30/10 2008
Visserligen var Moas tillstånd snabbt övergånget men tyvärr lika snabbt smittande. Både Pelle och Vigor insjuknade igår kväll. Från att vi levt i en liten sjukstuga till att bli ett helt jädras sjukhus med illamående patienter. Saknade bekvämligheten med att få vara hemma i eget hus, egen säng och egen toalett under familjen Henrikssons värsta magsjukeepedmi, Det finns inga resurser i huset och de flesta lakan och täcken var ju redan på tvätt. Vi hade tur att jag slängde med lite lakan i packningen och handlade några första gången vi var på carefood. Men vi fick ändå göra provisoriska lösningar med handdukar allt eftersom magsjukan tog nya tag. Regnet öser ner och luftfuktigheten är på max så vi får se när det torkar några nya sängkläder och behövliga handdukar.
Vigor gör det lika bra som Moa gjort det och tar det som en liten hjälte. Somnade gnyende men vaknade ganska nöjd. Själv låg jag hela natten som på nålar och inväntade smällen. Kaskadkräkningen som aldrig kom. Bara ett envist illamående som påminde om vad som föregick i huset. Pelle tog dock magsjukan till högre nivåer och jag kan garantera att han inte lämnade något till slumpen.
Så det blev ännu en dag inne i ett annars okej hus, men som nu känns galet litet, fuktigt och sjukt. Inget roligt att berätta, Nä faktiskt inte ett s..t, har inte hemlängtan men önskar nu en vanlig frisk dag, lite sol , en massage på stranden och nöjda, roade barn – dom förtjänar det.

31/10 2008
Två dagar har passerat sen de senaste "patienterna" insjuknat och nu kunde vi kanske ropa Hej. En solig morgon, pigga barn och ätande vuxna. Skönt att slippa magsjukan och än bättre att inte Hannes blivit sjuk. Bestämde oss för en kort sväng till stranden, lite friskt luft, få huset städat och barnen roade. Visserligen kände jag av lite magknorr men inte så konstigt. Tog vagnen med Hannes ut i hettan på väg till "friheten". Hinner några hundra meter innan kallsvetten bryter ut. Kommer ner till stranden före de motorburna familjemedlemmarna och känner att det är kört. Även jag måste ligga en dag i sängen med en hink gapande mot mig. Tog moppen upp i ilfart och hann precis in på toan, Tyvärr har jag svårt för magsjukans alla konsekvenser och klara inte riktigt av spya. Vet inte om det är det som håller allt tillbaka. Mår så illa att det snurrar i huvudet och vill inte annat än att få upp allting. Vill likt de andra bara överge mig till magsjukedjävulen, bara få ut allt. Familjen kommer hem en timme senare. Ungarna lagom glada över att förmiddagen på stranden inte innefattade ett dopp med mamma och pappa. Hannes hade somnat igen, men så fort han slog upp sina blå förstod jag att han också insjuknat, trots stora leenden hela morgonen och en bra timma på stranden, bara sa mitt moders hjärta, min intuition att det här kan inte bli bra. Inte för att pappor inte har pappiga intuitioner, utan mer att jag har tillbringat mer tid med honom och min instinkt därför kickar in lite snabbare. En halvtimme senare kräks Hannes över hela sängen. Vi ligger där och kvider båda två och jag tackar gudarna för att vi inte blev sjuka alla samtidigt. Hannes är den som blir mest påverkad. Allt han får i sig kommer upp igen och hans allmäntillstånd blir sämre. Sover mest hela tiden och skriker till bara när han ska kräkas. Vid fyra tiden bestämmer vi oss för att åka till Bangkok hospital i Phuket. Beställer bil och packar. Vigor spyr helt oväntat upp mellanmålet och vi inser att han inte klarar av att äta än. Resan till Phuket Town tar längre tid en förra gången, då vi hamnar i rusningstrafiken. Med varsin påse sitter jag och Vigor och hoppas att vi hinner fram innan?. Men att åka bil i Phuket är inte enkelt även för icke magsjuka resenärer. Vigor är klok nog att säga till att han behöver "hinken". Jag sitter och nästan mediterar för att inte kräkas i bilen och klarar mig faktiskt. Ett helt fantastiskt sjukhus. Rent, snyggt och med en hotells service. De tar i mot oss i dörren, hjälper oss med barn och väskor. Vi får prata med doktorn nästan omgående. Hannes har härmed vaknat till och med sin nyfikenhet och all sin kraft ser han pigg ut. Det är konstigt att sjukhusen har de effekten, ett kort besök och man känner sig friskare, ett långt besök och man känner sig sjukare. Läkaren säger att vi kan få medicin mot kräkningarna och att han ser pigg ut samt att magen låter bra. Jag försöker förklara att det inte är som det ter sig. Två sekunder senare spyr Hannes än en gång och hamnar i håglöshet. Doktorn tror nu att en dag på sjukhus är bäst, lite dropp och prover.

Jag håller med även om jag inser att det inte blir lätt att både själv vara sjuk och ansvara för en sjukling. De erbjuder oss dock "sviten" för en tredjedel av summan, en summa som går på försäkringen. Så nu sitter/ligger vi här i ett rum som verkligen är som en svit. Barnen kollar på Shrek, Hannes, vår goa lilla tappra bebis sover, med dropp och urinpåse. Sängarna är sköna, jag mår illa och Pelle finns där, i allt (love love)

24/10 2008
Nu få ni vk läsare mycket tex, då jag inte kommit in på flera försöka (internetgånger)
Idag betalade vi in oss på Print och i samma stund som vi gjort det och bestämt oss för en solig dag vid poolen, bestämde sig vädergudarna för det motsatta. Och som vanligt när vi är där slutar det med en meningslös väntan under tak.
Printresort har för övrigt den bästa personalen. Det är så välkomnande när vi kommer med våra tre yrväder. Nu gapar visserligen poolen med sin tomhet och vi är de enda som hänger i lekrummet, på gymmet och i datorhörnan men ändå.. De erbjöd fri skjuts hem med bil idag, då det regnade hundar och katter, de hade till och med koll på var vi bodde. De är så härligt osvenska och bygger gärna pussel en stund med Vigor.

Åt lunch nere i "kamalaby" och för andra gången under vistelsen tog jag något som inte var gott. Det första var till och med oätligt – rice with shrimp paste. När vi promenerade i fiskebyn på Koh lanta, stank det kraftigt av unkna gamla fiskrester, trodde vi – där på restaurangen med den oätliga maten, insåg jag att vi haft fel, att det var den gormeiska shrimp pasten som luktat, det smakar exakt som det luktar. Idag tog jag hongkong nudlar som smakade som ??jag vet inte, inte gott helt enkelt.

Trots våra tre barn finns det tid för bokläsning och andra "exotiska" saker, som till exempel tänka en längre tanke. Satt och små skrattade åt en historia som syrran berättat, desto mer jag tänkte på den desto roligare blev den. Skrattade lite lagom högt åt min egen touch på historien Måste bara dela med mig, utan syrrans medtycke.

Hon med man hade köpt en dyrt bord, eller var det soffa, gör det samma på house eller var det room, same same. I alla fall var det något som var fel och trots klagomål och tillfixning var de inte nöjda. Syrran tyckte, med all rätt, att det borde få nån slags kompensation och hade blivit förtjust i den rosa bigsize barbapappan och påpekade flera gånger att hon borde få en sån på köpet. Den unge expediten hade inget svar på kraven utan såg mest förvånad och besvärad ut. Han hade ingen aning om vad hon pratade om och trodde att "få en barbapappa" på köpet var nån slags hemlig NK kod. Ni gjort fel – Jag barbapppa. Jag kan verkliga föreställa mig honom gå igenom manualen i huvuden och tänka vad fan är en Barbapappa, 20% rabatt kanske, ett par gratis diorbrillor? eller förtur till hissen. ?.Fick hon den?.ja jag tror det blev så.

25/10 2008
Regnade hela natten och morgonen visade inte på någon ljusning. Bestämde oss därför för att sticka till Phuket town redan idag. Mulet väder är bra Zooväder. Tyvärr regnade det lite för länge och resan hit tog lite för lång tid för att vår stora överraskning (Zoo) skulle infinna sig redan idag. Vi hittade inte vårt önskade hotell och det andra alternativet var helt överraskande nog fullt. Det hotell som chauffören trodde vi sa och snällt körde oss till, hamnar numera på "ett av mina värsta hotell" listan tillsammans med bland annat ett ökänt hotell på Köpenhamns horgata.

Hotellet såg pampigt ut när vi kom in, slitet men ståtligt. Vårat dealat pris med gratis extra säng ändrades snabbt när det visades sig att traineen "nog" missuppfattat överenskommelsen. Efter att det lovat att rummet var stort i alla fall och vi hade tre något griniga ungar hängande i trappräcket betalade vi och tog hissen upp till?????.fängelsehålan. Ingen utsvävning, ingen överdrift. En kall korridor med fängelseliknande dörrar uppenbarade sig utanför hissdörren. Det ända som avslöjade realiteten var en smutsig heltäckningsmatta. Rummet var om än värre. Ett lite jävla rum, med än mindre säng. Karga, sjukhus fönster med utsikt över en ännu värre byggnad. Två plåtlådor som nattduksbord, direkt tagna ur närmaste mentalsjukhus. Vi vände på konkarongen och tog nästa hotell.

Fick dra till med att det fanns två överraskningar, en liten idag och en stor i morgon. McDonalds blev vår nödlösning. Barnen lagom glada. Smakade väl sisådär, har inte varit här så länge att en bigmac meny smakar gott än. Hemma är det bara gott för att man slipper laga middag den dagen. Shoppade loss på Robinsson. Kanske låter som om vi kommersar jämt, men har det mest handlat om Billabong shorts till ungarna för en tjuga eller nått till huset. Dom hade 30% på Plancity leksaker, vår i särklass bästa leksaksmärke (oförskämt dyrt i Sverige). Kunde inte hålla oss, blir nudlar hela veckan.
Som vanligt hade vår tvååring svårt för att uppföra sig i affärer, jag är så jäkla glad över att de älskar barn. Jag tittade lite snabbt på några tröjor när jag hittade Moa dragandes på en skrattande Vigor i bena. Sen passade han på att leka en hysterisk form av jagat, vilket också innefattar att man måste röra i allt man passerar.
När vi är hemma och jag och Pelle är skolboks konsekventa och uppfostrande, lyssnar han hur bra som helst. Är liksom ingen idé, litet hus två föräldrar, ingen upptagen, bäst att lyssna. Men han vet när vår auktoritet är tagen ur funktion. Nära våra hot är lika tomma som Koh Lantas barer i augusti. Men sen är det så svårt att fortsätta skälla på mr charming. Man lyfter upp honom och han ger en hundra pussar på kinden och säger man har en skön axel. Han använder ordet skönt till allt. Han är vår busiga, speciella, vackra lilla tvååring som hellre åker gammal Volvo än ny Toyota med dvd skärmar. Som tycker Mcdonaldslekhörna är läskig och som döper sina dockor till Tant. Vigor som älskar att spela the Sims, bli killad på ryggen och skriva tecken i sanden. Med tiden blir de äldre.

