Det börjar bli tomt i huset. Vårt hem ser numera ut som om det platsar i en inredningstidning , avskalat och snyggt -en illusion helt omöjlig att upprätthålla med tre barn.

Nu vill jag bara fortsätta slänga och rensa. Jag finner helt enkelt vår slängaanda fantaskiskt rogivande, förlösande och befriande. Det blir liksom ett steg närmare vårt mer spartanska och minimalistiska livstil.

Tyvärr fick min äldsta dotter ångest av allt vi försökte slänga bort. Och när hon började stampa i golvet över en gammal och tom tablettask kändes kvällen lång.’vi leker att det är en väska till barbie’ var hennes argument för att få spara sitt skräp tills i vår.

Visumen är också på plats, så nu kan vi rent lagligt åka. ..Vi hade tyvärr våndats över den ’långa’ behandlingstiden i onödan. Om min man bara lärt sig rätt postnummer hade vi haft dem för flera veckor sen. (jag har visserligen lovat honom att inte älta misstaget mer, men när vårt senaste inköp,anki och pytte spel, också hamnade på andra sida stan känns det rätt och hänga ut ’
honom lite:-)

Den här veckan har också vår tvååring levt upp till den sk tvåårstrotsen (med råge). Alla meningar har börjat med Nej och slutat med ett skrik. Han vill inte

äta

sova

kissa (för det gjorde han igår)

gå ut

borsta tänderna

Utan han vill endast spela anki och pytte på datorn, äta kaka, leka restaurang i köket eller med bilarna tillsammans med storasyster,som å sin sida hellre leker med en kompis i sin egen ålder

Så den här veckan har jag längtat extra mycket till

THAILAND

ett glas vin

att min man ska komma hem

att det ska bli kväll

att min tvååring glömmer bort att vara arg och sur