Via nyhetsmedia för en vecka sedan kunde vi läsa och höra om kinesiska partiapparatens senaste utspel. Man avser att skriva en kristen teologi anpassad till kinesisk kultur och förhållanden. Utspelet vittnar om, eller är bekräftelse på, en ideologisk förändring i det kinesiska samhället. Många följer idag denna spännande utveckling i Kina. Den kristna kyrkans existens är inget nytt i det väldiga landet. Kristen mission faktiskt kan spåras ända ner till 600-talet e Kr. Trots den långa existensen av kristen närvaro har den kinesiska kyrkan levt ett undanskymt liv och i förhållande till befolkningen haft mycket få medlemmar. Den tidiga kristna missionen mötte i både Japan och Kina ett jämförelsevis utvecklat samhällsystem med en stark centralmakt. Det kan ha haft sin betydelse för den kristna kyrkans svårigheter att växa.

Kyrkan har genomlevt flera våldsamma och blodiga motreaktioner, den senaste under Maos kulturrevolution. När Mao Zedong dog 1976 fanns inte en enda kyrka i bruk. 1979 så ändras förhållandena i landet. En reformpolitik genomförs för att få fart på ekonomin och som medförde en större personlig frihet för medborgarna. Kyrkor, moskéer och tempel återlämnas, renoveras eller nybyggs. Det troende Kina träder därmed fram i en omfattning som få anat. Man räknar med att antalet kristna 1949 omfattade ungefär en procent av en befolkning på mellan 400 och 500 miljoner människor. Det är idag svårt att få en någorlunda säker uppfattning om kyrkans medlemstal. Svenska Bibelsällskapet gick i våras ut med uppfattningen att kyrkan omfattar minst 100 miljoner kristna. Samtliga initierades uppfattning idag är att kyrkan i Kina har en enorm tillväxt. En ny församling bildas varje dag.

I samband med 60-årsjubileét av den statskontrollerade och godkända Tre-själv-kyrkan förkunnande Wang Zuoan, Kinas högste tjänsteman för religionsfrågor, ”att kristendomens ställning i landet ska stärkas i framtiden” och ”att utformandet av en kinesisk kristen teologi borde anpassas till Kinas nationella tillstånd och integreras med kinesisk kultur”. För närvarande anses den statskontrollerade Tre-själv-kyrkan ha ca 25 miljoner och den förbjudna husförsamlingsrörelsen ca 75 miljoner medlemmar. Att det ateistiska kommunistpartiet anser sig behöva en kinesisk teologi förefaller mycket motsägelsefullt. Den raka förklaringen är att enpartistaten oroas över kyrkans snabba utbredning och väljer att arbeta efter två linjer. Den ena är att fortsätta förfölja den förbjudna husförsamlingskyrkan och den andra att allt hårdare lägga den godkända Tre-själv-kyrkan under partiapparatens kontroll. Kinas kommunistparti erkänner genom sitt handlande att det inte längre har kontroll över den kristna trons utbredning. I stället får världen beskåda en märklig synkretism ofrivilligt initierad av den ateistiska diktaturen. Acceptabla delar av kristen teologi ska integreras i den kommunistiska ideologin för att den vägen intala sig att än har partiet kontroll över de ofantliga människomassorna.

Partiet kan naturligtvis inte den vägen stoppa den snöboll som satts i rullning. Parallellerna till kristendomens framväxt i det romerska imperiet ligger inte långt borta. Först våldsam och blodig förföljelse, därefter resignerad acceptans som följs av erkännande av rörelsen och till sist den statliga administrationens integration av den nya ideologin.

Ronny Thellbro