Vi har dealat bästa priset.700bht till och från zoo och sen hem till huset i Kamala. You talking to us, you talking to the prutamasters.

27/10 2008
Var på Phuket Zoo igår, inte allt för mycket djur och ganska sorgligt faktiskt, men okej för barnen. Konceptet var kanske inte att skåda djur i ett mer naturligt tillstånd, utan mer i form av föreställningar och fotograferingar. Man kunde betala för att fota sig med olika djur. Till och med föreställningarna var upplagda så att alla skulle kunna ta fina kort. Vi tog bilder med en uttråkad orangutang, Vigor ser livrädd ut, Moa och Pelle blev riktigt bra. Pelle håller självklart om apan, det blir lätt så när man får en riktig connection. Först passerade vi tigerfototplatsen, men då fotografen var enarmad blev det liksom lite för bisarrt.
Showerna var mer för Moa, Vigor tyckte det var roligare att leka med kameran och thailändarna tyckte att det var roligare att titta på Hannes.

Gick ner till stranden när vi kom hem. Vi har inte badat i havet på flera dagar och saknat det riktigt mycket. Det var stora härliga vågor och lagom mulet för Hannes. Skulle ha haft kamera med oss då Vigor lekte så charmigt med strandapan (en kille vid våra stolar brukar ha med sig sin bebisapa) Dom busade och konkurrerade flitigt om Vigors gossevovve. Apan nafsade, hoppade, kramade och älskade sin nya storebrorsa.

Idag tog vi en hel dag på stranden, vilket är det samma som att vi stannade ända till klockan ett. För första gången blev vi lite röda, Pelle lite överallt då han som vanligt inte smort in sig och jag på näsan. Åt billig lunch och käkade vid stranden på kvällen. Träffade på Moas kompis Ellie med föräldrar. Kamala är helt enkelt inte större. Ungarna lekte som om det aldrig lekt förr och vi betedde väl oss också som om behövde "leka". Har inte konverserat några längre meningar sen vi kom ner. Pratade säkert för mycket, för snabbt och för desperat.
Vi är dock experter på det "ytliga snacket" då vi träffar samtalssugna turister varje dag. Med de "no english talking" thailändarna går det inte att han någon längre dialog, så det blir mest om barnen. Jag vet vad jag kommer att sakna mest under vistelsen. Prata "vuxenprat" utan barn, inte ens med en endaste liten unge.
Vi pratade mycket om att Bahten gått ner eller säger man upp. Den utvecklingen känns ju usel. Hänger inte riktigt med på varför det går så fort, det måste bli förödande för turismen om det fortsätteri samma takt. Bahten följer ju dollarn och vi med vår lågkonjunktur, kan inte bli bra. Man vill inte veta, leva sitt enkla liv och förneka verkligheten. Köpa billiga pannkakor och fixa naglarna utan en enda påminnelse om räntor, svarta fredagar och valutaförsvagning. Alltid måste det smyga sig in ett litet orosmoln, göra dagen lite mer vardag och livet lite mer kännbart.

Så innan valutakriser och när verkligheten bara fanns i Umeå, kunde jag nu ha skrivit att det viktigaste som hänt i veckan är att jag till slut funnit och köpt en bikini. Och det på stranden av alla ställen. Den passar, om än på håret. Och det står inte Billabong på den.

Och nu till något matnyttigt för er som är på väg hit med barn en längre tid.(Försöker lägga in lite tips och råd, då och då, fråga gärna hur mycket som helst)
Tips:
På Polarn och Pyret finns det en tunn solmössa som är perfekt för bebisar.
Blöjor på Seveneleven är dyrt, så ska ni inte bo nära ngn större butik, ta med från Sverige.
Det behövs saker för barnen att göra under de varmaste timmarna. Bamsetidningar passar både två och sjuåringar. Nintendo ds eller liknande, perfekt för dito. Konsol dyr men spelen är billiga här.
Bestäm er innan för vad ni inte vill göra avkall på, när det gäller säkerheten. Det är lätt att dras med i levnadssättet. Vi bestämde oss för att om det gick och transportera oss säkert så skulle vi göra vi det. Hannes har åkt bilbarnstol samtliga gånger och barnen alltid bältade. Åker endast tuktuk om det absolut behövs och då från stranden och hem. (sett, hört mer om tuktuk olyckor än om bilolyckor) Vi inte så brydda kring mat, is, glass och om att barnen ser, klappar katter osv. Har dock alltid med oss våtservetter. Hittils har vi inte känt av något men jag återkommer om det händer.

29/10 2008
Svarta katter, A brunnar och nycklar på bord?? skrock, trams eller nonsens, vad vet jag. Ägnar inte mycket tid på det metafysiska numera. När jag var liten led jag dock av oskyldiga tvångstankar. Ni vet, trodde något hemsk skulle ske om jag inte lyckats passera tre lyktstolpar innan bussen kom osv. Den enda lilla vidskepelse jag har kvar, är att inte uttala Tur, utan att ta i trä. Detta brukar ju innefatta även det skrivna språket. Men Nä, kaxigheten tog överhand och jag skrev att vi hittills inte känt av något efter alla glassar, is och "hål i väggen" mat. Bara timmar senare vaknar Moa med ont i magen och dagen efter blir en ordentlig påminnelse om att aldrig ropa Hej!
Barnet som aldrig blir sjuk, barnet som aldrig haft magsjuka åker på en rejäl endagssjuka. Hon var först lite lyriskt över hela situationen, att hon det friska barnet måste ligga i soffan med en hink nedanför. Tur att det gick över fort, för hon var uttråkad redan på eftermiddagen. Hon fick inte ens behålla vatten under halva dagen, det med en hög febertopp och vi trodde att det skulle behövas ett läkarbesök. Men då hon sen fick behålla vätskeersättningen och febern gick ner, förstod vi att det var ett snabbt övergånget tillstånd. Hon åt en stor portion ris på kvällen och vaknade frisk som en nötkärna på morgonen. Igår var vädret bra, men vi i sjukstuga, idag är vädret uselt och vi i ett dårhus. Ungarna måste få komma ut, så vi spanar solglimtar mest hela tiden.

Är än en gång nöjd över att vi har tv. (då innedagarna blir långa) Vi har BBC så vi kan följa lite världs?..jag menar amerikanska nyheter. Nyheter som till största del endast handlar om stundande valet. Krigshjälten möter unge herr "naivitet" enligt pressen. Krigsskadad möter mild demokrat är väl mer verkligheten. Ska jag hjälpa er att välja???
Förstår mig inte alltid på det amerikanska folket. Såg nyss Mikael Moores "Sicko" och förstår ännu mindre. Tänk att det går omkring en liten små tjock man och stångar sig blodig för att få människorna att förstå, något som redan är självklart i resten av västvärlden – fri sjukvård.

24/10 2008
Nu få ni vk läsare mycket tex, då jag inte kommit in på flera försöka (internetgånger)
Idag betalade vi in oss på Print och i samma stund som vi gjort det och bestämt oss för en solig dag vid poolen, bestämde sig vädergudarna för det motsatta. Och som vanligt när vi är där slutar det med en meningslös väntan under tak.
Printresort har för övrigt den bästa personalen. Det är så välkomnande när vi kommer med våra tre yrväder. Nu gapar visserligen poolen med sin tomhet och vi är de enda som hänger i lekrummet, på gymmet och i datorhörnan men ändå.. De erbjöd fri skjuts hem med bil idag, då det regnade hundar och katter, de hade till och med koll på var vi bodde. De är så härligt osvenska och bygger gärna pussel en stund med Vigor.

Åt lunch nere i "kamalaby" och för andra gången under vistelsen tog jag något som inte var gott. Det första var till och med oätligt – rice with shrimp paste. När vi promenerade i fiskebyn på Koh lanta, stank det kraftigt av unkna gamla fiskrester, trodde vi – där på restaurangen med den oätliga maten, insåg jag att vi haft fel, att det var den gormeiska shrimp pasten som luktat, det smakar exakt som det luktar. Idag tog jag hongkong nudlar som smakade som ??jag vet inte, inte gott helt enkelt.

Trots våra tre barn finns det tid för bokläsning och andra "exotiska" saker, som till exempel tänka en längre tanke. Satt och små skrattade åt en historia som syrran berättat, desto mer jag tänkte på den desto roligare blev den. Skrattade lite lagom högt åt min egen touch på historien Måste bara dela med mig, utan syrrans medtycke.

Hon med man hade köpt en dyrt bord, eller var det soffa, gör det samma på house eller var det room, same same. I alla fall var det något som var fel och trots klagomål och tillfixning var de inte nöjda. Syrran tyckte, med all rätt, att det borde få nån slags kompensation och hade blivit förtjust i den rosa bigsize barbapappan och påpekade flera gånger att hon borde få en sån på köpet. Den unge expediten hade inget svar på kraven utan såg mest förvånad och besvärad ut. Han hade ingen aning om vad hon pratade om och trodde att "få en barbapappa" på köpet var nån slags hemlig NK kod. Ni gjort fel – Jag barbapppa. Jag kan verkliga föreställa mig honom gå igenom manualen i huvuden och tänka vad fan är en Barbapappa, 20% rabatt kanske, ett par gratis diorbrillor? eller förtur till hissen. ?.Fick hon den?.ja jag tror det blev så.

