En trevande inledning.                                                                                                                                                                                                                                    När jag nu gör mitt första inlägg på denna blogg så kännas det ungefär som att första gången kliva in i ett sammanhang med helt främmande personer. En viss osäkerhet inställer sig med vidföljande frågor; passar det här mig, kommer det att påfordra allt för stor del av min tid och vad vill jag med mitt skrivande? Det är inte första gången jag bloggar. Under Vilhelminabloggens dagar så deltog jag där flitigt under flera år. Nåväl en ringa start blir det här med en återblick på det närmaste halvåret och därmed en antydan om vad kommande bloggar kan komma att handla om.                                                                                                                                                                                                                                              Jag är en tämligen nybliven pensionär. Efter 38 år som heltidsanställd präst i Svenska Kyrkan gick jag i pension den 1 januari detta år. En fantastisk period med möten av människor som berikat och berört ligger bakom. Blicken bakåt av de gångna åren ger upplevelsen av tiden som allt för flyktig. Vad fort det gick! En känslomässigt sammanfattning  av dagar och år som fyllts med ett mångsidigt och meningsfullt innehåll. Familjen har under perioden växt från ursprungliga fem personer till det drygt tredubbla. Våra tre pojkar är numera vuxna män med familjer. Jag, som ”friställd”, får större möjlighet att ägna tid åt den nya uppväxande generationen.                                                                                              Ja, så är det är ju det här med tiden. Hur ska den fördelas? Som pensionär erbjuds jag möjligheten att lite mera disponera den efter egen prioritering. Så är och förblir, trots denna möjlighet, familjen grundbasen i det ”nya” livet – en kontinuitet som förblir livsviktig även i kommande dagar. Utöver detta har i huvudsak tre saker fyllt en pensionärs tillvaro sedan årsskiftet. Här nämnt i tur och ordning.

Hilde – en stormande upplevelse med efterspel                                                                                                                                                    Min hustru och jag äger lite skog som fick känna av stormen Hildes vrede förliden höst. Ett 20- tal stora granar föll runt vår fritidsfastighet.Ingen av jättegranarna över huset. Ett annat skifte strax utanför Vilhelmina befanns ha ca 150 stora träd omkullvräkta av samme vädervilde. Vintern och våren har ägnats till stor del av att ta vara på den träråvara, som genom Hildes våldsamma framfart, påförts oss. Snart finns dock alla stammar och stockar på plats vid ett av bygdens sågverk för att förädlas till bräder, reglar och ochplank.

Stugan uppe vid Simonsbodarna                                                                                                                                                                           Det andra som ägnats tid och kraft är den fäbod från 1885 som stått ensligt i väglöst land och tärts av väder och väta. Det har varit en särskild prioriterad uppgift att försöka att någorlunda återställa och färdigställa denna byggnad från en avlägsen period av gårdsdrift. Jag och yngste sonen rev den för fyra år sedan och fraktade de friska timmerstockarna ner till byn. Där blev den sedan renoverad, försedd med nygammalt timmer där tidigare stockar ruttnat ner, nytt golv med 10 tums plank, isolerat tak och nya fönster samt dörr. I fjol våras rev vi så åter den renoverade stugan och fraktade den stock för stock med skoter de 7 km upp till Blaikfjällssluttningen just hitom Fjällbäcken. Den står nu på sin gamla plats men väntar på den sista finishen innan den åter blir beboelig. Det sistnämnda har dock dragit ut på tiden och idag får vi se när inflyttningskaffet kan hållas för vänner och intresserade. Fönster, spis, kamin och tillhörande skorstensrör ska installeras men därefter är det möjligt att övernatta i den lilla fäbodstugan.                                                                                                                                                                                                           Kristdemokraterna i Vilhelmina                                                                                                                                                                            Den tredje aktiviteten som accentuerats betydligt detta år är min roll som avdelningsordförande för Kristdemokraterna i Vilhelmina. Aktiviteten skruvas upp rejält med anledning av de kommande valen. Ordföranden tillsammans med den valda styrelsen har att initiera arbetet med förberedelsen av valet och att förankra detta bland medlemmarna. Till detta hör nomineringar till listorna där lokalavdelningen har ett särskilt ansvar för kommunlistan. En valplattform med frågor relevanta för kommunen måste arbetas fram och med en modell som får en så bred förankring som möjligt bland medlemmar och medborgare. Vi har under vintern och våren arbetat i grupper för att erhålla den önskade breddningen på arbetet. Under sommaren och fram till valet finns vi tex varannan fredag på ”ICA-torget” och möter intresserade kommunbor. Framöver väntar debatter och byabesök. Arbetet med kommunlistan tydliggjorde ett intresse för vårt parti och de frågor som vaskades fram. Valsedelns framsida rymmer 27 namn vilket också blev vårt beslut. Hela elva nya namn blandades med ”rutinerade” fritidspolitiker till en personbreddning som vi förhoppningsvis får se ge ett gott utslag i valet. Det allra mest glädjande för en avdelningsordförande att ta del av är den medlemstillströmning som vi sett och ser och som i sig vittnar om ett intresse bland kommunborna för vår politik. Bara de senaste två veckorna har 10 nya medlemmar anslutits till vår avdelning. Möjligen kan andra av kommunens partier också se en liknande och kanske bättre effekt av sitt arbete. För oss i vår lokalavdelning är dock denna medlemstillströmningen en injektion till arbetet i valrörelsen och den process av förlust eller vinst som väntar efter valet.                                                                                                                                                                                                                                Därmed drar jag streck denna gång och lovar er, som till äventyrs vill läsa det jag skriver, att i nästa blogg återkomma under en mera enhetlig rubrik.

Ronny Thellbro