I gårkväll 18.30 släpptes våra lokala kandidater, till nästa mandatperiods politiska uppdrag, lösa för att under moderator Kent Lövgrens överinseende diskutera och förklara vilket program som skapar trygghet och utveckling i Vilhelmina. Moderator Kents korrekta och lättsamma stil passar väl i de flesta sammanhang, så och i går. Debatten utvecklades inte till vare sig vendetta, slagordssluggande eller glödande propaganda. Kvällen blev med andra ord en tämligen stillsam tillställning där alla fick möjlighet att utveckla sina förslag till hur rådande problem bäst ska lösas. Ca 100 personer hade samlats i biolokalen för att lyssna och ställa frågor. Många lyssnare passade också på att fråga. Samtliga partier som idag sitter i fullmäktige fanns representerade samt nykomlingen Piratpartiet. Sverigedemokraterna ställer upp i årets lokalval men avböjde att delta. Varför? Det hade varit klargörande om Erik Axelsson ställt upp i debatten och delgett sina åsikter särskilt när frågan om invandring och asylmottagande i Vilhelmina diskuterades. I huvudsak avhandlades näringsliv, skola, drogmissbruk, asylmottagande och äldreboendet. Vad blev då det kvardröjande intrycket? Jag räknas som i hög grad partisk i sammanhanget som aktiv kristdemokrat och mina intryck färgas naturligtvis av detta. Men jag tillåter mig en ”färgad” recension särskild ägnad majoriteten. 

Inlednings-/avslutningsanförandena, inom minuten sagda, formades självklart som en begäran om röststöd för sitt partis linje. I detta fall må det vara ett särskilt balansstycke av sittande kommunalrådet Åke Nilsson att hänvisa till bakomliggande period och med stöd av denna ange betryggande prov på ansvar och utveckling inför framtiden. Låt mig nämna några av de exempel Åke N anförde; sporthallsbygget och bagarstugan beskrevs som exempel, monument, på visad handlingskraft. Cloud Berry- affären nämndes självklart inte. Ingen som helst antydan av reflektion eller självkritik kring den gångna perioden nämndes heller. Istället hänvisades till föregående period som leddes av Vilhelmina alliansen. Svenskt Näringslivs rankinglista med Vilhelmina i bottendivisionen avfärdades. Vad vi än må tycka om den så ligger den trots allt som ett mätinstrument, en empirisk utsaga, som sänder ett visst budskap till omvärlden. Åke N upprepade flera gånger att ”vi måste byta regering”. Bakom formuleringen kan vi ana ett erkännande av att s+v- majoriteten inte haft en genomgående lyckosam regeringsperiod i vår kommun. Han nämnde vid ett par tillfällen Alliansregeringens lånande medel. Till saken hör att Åke Nilssons majoritet har under sin period ökat kommunens skuldsättning med 600%. För varje medborgare må detta inge oro om samma majoritet sitter efter den 14 sept.

Piratpartiet, pp, uppträdde med ungdomlig och oförfärad frimodighet. Som noviser i detta sammanhang uteblir också de mera reflekterade lösningarna på kommunens problem med infrastruktur, vård, omsorg och jobb. Den genomgående lösningen heter ”internet”. Hur man vårdar äldre och sjuka, snöröjer, byter trasiga gatlampor och håller fjärrvärmen igång, när framtidens samtliga vilhelminabor ska sitta som programmerare och datatekniker, förblir en fråga som nog ingen kan svara på. PP kunde det inte.  Som deras exempel på samverkan och ungdomsaktivitet fick vi höra att s och pp redan ingått en slags allians (hur ska vi annars tolka detta?) och anordnar inom kort ett gemensamt LAN-party.

Margareta Lövgrens lösning på kommunens svårigheter är en motsvarighet till pp, men mantrat heter här ”mera verksamhet i kommunal skattefinansierad regi”. I förtäckta ordalag lät hon oss förstå att de ”privata” verksamheterna i sektorn, som vi har idag, inte gillas. Vi har väl fungerande och uppskattade verksamheter i Kristna skolan (Strandskolan), förskolan Olympus och fritidshemmet Prästkragen. S+ v kunde som sittande majoritet bättre ha mött de frustrerade frågor som finns kring äldrevården.

Avslutningsvis kan sägas att oppositionen representerades av ett gäng politiker som varit med förr. De avstod i huvudsak att kritisera den sittande majoriteten. Något kunde ha nämnts. De valde istället att presentera sina visioner för kommunens utveckling. Annika Andersson är den mest oprövade i det sammanhanget men visade en tilltalande oräddhet i argumentationen. Rickard Norbergs samtalande och eftertänksamma stil gav intryck av kunnande, pålästhet och reflekterade problemlösningar. Särskilt gäller detta de idéer som han beskrev beträffande skola och näringsliv. Beskedet från gårdagskvällen håller en del svar men också obesvarade frågor. En sak framstod dock tydligt; Vilhelmina behöver en ny majoritet. Alliansen samlar idag erfarenhet och kompetens för att lotsa Vilhelmina in i en period av stabilitet, konsolidering och samverkan. Rösta på Vilhelminas Allians. Lägg där din röst på Kristdemokraterna. Jag är övertygad om att ett sådant val är det mest avgörande för Vilhelminas progressiva framtid.