25/10 2008
Regnade hela natten och morgonen visade inte på någon ljusning. Bestämde oss därför för att sticka till Phuket town redan idag. Mulet väder är bra Zooväder. Tyvärr regnade det lite för länge och resan hit tog lite för lång tid för att vår stora överraskning (Zoo) skulle infinna sig redan idag. Vi hittade inte vårt önskade hotell och det andra alternativet var helt överraskande nog fullt. Det hotell som chauffören trodde vi sa och snällt körde oss till, hamnar numera på "ett av mina värsta hotell" listan tillsammans med bland annat ett ökänt hotell på Köpenhamns horgata.

Hotellet såg pampigt ut när vi kom in, slitet men ståtligt. Vårat dealat pris med gratis extra säng ändrades snabbt när det visades sig att traineen "nog" missuppfattat överenskommelsen. Efter att det lovat att rummet var stort i alla fall och vi hade tre något griniga ungar hängande i trappräcket betalade vi och tog hissen upp till?????.fängelsehålan. Ingen utsvävning, ingen överdrift. En kall korridor med fängelseliknande dörrar uppenbarade sig utanför hissdörren. Det ända som avslöjade realiteten var en smutsig heltäckningsmatta. Rummet var om än värre. Ett lite jävla rum, med än mindre säng. Karga, sjukhus fönster med utsikt över en ännu värre byggnad. Två plåtlådor som nattduksbord, direkt tagna ur närmaste mentalsjukhus. Vi vände på konkarongen och tog nästa hotell.

Fick dra till med att det fanns två överraskningar, en liten idag och en stor i morgon. McDonalds blev vår nödlösning. Barnen lagom glada. Smakade väl sisådär, har inte varit här så länge att en bigmac meny smakar gott än. Hemma är det bara gott för att man slipper laga middag den dagen. Shoppade loss på Robinsson. Kanske låter som om vi kommersar jämt, men har det mest handlat om Billabong shorts till ungarna för en tjuga eller nått till huset. Dom hade 30% på Plancity leksaker, vår i särklass bästa leksaksmärke (oförskämt dyrt i Sverige). Kunde inte hålla oss, blir nudlar hela veckan.
Som vanligt hade vår tvååring svårt för att uppföra sig i affärer, jag är så jäkla glad över att de älskar barn. Jag tittade lite snabbt på några tröjor när jag hittade Moa dragandes på en skrattande Vigor i bena. Sen passade han på att leka en hysterisk form av jagat, vilket också innefattar att man måste röra i allt man passerar.
När vi är hemma och jag och Pelle är skolboks konsekventa och uppfostrande, lyssnar han hur bra som helst. Är liksom ingen idé, litet hus två föräldrar, ingen upptagen, bäst att lyssna. Men han vet när vår auktoritet är tagen ur funktion. Nära våra hot är lika tomma som Koh Lantas barer i augusti. Men sen är det så svårt att fortsätta skälla på mr charming. Man lyfter upp honom och han ger en hundra pussar på kinden och säger man har en skön axel. Han använder ordet skönt till allt. Han är vår busiga, speciella, vackra lilla tvååring som hellre åker gammal Volvo än ny Toyota med dvd skärmar. Som tycker Mcdonaldslekhörna är läskig och som döper sina dockor till Tant. Vigor som älskar att spela the Sims, bli killad på ryggen och skriva tecken i sanden. Med tiden blir de äldre.

Vi har dealat bästa priset.700bht till och från zoo och sen hem till huset i Kamala. You talking to us, you talking to the prutamasters.

27/10 2008
Var på Phuket Zoo igår, inte allt för mycket djur och ganska sorgligt faktiskt, men okej för barnen. Konceptet var kanske inte att skåda djur i ett mer naturligt tillstånd, utan mer i form av föreställningar och fotograferingar. Man kunde betala för att fota sig med olika djur. Till och med föreställningarna var upplagda så att alla skulle kunna ta fina kort. Vi tog bilder med en uttråkad orangutang, Vigor ser livrädd ut, Moa och Pelle blev riktigt bra. Pelle håller självklart om apan, det blir lätt så när man får en riktig connection. Först passerade vi tigerfototplatsen, men då fotografen var enarmad blev det liksom lite för bisarrt.
Showerna var mer för Moa, Vigor tyckte det var roligare att leka med kameran och thailändarna tyckte att det var roligare att titta på Hannes.

Gick ner till stranden när vi kom hem. Vi har inte badat i havet på flera dagar och saknat det riktigt mycket. Det var stora härliga vågor och lagom mulet för Hannes. Skulle ha haft kamera med oss då Vigor lekte så charmigt med strandapan (en kille vid våra stolar brukar ha med sig sin bebisapa) Dom busade och konkurrerade flitigt om Vigors gossevovve. Apan nafsade, hoppade, kramade och älskade sin nya storebrorsa.

Idag tog vi en hel dag på stranden, vilket är det samma som att vi stannade ända till klockan ett. För första gången blev vi lite röda, Pelle lite överallt då han som vanligt inte smort in sig och jag på näsan. Åt billig lunch och käkade vid stranden på kvällen. Träffade på Moas kompis Ellie med föräldrar. Kamala är helt enkelt inte större. Ungarna lekte som om det aldrig lekt förr och vi betedde väl oss också som om behövde "leka". Har inte konverserat några längre meningar sen vi kom ner. Pratade säkert för mycket, för snabbt och för desperat.
Vi är dock experter på det "ytliga snacket" då vi träffar samtalssugna turister varje dag. Med de "no english talking" thailändarna går det inte att han någon längre dialog, så det blir mest om barnen. Jag vet vad jag kommer att sakna mest under vistelsen. Prata "vuxenprat" utan barn, inte ens med en endaste liten unge.
Vi pratade mycket om att Bahten gått ner eller säger man upp. Den utvecklingen känns ju usel. Hänger inte riktigt med på varför det går så fort, det måste bli förödande för turismen om det fortsätteri samma takt. Bahten följer ju dollarn och vi med vår lågkonjunktur, kan inte bli bra. Man vill inte veta, leva sitt enkla liv och förneka verkligheten. Köpa billiga pannkakor och fixa naglarna utan en enda påminnelse om räntor, svarta fredagar och valutaförsvagning. Alltid måste det smyga sig in ett litet orosmoln, göra dagen lite mer vardag och livet lite mer kännbart.

Så innan valutakriser och när verkligheten bara fanns i Umeå, kunde jag nu ha skrivit att det viktigaste som hänt i veckan är att jag till slut funnit och köpt en bikini. Och det på stranden av alla ställen. Den passar, om än på håret. Och det står inte Billabong på den.

Och nu till något matnyttigt för er som är på väg hit med barn en längre tid.(Försöker lägga in lite tips och råd, då och då, fråga gärna hur mycket som helst)
Tips:
På Polarn och Pyret finns det en tunn solmössa som är perfekt för bebisar.
Blöjor på Seveneleven är dyrt, så ska ni inte bo nära ngn större butik, ta med från Sverige.
Det behövs saker för barnen att göra under de varmaste timmarna. Bamsetidningar passar både två och sjuåringar. Nintendo ds eller liknande, perfekt för dito. Konsol dyr men spelen är billiga här.
Bestäm er innan för vad ni inte vill göra avkall på, när det gäller säkerheten. Det är lätt att dras med i levnadssättet. Vi bestämde oss för att om det gick och transportera oss säkert så skulle vi göra vi det. Hannes har åkt bilbarnstol samtliga gånger och barnen alltid bältade. Åker endast tuktuk om det absolut behövs och då från stranden och hem. (sett, hört mer om tuktuk olyckor än om bilolyckor) Vi inte så brydda kring mat, is, glass och om att barnen ser, klappar katter osv. Har dock alltid med oss våtservetter. Hittils har vi inte känt av något men jag återkommer om det händer.

29/10 2008
Svarta katter, A brunnar och nycklar på bord?? skrock, trams eller nonsens, vad vet jag. Ägnar inte mycket tid på det metafysiska numera. När jag var liten led jag dock av oskyldiga tvångstankar. Ni vet, trodde något hemsk skulle ske om jag inte lyckats passera tre lyktstolpar innan bussen kom osv. Den enda lilla vidskepelse jag har kvar, är att inte uttala Tur, utan att ta i trä. Detta brukar ju innefatta även det skrivna språket. Men Nä, kaxigheten tog överhand och jag skrev att vi hittills inte känt av något efter alla glassar, is och "hål i väggen" mat. Bara timmar senare vaknar Moa med ont i magen och dagen efter blir en ordentlig påminnelse om att aldrig ropa Hej!
Barnet som aldrig blir sjuk, barnet som aldrig haft magsjuka åker på en rejäl endagssjuka. Hon var först lite lyriskt över hela situationen, att hon det friska barnet måste ligga i soffan med en hink nedanför. Tur att det gick över fort, för hon var uttråkad redan på eftermiddagen. Hon fick inte ens behålla vatten under halva dagen, det med en hög febertopp och vi trodde att det skulle behövas ett läkarbesök. Men då hon sen fick behålla vätskeersättningen och febern gick ner, förstod vi att det var ett snabbt övergånget tillstånd. Hon åt en stor portion ris på kvällen och vaknade frisk som en nötkärna på morgonen. Igår var vädret bra, men vi i sjukstuga, idag är vädret uselt och vi i ett dårhus. Ungarna måste få komma ut, så vi spanar solglimtar mest hela tiden.

Är än en gång nöjd över att vi har tv. (då innedagarna blir långa) Vi har BBC så vi kan följa lite världs?..jag menar amerikanska nyheter. Nyheter som till största del endast handlar om stundande valet. Krigshjälten möter unge herr "naivitet" enligt pressen. Krigsskadad möter mild demokrat är väl mer verkligheten. Ska jag hjälpa er att välja???
Förstår mig inte alltid på det amerikanska folket. Såg nyss Mikael Moores "Sicko" och förstår ännu mindre. Tänk att det går omkring en liten små tjock man och stångar sig blodig för att få människorna att förstå, något som redan är självklart i resten av västvärlden – fri sjukvård.

22/10 2008

Moa kom hem gladare idag, hade lekt med nya kompisar och bildat en "klubb". -Jaha vadå för klubb? Bara en klubb!! (hon hade ingen aning vad det var, men det kändes bra).

Har ivrigt försökt att få Internet till huset. Vi ser att det finns, men ingen verkar veta hur vi kan ta oss in på den trådlösa. Har i stället fått TV några dagar, på prov. Det kostar en start avgift och vi trodde att det var en onödig införskaffning, då det endast är kabel och inte sattelit. Men barnprogrammen går hem hos barnen ändå. Tänk vad lite rörliga bilder i färg kan göra.

