användas av politiker med försiktighet, transparens och i rätt sammanhang med grundlig planering. Rätt använd blir då salamiprincipen en tillgång för både skattebetalare  och politikerna själva.