Vi tog pojkarna till Surin beach, blev först avsläppta vid Surins köpcentra som mer var ett hus för exklusiva vanor. Några ateljéer och möbelaffärer. Dom hade visserligen fina saker men vi för liten föräldrapeng. Skulle faktiskt kunna tänka mig en vinstlott på blygsamma hundratusen. Tänk då skulle man kunna införskaffa coola stolar till matsalsbordet, lite orientalsiska mattor och silkesgardiner. Man skulle kunna resa runt lite och stanna i Bangkok innan man åter förenas med kylan i Umeå. Åh så shoppa kläder såklart, till min då nya mer slimmade kropp.

Annars hade inte Surin så mycket att erbjuda. Med röda flaggor svajande vid stranden gick det inte ens att ta sig ett dopp med barnen. Vi handlade lite mat i stånden, de i särklass godaste, sliskigaste och onyttigaste pannkakorna hittills. Det var mulet men jag lika svettig som vanligt.

Funderar på att ta en natt borta i Phuket stad. Skulle en än gång behöva Internet, bekvämt att med sovande barn kunna hitta ett lämpligt hotell med lågsäsongspriser.

Just det?jag fick mig en liten oplanerad tur i den riktiga trafiken med moppen i morse. Åkte en längre sväng, upp mot bergen, efter att jag lämnat Moa och en uppmaning till läraren att se till att hon fick i sig vätska under dagen. När jag sen åkte tillbaka glömde jag helt bort att jag en gång gjort en sväng. Det kändes plötsligt lite olustigt när jag inte längre kände igen mig och det dök upp rödljus på den lilla väg jag trodde att jag fortfarande var på.

Jag körde så sakta hem, att jag blev omkörd på båda sidor. Men jag körde på, rak i ryggen med min tyska "helmet" stadigt på huvudet.

23/10 2008

Vigor sov hela natten – skönt. Men han telepaterade över lite "icke sova gott hela natten" vibbar till Hannes som därmed stod för den störda sömnen. Då var det skönt med tv på morgonen, I sann helganda satt barnen klistrade framför "burken" Det finns tyvärr ingen kanal som liknar vår goda barnkanalen som visar äventyrliga Martin morning eller moralpredikande Franklin, nä endast übercartoon av det våldsamma slaget. Där karaktärernas enda uppgift är att göra livet surt för varandra.

Regnet öser ner så våra planer att hänga vid poolen hela dagen blir nog överspolade Då blir det Jungsaylon, lite veckohandling, en lunch, lite fler shorts som torkar snabbt, ansiktsrengöringskräm och reka Hannes grejor inför en utvecklande epok?.en stol kanske så han kan sitta med under måltiderna, tillsammans med den väldiga familjen Henriksson

Snart tre veckor i Asiens sydvästra resmål. Vad har hänt med oss, nja inte mycket.

Trots att vi äter nånting på restaurang nästan varje dag så förstår Vigor fortfarande inte att man behöver vänta på maten, att det inte lämpar sig att hälla ut och smaka på alla tandpetare och att det väcker uppmärksamhet om man leker ålande sköldpadda över hela golvet. Moa kräver fortfarande one to one, right away uppmärksamhet trots sina oändliga timmar med sina väl mötande föräldrar. Hannes har dock kommit att lägga till sig mer vilja och attityd. Han har kommit in i "döda" fasen. Ni vet den där perioden då dom går till attack så fort de får något i sin mun. Han morrar, skäller och grymtar på sitt byte. Det ligger väll kvar sen urminnestider, sen grottiden, när instinkterna härjade. Vet inte vad det kan vara. Ifall man var tvungen att skrämma sitt byte till döds eller om nöjdheten gav sig sånt uttryck. För att toppa det djuriska beteendet passar han på att expressivt bajsa högljutt. Det enda som avslöjar hans egentliga uppenbarelse, är hans dräglande, tandlösa mun, hans babykinder, spirande ögon och knubbigt korta armar. Vår egen djurbebis helt enkelt.

Parantes 1: Är det ordblindhet när man inte ser vad man inte skrivit? Det kan dagar innan jag ser att jag missat hela ord eller bara prepositioner. Jag läser nämligen det som var menat. Men å andra sidan får jag mig ett gott skratt var och varannan dag. Härom bloggen hade jag skrivit att jag och Moa skulle ner och ta ett morgon dop istället för morgon dopp. Ha Ha Ha och jag kan inte ens skylla min dåliga humor på trötthet eller stress.

Parantes 2: Storbarnen får i sig för lite fett, vi försöker "smöra" allt vi kan för det syns nämligen på dom. Hannes å sin sida är smällfet så han kommer i kapp.

OBS hoppas alla som frågat om kostnader orkar läsa enda hit.

Vi hyr hus för 4200 :- det är 500 meter till havet, två air´consovrum och kök (ses som prisvärt, men åker man längre upp i bergen får man mer hus för pengarna, lägg till lite och ni har pool) Vi tittade på ett boende i januari för 50 000bht det gickner 30 000 direkt i månaden. Ett jättehus med bar och jacczi – totalt helt obarnvänligt men häftigt så vi tittar vidare.

Mat 6000:- i månaden men då äts det hel del från restaurang. Maten går att göra hur billig som helst men det är bra att köpa hem eftersom det är drickan som är dyrast. Att köpa mat som vi är vana att lag hemma, typ korv och pasta är nästan lika dyrt som att ta med lagad mat hem

Vi hyr moppe för 800:- i månaden (ni måste pruta ordentligt) En full tank 40:-

Sen kostar tuktuk en del nästan alltid minst 40:- per gång.

Utflykter är dyrast – pruta

19/10 2008
orkar ni läsa allt jag skriver?
Blir liksom en del av upplevelsen, att skriva av sig, uttrycka sig och få vara del av, eller kanske mer få finnas i den globala helheten ( på aftonbladet och vk med några hundra läsare)

Moa träffade Australien flickan, Mia, med familj, de satte sig i solstolarna bredvid oss och vi samtalade ganska mycket om vår möjlighet att vara föräldralediga här. Mia gjorde minifläter i håret och Moa avundades. Det tog henne två timmar att få håret i pärlor, det hade tagit Moa minst de dubbla, men hon tror fortfarande att hon vill, vi får väl se. Tjejerna lekte mycket i vattnet trots att Mia är tre år äldre och Moa inte säger mer än färgerna på engelska. Men vem behöver ett lingvistiskt språk när det finns barnspråket. Vi ska till Print Resort på torsdag så de får leka igen.

Träffade en svensk mamma med sina båda pojkar igår, det visades sig att hon hade den äldste på samma skola som Moa. Gillade henne inte direkt, vid första intrycket, får se om jag har fel. Dom bor på gatan mitt i mot, svårt att se, de har lejonhuvud utanför porten och murar. En annan liga helt enkelt. Träffade på dem idag igen, tillsammans med en annan familj som också hade en tjej i ettan. Inte heller dom verkade allt för roliga, såg "fancy" ut. Kanske är det bara min fåniga pessimism som talar eller vetskapen om ett outtalat underläge, då vi bor på gatan längre ner. Att jag var svettig med ett par hängiga strandbrallor gjorde inte mötet bättre. (Om jag bara hade varit djävligt snygg eller åtminstone haft en fantastisk kropp trots mina tre barn)
Dom klagade över att det var lite tråkigt att käka ute och hellre tog med mat hem, vi köpte bacon och pasta i affären för egen tillagning. Hoppas det är fler föräldralediga som har sina barn på skolan.
På Lanta var det enklare, där bor ingen vars man jobbar i Singapore och pendlar till villan i Kamala.. Intalade mig själv att vi faktiskt var här för att få vara tillsammans hela familjen och inte leva lyx liv. Lyx är att vara hemma tillsammans. Pengar är överskattat. (jag sa intalade mig  Men att bo utanför "murarna" ger alla fall en mer öppenhet inför kulturen, människorna och andra möten – SANT

Undring: Vad månne det bli av Hannes, pojken utan ambitioner som fortfarande sover fyra gånger per dag. Han kommer att behöva charma sig till framgång. Kram

20/10 2008

Pojken utan ambitioner fick ett mål i sikte idag. Ville verkligen ha Moas bamsetidning. Ville ha den av hela sitt hjärta, med hela sin kropp, sin vidöppna mun med saliv rinnande ner för hakan. Han försökte ta den med sina ivriga händer och hoppade entusiastiskt framåt. Han skulle nog ha offrat vad som helst för Moas fantastiskt prasslande moraltidning för barn, han kanske till och med skulle offra en stund med mammas bröst bara för den – han är mer än ett stort leende

Pelle läste också ut snabba cash igår, har aldrig sett honom läsa en bok så snabbt. Jag tyckte den var okej men den bidrog inte till någon Stockholms längtan precis. Jag är glad över att jag var ung och naiv när jag jobbade extra på Hall som plit. Jag jobbade med dessa "Jorge" och "Mrado" utan att fatta vad dom var kapabla till. Tänk att man gick där 59 kilo lätt bakom en överbyggd Hells angelsmedlem i kulvertarna på väg till tandläkaren, ett besök eller ett samtal.

Har börjat med nästa mainstreet svenska bok "bitterfittan" . Känner väl inte igen mig i allt hon skriver, ibland är det nog bitterheten före verkligheten som talar. Ser inte alla tysta par som ett misslyckat äktenskap, alla överförfriskade kvinnor som olyckliga fruar eller alla mammor som uppoffrande okarriärister (kan ses som ett norrländskt ord) Men jag håller med om mycket. Nickar igenkännande när hon skriver om oförmågan att sova, att släppa ansvaret för den lille om natten. MEN när dom blir lite äldre, då har jag inga som helst problem, då kan jag äntligen sova och inte alls höra små tassningar eller gnyningar på natten. Då har min man ett egen mottagare, en som är inställd på att "åtgärda problemet och sen omedelbart somna om" Den kanalen har kan jag inte få in så det är lika bra att ha den avstängd. Bara en sak (hittils) gör mig lika bitter som "Sara" i boken och det är våndan över att åka bort och lämna barnen. Varför kan man inte bara njuta av det, göra en resa eller en utekväll utan ångest och utan kommentarer. När mitt tredje barn var tre veckor och jag hängde med på en middag med jobbet och tro det eller ej i hela 2 och en halv timme, gick de inte okommenterat förbi, min man jobbade utan en enda liten undring varför han inte var hemma min sin lille son 24 timmar om dygnet.
Och så är jag arg på en sak till just nu, på mig själv, att det är Pelle som gick iväg och hyrde en moppe nyss och inte jag. Att jag inte vågar sånt. Försökte väga upp det med att säga att nu var det min tur att köra, direkt han stannat motorn på uppfarten. Min likasinnade tanke försvann snabbt när jag frågade honom var backen var?!! Jag fick väl ingen moppe när jag var femton?

Är fortfarande rädd för myggen. Dom är ju fan odödliga, helt orädda och snabba som få. Man kan försöka klappa ihjäl dom fler gånger om. Det var en envis, blodtörstig rackare i badrummet när jag skulle duscha. Det lät som om jag klappade händerna över nån slag prestation därinne, men ändå levde den helt obekymrad av mitt ivriga försök att DÖDA den. Men det såg ut som om den vill hämnas, hämta sina dengepolare och hämnas, Bigtime. Det slutade med att den säkert fortfarande letar efter mig och att hela badrummet var indränkt med vatten, då jag inte hade någon kontroll över slangen. Men så här i efter hand är det väldigt roligt att en mygga som faktiskt bara är hälften så stora än våra norrländska kan skapa så mycket text i en blogg och så mycket vånda i en vuxen person.
Nä ska se en film köpt billig på stranden, säkert av usel kvalitet men troligen sevärd ha ha.

21/10 2008
Så då har vardagen påbörjats även om den bara pågår i tre dagar. Kändes lite att bara ha två barn på stranden, mycket enklare trots att det bara är en blygsam sjuåring mindre. Men en sjuåring vill också en massa, bada i vågorna med mamma, få sina myggbett insmorda gnälla, över en glass, springa ikapp till båtarna, retas lite med brorsan som alltid vill ha allt som hon har "Nu och på en gång".

Vigor och jag hängde i vågorna hur länge som helst, han skrattade och "drack" saltvatten.

Moa gör det så bra. Hon hade både engelska och Thai första skoldagen. Och det är inte någon lek, då båda lärarna endast talar respektive språk. She is learning the hard way. De andra barnen har inte varit jätteöppna men hjälpte henne bra under lektionerna. Idag var Ellie (flickan från lanta) på dagiset så dom lekte på rasten. Sen blev jag lite sådär mamma arg när hon kommer hem jätte törstig, för hon vet inte var man dricker och inte vetat var drickan till maten var. Självklart är det bra om hon vågar fråga men ??.va fan de måste ju se till att ungarna dricker. Sen var det visst en pojke som lekte thaiboxning lite "för hårt" på henne. Han fick visserligen be om ursäkt, men jag började direkt planera att hon minsann skulle börja med thaiboxning också. Så nu har jag fått ut det och kan blir en lugn och förnuftig förälder igen.
Båda pojkarna hade saknat Moa. Vigor satt nära, nästan omslingrad när hon spelade Nintendo, Hannes blev förstört när hon gick in i ett annat rum när hon väl kommit hem.

Vädret har blivit lite sämre, konstigt nog, Förr regnade det bara om kvällar och nätter nu befinner vi oss i monsunregn lite nu och då. Lustigt att man springer in eller till tuktuken när regnet kommer, man skulle lika väl kunna gå, då endast en skymt i regnet gör att du är blöt enda in på? Har hört att inom några veckor kommer det att vara torrare, skönt allt är så fuktigt inklusive mig själv, varmare men svalare på mornar och kvällar. Det åskar dock lite mindre. Åskeran avslutades dock med en såté härom kvällen, vi låg och såg på ett avsnitt av Coupling och Pelle hade vant somnat in, då kom en åsksmäll av störta kaliber. Vi trodde vi vant oss, men det här var något utöver allt annat. Pelle satte sig käpprätt upp och jag kunde se skräcken blandat med högsta förvåning i hans ögon. Båda, beredda att springa in i rummet bredvid och "rädda" barnen, trösta och lugna dem efter den overkliga smällen. Men dom sov vidare?

Vi håller på och studera kartan över Phuket för att se vad vi bör, måste besöka. Det finns en hel del turistattraktioner, men annars kan man bara stanna här i Kamala, här finns det nämligen en familj med hela tre barn?..blonda dessutom WOW

Idag känns det lite svalare – 30 grader.

16/10 2008
Ännu en varm dag.
Jag och Moa tog tuktuken till skolan för ett besök. En liten och öppen skola. Moa blyg, sa inte många ord. Ritade dock en stund innan vi återvände hem. Hon hinner gå tre hela dagar innan det är höstlov- hon sur, längtar kompis. Får "playdate´a" med Ellie den veckan (kompis från Lanta)

Prövade med en dag på stranden, fungerade bra. Tog en stol med parasoll. Jag och Pelle turades om att sitta en stund med datorn i den "kylda" lobbyn och tar med Hannes, som därmed aldrig blir för varm eller vistas för mycket i solen – han fortfarande blek bebis. Löste nog gåtan med bilderna på snack idag – hoppas jag, vet ju inte förrän vid nästa Internetbesök.

Tog bil (med trepunktsbälte ) till Patong igen. Var fast beslutsam att hitta en bikini – åkte därifrån med lika många som jag kom med – noll. Gav upp helt enkelt, fanns inga bra bikinis där delarna såldes var för sig, måste sluta amma och få normalstora bröst igen. Köpte dock gympa dojor och en för liten träningsBH. Tänkte använda dem flitigt på stranden?. tänkte?

Medan jag och Moa shoppade kläder handlade pojkarna mat i affären. Dom orsakade stopp hela verksamheten?(ja en liten överdrift, men inte långt ifrån) personalen behandlade dem som om de vore av kunglig börd. Sprang omkring och gav Vigor smakprover.
Trodde ungarna skulle få perspektiv på den här resan. Lära sig att förstå hur bra vi har det i Sverige, men som dom blir mötta vet de sjutton. Dom älskar Moas blonda långa hår, avgudar Hannes, förundras över hans bleka hud och blå ögon. Och Vigor, ja Vigor ett sånt vackert barn, dom vill busa och nypa honom i kinden. Hannes klarar av mer nu, älskar när dom pratar med honom, men inte om dom tar upp honom, men idag gick det ganska bra. Thailändarna är bäst!

Småskrattade hela shoppingen eller snarare efter vår kaffepaus utanför Pizzahut. Ungarna fick gigantiska glas med dricka. Jag och Pelle försökte tappert dricka ur glasen så att det inte skulle bli för mycket för dem, framförallt inte för Vigor som inte kan kontrollera blåsan med för mycket "bubbeldricka" En av cafétjejerna ville som vanligt vara extra snäll och under ett obevakat ögonblick fyllde hon upp de väldiga glasen igen. Vigor glad, mamma kissnödig. Utöver det fick dom ballonger i massor. Ballonger som sprack hela tiden och ekade som pistolskott mellan väggarna. Skrämde slag på en stackars dam. Desto fler som gick sönder desto fler fick de. Vigor glad, mamma skämdes.

Vi börjar Landa här i Kamala, hittar vår egen rutin och våra egna ställen. Älskar restaurangen runt hörnet, deras sweet and chili kyckling är hmmmm Även Patong kändes bättre nu, andra gången, inte lika hysteriskt. Roligaste säljkommentaren:
Billigt, billigt, billigare än Ullared
God natt
17/10 2008
Veckan går mot sitt slut. En dag på stranden. Jag och Moa var tidigt ute och tog en springtur på stranden redan vid åtta tiden. Moa lekte mestadels i sanden medan jag gjorde ett tappert försök att få bukt med överflöds kilona. Kände mig som en flodhäst som galopperade, eller snarare skrittade med tunga steg. Och trots arla morgon vad det fruktansvärt varmt. Den lilla turen hjälpte nog inte mycket och togs snart över av en glass i sanden.

Var på fredagsmarknaden nere vid vägen. Gick som vanligt ut för tidigt. Varmt, varmt och åter varmt. Förstår inte att Thailändarna ser så oberörda ut, vi svettas konstant med blossade kinder och blött hår. Marknaden bjöd på billiga kläder och leksaker. Fick med oss förutom frukt, några kvalitetslösa leksaker lite galgar och en badbalja till Hannes. Mat hade de självklart också, god och billig. Prövade lite av allt möjligt. Friterade miniägg, starka korvar, kyckling spett, egengjord milkshake, russinvåfllor och nån majspannkaka.

Har köpt en fotboll, behöver lite mer utegrejor vid huset. Är mest inne när vi är här. Jag är fortfarande livrädd för myggen (dengefeber). Känner efter vid varje bett om jag får feber. Vet inte vad inkubationstiden är, men den är säkert inte direktverkande 

Har dukat upp frukt och ska se på wall-E

19/10 2008
Har ju glömt att skriva om att vi fått vår första städning. För 200 bht (40kr) hade de inte bara städat, tagit disken och soporna. De hade även bäddat om sängarna och bytt ut handdukarna – jag mer än nöjd.

Var på Printresort i går. Inte lika fint som det förra men bra mycket bättre för familjen. Betalade hälften så mycket och där fanns även ett enkelt lekrum – Vigor mer än nöjd. Vi solade lite för första gången. Vi kunde se Vigor som lekte under tak och Hannes som sov gott i skuggan samtidigt som vi låg nära poolen och där med såg en badande Moa, perfekt. Ett enkelt gym fanns också – Pelle mer än nöjd. (oj vart lite traditionell könsfördelning där , Pelle nöjd träna jag nöjd städning, men kan väll säga att jag också blir nöjd – Pelle träna ) Moa hittade kompis i poolen, en tjej från Australien – Moa mer än nöjd.

Tog en längre promenad igår kväll. Kamala är fint. Fördelen med att huset är här är endast att vi inte passerar någon större väg till Moas skola. Annars hade det varit jättemysigt att bo nere i "byn" eller en bit upp mot hillsen. Där bor invånarna själva, lite mer liv och rörelse.
Försökte hitta ett lovboende, alltså nått med pool när Moa har jullov. Det är ju peakseason då, men det är inte helt omöjligt. Har hittat en fin resort precis bredvid oss, lite inbäddad bland husen och palmerna. Lite dyrt för en månad men för en vecka helt okej. Har inte allt för mycket tid på oss, snart blir väl allt uppbokat
Konstaterande – Thailändarna skaffar inte fler än två barn – vi är en "jättestor" familj i deras ögon. Om en bar har en strippstång i baren är det nog fel bar att gå till, men de hade god öl.

Så då var vi i huset i Kamala. Vitsen med bloggen är att skriva i stundens ingivelse. Skriva som det är, när det händer. Inga försköningar veckan efter. Men utan daglig Internet blir det inte så. Har då bestämt mig för att skriva lite varje dag och lägga ut allt sparat vid tillfälle, ska bara hitta café med trådlöst Internet.

13/10 -08 Från Koh Lanta till Kamala
Resan tog fem timmar och våra små underbara varelser gjorde den med bravur. Fem timmar bil med för små thailändska bilbarnstolar, sticky rice, grillad kyckling och chips. Trafiken inget att leka med, såg fler olyckor mellan Lanta och Kamala än vad jag gjort i Sverige på flera år. Kände mig lyckad som förälder, att vi målinriktat fixat bilbarnstolar till bilarna även om Vigor fick sitta helt galet med bena. Kändes först paradoxalt att våra barn satt bältade längst bak i vanen medan förarens son satt helt obältad i framsätet, minsta inbromsning skulle få honom att flyga.

Visst är det stor skillnad på de båda resmålen. Det kändes som att färdas mot civilisationen när vi lämnade små vägarna mot vår väg till Phuket. Det är visserligen lågsäsong här också men mycket mer liv och rörelse. Gillade verkligen enkelheten och genuiniteten med Lanta. Ogillar verkligen säljhysterin och prostitutionen här, som synd nog märktes direkt, även om det säkert är mindre på kamala än längs andra stränder. Men nu börjar utforskningen av vårt nya "bostadsområde" något som kommer att ta längre tid och vara mer innehållsrikt än vad fem månader på Koh Lanta skulle ha gjort.

Det enda som känns jobbigt nu, förutom att vi behöver inhandla tusen saker till huset och inte vet var, är den uttalade risken för Dengefebern. Mygg är vi norrlänningar vana vid och några bett fick vi även på Lanta (mest Moa vår egen myggmagnet). Hyresvärden varnade direkt för myggen och påtalade om vikten av myggmedel morgon och kväll. Moa och jag hade minst 10 nya myggbett var innan det ens gått en timme i nya huset. Vi har mygga men köpte även deras citronspray på seveneleven i kväll. Hannes har myggnät över spjälsängen, måste bara vänja honom att sova DÄR hela natten. Ja och då måste jag ju även vänja honom med att sova hela natten utan käk. Under hotellveckan var det bra att han låg i vår säng hela tiden, då vi hade myggnät över hela vår stora kungasäng, det trivdes han med?

14/10 shoppat måste ha saker idag

Somnande till ett helt sjukt åskväder i går, lät som om vi låg under ett bomböverfall. Hannes sov lite sämre, kände väl av omställningen, resan och åskattacken. Sängen här är något mjukare än den stenplatta vi sov på i hotellet. Den var så hård att alla kroppsdelar som tog i mot madrassen domnade av. Den bästa och mest ouppnåeliga (med bebis i sängen) sovställningen var raklång på rygg, men även där kände man sockerdricka i skinkorna. Till den hårda ytan tillhörde en oversizad kudde som gav en hemsk underlig trappställning när man la dit huvudet. Fick lov att ligga upp med skuldrorna, vilket gav en sittande effekt. Till saken hör att jag dum nog tog en klassisk thaimassage första dagen på Lanta. Jag med, förutom en trött och stel kropp även har kvar mina "gravida" leder, tar en alldeles för brutal behandling och tror på avkoppling? Det inbringade sex blåmärken och en envis nackspärr. En sträckning som känns omöjlig att bli av med.

Idag gjorde vi det?åkte tuktuk med ungarna i knä. Tuktuk här i Phuket är som små bilar inte alls moppar med sidovagnar som på Lanta. Den största skillnaden?hastigheten. Kände obehag hela resan och beställde en STOR bil hem igen!!
Vi åkte till Patongs shoppingcentra med en lång "måste och bra att ha saker" lista. Med tre barn, mer än halva listan inköpt, bra jobb!!!
Exempel; fler linnen till Vigor, skitar ner sig till max, lakan, handdukar, mat och djuptallrikar, blöjor och toapapper samt en hink mm.
Fin kväll, badade i havet under solnedgången. Små sprang hem under mygginvasionen och duschade sandiga och hungriga barn. Saknar mest Internet och DVD.
Vigor och Hannes lite snoriga får se om det blir förkylning. Imorgon bad i havet eller betala in oss på pool, förutsatt att inte någon av pojkarna blir sjuka. Mission: ska hitta onsdags markanden och wireless Internet i närheten.

Bästa med att vi är här med familjen, kan inte säga värmen just nu, har inte hittat avkopplingen med den här än. Utan att ha tid med alla barn. Tyckte jag hade bra med tid förut men märker nu att Hannes är den som får mer tid. Annars var det lätt han som fick vänta. Äten och soven – vänta i stol eller under lekgym. Ska bara slänga in en tvätt, få Moa till skolan, bygga ett garage i lego med Vigor. Han var mest prioriterad om han var hungrig eller trött.
Nu kan man, precis som man gjort med de andra två, titta (ni vet) på sin bebis. Låta honom dra i ens kinder, slita lite i håret. Man kan pussa hans trinda ben och gurgla på hans mage. Bara vara nära även när han är vaken. Titta in i hans fantastiska blå ögon och känna doften av en sötmjölkig andedräkt. Våran goa bebis som inte gör sig besvär att lära sig något nytt men som nästan alltid är glad och blir ju trots allt stadigare. God natt.

15/10 2008

Hannes fem månader idag – GRATTIS, skrattade hela dagen.
Vi betalade in oss på en fin resor idag. De sa 200 baht för Pelle och resten gratis när han frågade här om dagen. Men idag blev det 200 per vuxen – DYRT, men hade redan lovat barnen. Försöker på Print resort nästa gång.
Det var en bra dags "utflykt" Då hotellet hade "kyld"lobby kunde Hannes ligga där medan någon av oss var inne på Internet. Blev där flera timmar, käkade lunch och drack kaffe.
Kompenserade med billig hämtmat runt hörnet och spagetti till barnen = 30 kronor.
Marknaden där thailändarna själva veckohandlar sin mat låg mot några kilometer härifrån men är här runt hörnet på fredag. Det finns en lite "mart" här men den säljer inte mycket så vi hoppas på marknaden. Jag måste i och för sig in till patong inom kort, blir galen med bara en bikini, då det alltid är fuktigt här.(kan då handla lite i deras enorma varuhus)

Vi ska försöka lösa mysteriumet "hur ser man bilder på vår SNACK sida" Det ser hur bra ut som helst när jag öppnar den, får alla mailen och vidarebefordringarna men jag vet inte nån som lyckats se några kort. Antingen har jag gjort fel eller så gör alla andra fel (lutar väll åt mig, då det är så många annars) Pelle ska start en sida och se vad som händer.

I morgon åker jag och Moa till skolan för ett besök inför skolstarten på måndag.
Sen hoppas jag att vi orkar dra med datorn till stranden och köpa lite Internet tid så att ni får bloggen och nya kort på hur vi bor.

Var och tog ett eftermiddags dop som vanligt. Moa har släppt gnället om att det är saltvatten och tycker att det är riktigt roligt med vågorna. Med simningen går det framåt men det är som det är med fröken "vill kunna allt på en gång, utan övning". Bråkar fortfarande med henne om att allt skolarbete inte måste vara perfekt och att man definitivt inte ska kunna allt, meningen att man ska LÄRA. Skulle filmat konflikten om bokstaven R. Ärren såg inte lika ut i hennes skrivbok som dem som finns på övningsbladet. Vilka skulle hon göra??? De blev inte exakt lika!!!! Första barn – prestationsångest – måste jobba bort det.. Tycker att vi alltid säger att allt duger. Att inga barn kan rita fult och att absolut inga sjuåringar kan skriva fult.

Vigor pendlar vilt mellan att närma sig "duktig treåring" till att vara kvar i "måste trotsa" tvååringen. Var rabiat igår på köpcentret var förstående i poolen, var lessen över gossedjur, var arg över att Moa fanns. Är stor, är liten, är bäst är gounge.
Godnatt

Så då var vi i huset i Kamala. Vitsen med bloggen är att skriva i stundens ingivelse. Skriva som det är, när det händer. Inga försköningar veckan efter. Men utan daglig Internet blir det inte så. Har då bestämt mig för att skriva lite varje dag och lägga ut allt sparat vid tillfälle, ska bara hitta café med trådlöst Internet.

13/10 -08 Från Koh Lanta till Kamala
Resan tog fem timmar och våra små underbara varelser gjorde den med bravur. Fem timmar bil med för små thailändska bilbarnstolar, sticky rice, grillad kyckling och chips. Trafiken inget att leka med, såg fler olyckor mellan Lanta och Kamala än vad jag gjort i Sverige på flera år. Kände mig lyckad som förälder, att vi målinriktat fixat bilbarnstolar till bilarna även om Vigor fick sitta helt galet med bena. Kändes först paradoxalt att våra barn satt bältade längst bak i vanen medan förarens son satt helt obältad i framsätet, minsta inbromsning skulle få honom att flyga.

Visst är det stor skillnad på de båda resmålen. Det kändes som att färdas mot civilisationen när vi lämnade små vägarna mot vår väg till Phuket. Det är visserligen lågsäsong här också men mycket mer liv och rörelse. Gillade verkligen enkelheten och genuiniteten med Lanta. Ogillar verkligen säljhysterin och prostitutionen här, som synd nog märktes direkt, även om det säkert är mindre på kamala än längs andra stränder. Men nu börjar utforskningen av vårt nya "bostadsområde" något som kommer att ta längre tid och vara mer innehållsrikt än vad fem månader på Koh Lanta skulle ha gjort.

Det enda som känns jobbigt nu, förutom att vi behöver inhandla tusen saker till huset och inte vet var, är den uttalade risken för Dengefebern. Mygg är vi norrlänningar vana vid och några bett fick vi även på Lanta (mest Moa vår egen myggmagnet). Hyresvärden varnade direkt för myggen och påtalade om vikten av myggmedel morgon och kväll. Moa och jag hade minst 10 nya myggbett var innan det ens gått en timme i nya huset. Vi har mygga men köpte även deras citronspray på seveneleven i kväll. Hannes har myggnät över spjälsängen, måste bara vänja honom att sova DÄR hela natten. Ja och då måste jag ju även vänja honom med att sova hela natten utan käk. Under hotellveckan var det bra att han låg i vår säng hela tiden, då vi hade myggnät över hela vår stora kungasäng, det trivdes han med?

14/10 shoppat måste ha saker idag

Somnande till ett helt sjukt åskväder i går, lät som om vi låg under ett bomböverfall. Hannes sov lite sämre, kände väl av omställningen, resan och åskattacken. Sängen här är något mjukare än den stenplatta vi sov på i hotellet. Den var så hård att alla kroppsdelar som tog i mot madrassen domnade av. Den bästa och mest ouppnåeliga (med bebis i sängen) sovställningen var raklång på rygg, men även där kände man sockerdricka i skinkorna. Till den hårda ytan tillhörde en oversizad kudde som gav en hemsk underlig trappställning när man la dit huvudet. Fick lov att ligga upp med skuldrorna, vilket gav en sittande effekt. Till saken hör att jag dum nog tog en klassisk thaimassage första dagen på Lanta. Jag med, förutom en trött och stel kropp även har kvar mina "gravida" leder, tar en alldeles för brutal behandling och tror på avkoppling? Det inbringade sex blåmärken och en envis nackspärr. En sträckning som känns omöjlig att bli av med.

Idag gjorde vi det?åkte tuktuk med ungarna i knä. Tuktuk här i Phuket är som små bilar inte alls moppar med sidovagnar som på Lanta. Den största skillnaden?hastigheten. Kände obehag hela resan och beställde en STOR bil hem igen!!
Vi åkte till Patongs shoppingcentra med en lång "måste och bra att ha saker" lista. Med tre barn, mer än halva listan inköpt, bra jobb!!!
Exempel; fler linnen till Vigor, skitar ner sig till max, lakan, handdukar, mat och djuptallrikar, blöjor och toapapper samt en hink mm.
Fin kväll, badade i havet under solnedgången. Små sprang hem under mygginvasionen och duschade sandiga och hungriga barn. Saknar mest Internet och DVD.
Vigor och Hannes lite snoriga får se om det blir förkylning. Imorgon bad i havet eller betala in oss på pool, förutsatt att inte någon av pojkarna blir sjuka. Mission: ska hitta onsdags markanden och wireless Internet i närheten.

Bästa med att vi är här med familjen, kan inte säga värmen just nu, har inte hittat avkopplingen med den här än. Utan att ha tid med alla barn. Tyckte jag hade bra med tid förut men märker nu att Hannes är den som får mer tid. Annars var det lätt han som fick vänta. Äten och soven – vänta i stol eller under lekgym. Ska bara slänga in en tvätt, få Moa till skolan, bygga ett garage i lego med Vigor. Han var mest prioriterad om han var hungrig eller trött.
Nu kan man, precis som man gjort med de andra två, titta (ni vet) på sin bebis. Låta honom dra i ens kinder, slita lite i håret. Man kan pussa hans trinda ben och gurgla på hans mage. Bara vara nära även när han är vaken. Titta in i hans fantastiska blå ögon och känna doften av en sötmjölkig andedräkt. Våran goa bebis som inte gör sig besvär att lära sig något nytt men som nästan alltid är glad och blir ju trots allt stadigare. God natt.

15/10 2008

Hannes fem månader idag – GRATTIS, skrattade hela dagen.
Vi betalade in oss på en fin resor idag. De sa 200 baht för Pelle och resten gratis när han frågade här om dagen. Men idag blev det 200 per vuxen – DYRT, men hade redan lovat barnen. Försöker på Print resort nästa gång.
Det var en bra dags "utflykt" Då hotellet hade "kyld"lobby kunde Hannes ligga där medan någon av oss var inne på Internet. Blev där flera timmar, käkade lunch och drack kaffe.
Kompenserade med billig hämtmat runt hörnet och spagetti till barnen = 30 kronor.
Marknaden där thailändarna själva veckohandlar sin mat låg mot några kilometer härifrån men är här runt hörnet på fredag. Det finns en lite "mart" här men den säljer inte mycket så vi hoppas på marknaden. Jag måste i och för sig in till patong inom kort, blir galen med bara en bikini, då det alltid är fuktigt här.(kan då handla lite i deras enorma varuhus)

Vi ska försöka lösa mysteriumet "hur ser man bilder på vår SNACK sida" Det ser hur bra ut som helst när jag öppnar den, får alla mailen och vidarebefordringarna men jag vet inte nån som lyckats se några kort. Antingen har jag gjort fel eller så gör alla andra fel (lutar väll åt mig, då det är så många annars) Pelle ska start en sida och se vad som händer.

I morgon åker jag och Moa till skolan för ett besök inför skolstarten på måndag.
Sen hoppas jag att vi orkar dra med datorn till stranden och köpa lite Internet tid så att ni får bloggen och nya kort på hur vi bor.

Var och tog ett eftermiddags dop som vanligt. Moa har släppt gnället om att det är saltvatten och tycker att det är riktigt roligt med vågorna. Med simningen går det framåt men det är som det är med fröken "vill kunna allt på en gång, utan övning". Bråkar fortfarande med henne om att allt skolarbete inte måste vara perfekt och att man definitivt inte ska kunna allt, meningen att man ska LÄRA. Skulle filmat konflikten om bokstaven R. Ärren såg inte lika ut i hennes skrivbok som dem som finns på övningsbladet. Vilka skulle hon göra??? De blev inte exakt lika!!!! Första barn – prestationsångest – måste jobba bort det.. Tycker att vi alltid säger att allt duger. Att inga barn kan rita fult och att absolut inga sjuåringar kan skriva fult.

Vigor pendlar vilt mellan att närma sig "duktig treåring" till att vara kvar i "måste trotsa" tvååringen. Var rabiat igår på köpcentret var förstående i poolen, var lessen över gossedjur, var arg över att Moa fanns. Är stor, är liten, är bäst är gounge.
Godnatt

Så då var vi i huset i Kamala. Vitsen med bloggen är att skriva i stundens ingivelse. Skriva som det är, när det händer. Inga försköningar veckan efter. Men utan daglig Internet blir det inte så. Har då bestämt mig för att skriva lite varje dag och lägga ut allt sparat vid tillfälle, ska bara hitta café med trådlöst Internet.

13/10 -08 Från Koh Lanta till Kamala
Resan tog fem timmar och våra små underbara varelser gjorde den med bravur. Fem timmar bil med för små thailändska bilbarnstolar, sticky rice, grillad kyckling och chips. Trafiken inget att leka med, såg fler olyckor mellan Lanta och Kamala än vad jag gjort i Sverige på flera år. Kände mig lyckad som förälder, att vi målinriktat fixat bilbarnstolar till bilarna även om Vigor fick sitta helt galet med bena. Kändes först paradoxalt att våra barn satt bältade längst bak i vanen medan förarens son satt helt obältad i framsätet, minsta inbromsning skulle få honom att flyga.

Visst är det stor skillnad på de båda resmålen. Det kändes som att färdas mot civilisationen när vi lämnade små vägarna mot vår väg till Phuket. Det är visserligen lågsäsong här också men mycket mer liv och rörelse. Gillade verkligen enkelheten och genuiniteten med Lanta. Ogillar verkligen säljhysterin och prostitutionen här, som synd nog märktes direkt, även om det säkert är mindre på kamala än längs andra stränder. Men nu börjar utforskningen av vårt nya "bostadsområde" något som kommer att ta längre tid och vara mer innehållsrikt än vad fem månader på Koh Lanta skulle ha gjort.

Det enda som känns jobbigt nu, förutom att vi behöver inhandla tusen saker till huset och inte vet var, är den uttalade risken för Dengefebern. Mygg är vi norrlänningar vana vid och några bett fick vi även på Lanta (mest Moa vår egen myggmagnet). Hyresvärden varnade direkt för myggen och påtalade om vikten av myggmedel morgon och kväll. Moa och jag hade minst 10 nya myggbett var innan det ens gått en timme i nya huset. Vi har mygga men köpte även deras citronspray på seveneleven i kväll. Hannes har myggnät över spjälsängen, måste bara vänja honom att sova DÄR hela natten. Ja och då måste jag ju även vänja honom med att sova hela natten utan käk. Under hotellveckan var det bra att han låg i vår säng hela tiden, då vi hade myggnät över hela vår stora kungasäng, det trivdes han med?

14/10 shoppat måste ha saker idag

Somnande till ett helt sjukt åskväder i går, lät som om vi låg under ett bomböverfall. Hannes sov lite sämre, kände väl av omställningen, resan och åskattacken. Sängen här är något mjukare än den stenplatta vi sov på i hotellet. Den var så hård att alla kroppsdelar som tog i mot madrassen domnade av. Den bästa och mest ouppnåeliga (med bebis i sängen) sovställningen var raklång på rygg, men även där kände man sockerdricka i skinkorna. Till den hårda ytan tillhörde en oversizad kudde som gav en hemsk underlig trappställning när man la dit huvudet. Fick lov att ligga upp med skuldrorna, vilket gav en sittande effekt. Till saken hör att jag dum nog tog en klassisk thaimassage första dagen på Lanta. Jag med, förutom en trött och stel kropp även har kvar mina "gravida" leder, tar en alldeles för brutal behandling och tror på avkoppling? Det inbringade sex blåmärken och en envis nackspärr. En sträckning som känns omöjlig att bli av med.

Idag gjorde vi det?åkte tuktuk med ungarna i knä. Tuktuk här i Phuket är som små bilar inte alls moppar med sidovagnar som på Lanta. Den största skillnaden?hastigheten. Kände obehag hela resan och beställde en STOR bil hem igen!!
Vi åkte till Patongs shoppingcentra med en lång "måste och bra att ha saker" lista. Med tre barn, mer än halva listan inköpt, bra jobb!!!
Exempel; fler linnen till Vigor, skitar ner sig till max, lakan, handdukar, mat och djuptallrikar, blöjor och toapapper samt en hink mm.
Fin kväll, badade i havet under solnedgången. Små sprang hem under mygginvasionen och duschade sandiga och hungriga barn. Saknar mest Internet och DVD.
Vigor och Hannes lite snoriga får se om det blir förkylning. Imorgon bad i havet eller betala in oss på pool, förutsatt att inte någon av pojkarna blir sjuka. Mission: ska hitta onsdags markanden och wireless Internet i närheten.

Bästa med att vi är här med familjen, kan inte säga värmen just nu, har inte hittat avkopplingen med den här än. Utan att ha tid med alla barn. Tyckte jag hade bra med tid förut men märker nu att Hannes är den som får mer tid. Annars var det lätt han som fick vänta. Äten och soven – vänta i stol eller under lekgym. Ska bara slänga in en tvätt, få Moa till skolan, bygga ett garage i lego med Vigor. Han var mest prioriterad om han var hungrig eller trött.
Nu kan man, precis som man gjort med de andra två, titta (ni vet) på sin bebis. Låta honom dra i ens kinder, slita lite i håret. Man kan pussa hans trinda ben och gurgla på hans mage. Bara vara nära även när han är vaken. Titta in i hans fantastiska blå ögon och känna doften av en sötmjölkig andedräkt. Våran goa bebis som inte gör sig besvär att lära sig något nytt men som nästan alltid är glad och blir ju trots allt stadigare. God natt.

15/10 2008

Hannes fem månader idag – GRATTIS, skrattade hela dagen.
Vi betalade in oss på en fin resor idag. De sa 200 baht för Pelle och resten gratis när han frågade här om dagen. Men idag blev det 200 per vuxen – DYRT, men hade redan lovat barnen. Försöker på Print resort nästa gång.
Det var en bra dags "utflykt" Då hotellet hade "kyld"lobby kunde Hannes ligga där medan någon av oss var inne på Internet. Blev där flera timmar, käkade lunch och drack kaffe.
Kompenserade med billig hämtmat runt hörnet och spagetti till barnen = 30 kronor.
Marknaden där thailändarna själva veckohandlar sin mat låg mot några kilometer härifrån men är här runt hörnet på fredag. Det finns en lite "mart" här men den säljer inte mycket så vi hoppas på marknaden. Jag måste i och för sig in till patong inom kort, blir galen med bara en bikini, då det alltid är fuktigt här.(kan då handla lite i deras enorma varuhus)

Vi ska försöka lösa mysteriumet "hur ser man bilder på vår SNACK sida" Det ser hur bra ut som helst när jag öppnar den, får alla mailen och vidarebefordringarna men jag vet inte nån som lyckats se några kort. Antingen har jag gjort fel eller så gör alla andra fel (lutar väll åt mig, då det är så många annars) Pelle ska start en sida och se vad som händer.

I morgon åker jag och Moa till skolan för ett besök inför skolstarten på måndag.
Sen hoppas jag att vi orkar dra med datorn till stranden och köpa lite Internet tid så att ni får bloggen och nya kort på hur vi bor.

Var och tog ett eftermiddags dop som vanligt. Moa har släppt gnället om att det är saltvatten och tycker att det är riktigt roligt med vågorna. Med simningen går det framåt men det är som det är med fröken "vill kunna allt på en gång, utan övning". Bråkar fortfarande med henne om att allt skolarbete inte måste vara perfekt och att man definitivt inte ska kunna allt, meningen att man ska LÄRA. Skulle filmat konflikten om bokstaven R. Ärren såg inte lika ut i hennes skrivbok som dem som finns på övningsbladet. Vilka skulle hon göra??? De blev inte exakt lika!!!! Första barn – prestationsångest – måste jobba bort det.. Tycker att vi alltid säger att allt duger. Att inga barn kan rita fult och att absolut inga sjuåringar kan skriva fult.

Vigor pendlar vilt mellan att närma sig "duktig treåring" till att vara kvar i "måste trotsa" tvååringen. Var rabiat igår på köpcentret var förstående i poolen, var lessen över gossedjur, var arg över att Moa fanns. Är stor, är liten, är bäst är gounge.
Godnatt

Så då var vi i huset i Kamala. Vitsen med bloggen är att skriva i stundens ingivelse. Skriva som det är, när det händer. Inga försköningar veckan efter. Men utan daglig Internet blir det inte så. Har då bestämt mig för att skriva lite varje dag och lägga ut allt sparat vid tillfälle, ska bara hitta café med trådlöst Internet.

13/10 -08 Från Koh Lanta till Kamala
Resan tog fem timmar och våra små underbara varelser gjorde den med bravur. Fem timmar bil med för små thailändska bilbarnstolar, sticky rice, grillad kyckling och chips. Trafiken inget att leka med, såg fler olyckor mellan Lanta och Kamala än vad jag gjort i Sverige på flera år. Kände mig lyckad som förälder, att vi målinriktat fixat bilbarnstolar till bilarna även om Vigor fick sitta helt galet med bena. Kändes först paradoxalt att våra barn satt bältade längst bak i vanen medan förarens son satt helt obältad i framsätet, minsta inbromsning skulle få honom att flyga.

Visst är det stor skillnad på de båda resmålen. Det kändes som att färdas mot civilisationen när vi lämnade små vägarna mot vår väg till Phuket. Det är visserligen lågsäsong här också men mycket mer liv och rörelse. Gillade verkligen enkelheten och genuiniteten med Lanta. Ogillar verkligen säljhysterin och prostitutionen här, som synd nog märktes direkt, även om det säkert är mindre på kamala än längs andra stränder. Men nu börjar utforskningen av vårt nya "bostadsområde" något som kommer att ta längre tid och vara mer innehållsrikt än vad fem månader på Koh Lanta skulle ha gjort.

Det enda som känns jobbigt nu, förutom att vi behöver inhandla tusen saker till huset och inte vet var, är den uttalade risken för Dengefebern. Mygg är vi norrlänningar vana vid och några bett fick vi även på Lanta (mest Moa vår egen myggmagnet). Hyresvärden varnade direkt för myggen och påtalade om vikten av myggmedel morgon och kväll. Moa och jag hade minst 10 nya myggbett var innan det ens gått en timme i nya huset. Vi har mygga men köpte även deras citronspray på seveneleven i kväll. Hannes har myggnät över spjälsängen, måste bara vänja honom att sova DÄR hela natten. Ja och då måste jag ju även vänja honom med att sova hela natten utan käk. Under hotellveckan var det bra att han låg i vår säng hela tiden, då vi hade myggnät över hela vår stora kungasäng, det trivdes han med?

14/10 shoppat måste ha saker idag

Somnande till ett helt sjukt åskväder i går, lät som om vi låg under ett bomböverfall. Hannes sov lite sämre, kände väl av omställningen, resan och åskattacken. Sängen här är något mjukare än den stenplatta vi sov på i hotellet. Den var så hård att alla kroppsdelar som tog i mot madrassen domnade av. Den bästa och mest ouppnåeliga (med bebis i sängen) sovställningen var raklång på rygg, men även där kände man sockerdricka i skinkorna. Till den hårda ytan tillhörde en oversizad kudde som gav en hemsk underlig trappställning när man la dit huvudet. Fick lov att ligga upp med skuldrorna, vilket gav en sittande effekt. Till saken hör att jag dum nog tog en klassisk thaimassage första dagen på Lanta. Jag med, förutom en trött och stel kropp även har kvar mina "gravida" leder, tar en alldeles för brutal behandling och tror på avkoppling? Det inbringade sex blåmärken och en envis nackspärr. En sträckning som känns omöjlig att bli av med.

Idag gjorde vi det?åkte tuktuk med ungarna i knä. Tuktuk här i Phuket är som små bilar inte alls moppar med sidovagnar som på Lanta. Den största skillnaden?hastigheten. Kände obehag hela resan och beställde en STOR bil hem igen!!
Vi åkte till Patongs shoppingcentra med en lång "måste och bra att ha saker" lista. Med tre barn, mer än halva listan inköpt, bra jobb!!!
Exempel; fler linnen till Vigor, skitar ner sig till max, lakan, handdukar, mat och djuptallrikar, blöjor och toapapper samt en hink mm.
Fin kväll, badade i havet under solnedgången. Små sprang hem under mygginvasionen och duschade sandiga och hungriga barn. Saknar mest Internet och DVD.
Vigor och Hannes lite snoriga får se om det blir förkylning. Imorgon bad i havet eller betala in oss på pool, förutsatt att inte någon av pojkarna blir sjuka. Mission: ska hitta onsdags markanden och wireless Internet i närheten.

Bästa med att vi är här med familjen, kan inte säga värmen just nu, har inte hittat avkopplingen med den här än. Utan att ha tid med alla barn. Tyckte jag hade bra med tid förut men märker nu att Hannes är den som får mer tid. Annars var det lätt han som fick vänta. Äten och soven – vänta i stol eller under lekgym. Ska bara slänga in en tvätt, få Moa till skolan, bygga ett garage i lego med Vigor. Han var mest prioriterad om han var hungrig eller trött.
Nu kan man, precis som man gjort med de andra två, titta (ni vet) på sin bebis. Låta honom dra i ens kinder, slita lite i håret. Man kan pussa hans trinda ben och gurgla på hans mage. Bara vara nära även när han är vaken. Titta in i hans fantastiska blå ögon och känna doften av en sötmjölkig andedräkt. Våran goa bebis som inte gör sig besvär att lära sig något nytt men som nästan alltid är glad och blir ju trots allt stadigare. God natt.

15/10 2008

Hannes fem månader idag – GRATTIS, skrattade hela dagen.
Vi betalade in oss på en fin resor idag. De sa 200 baht för Pelle och resten gratis när han frågade här om dagen. Men idag blev det 200 per vuxen – DYRT, men hade redan lovat barnen. Försöker på Print resort nästa gång.
Det var en bra dags "utflykt" Då hotellet hade "kyld"lobby kunde Hannes ligga där medan någon av oss var inne på Internet. Blev där flera timmar, käkade lunch och drack kaffe.
Kompenserade med billig hämtmat runt hörnet och spagetti till barnen = 30 kronor.
Marknaden där thailändarna själva veckohandlar sin mat låg mot några kilometer härifrån men är här runt hörnet på fredag. Det finns en lite "mart" här men den säljer inte mycket så vi hoppas på marknaden. Jag måste i och för sig in till patong inom kort, blir galen med bara en bikini, då det alltid är fuktigt här.(kan då handla lite i deras enorma varuhus)

Vi ska försöka lösa mysteriumet "hur ser man bilder på vår SNACK sida" Det ser hur bra ut som helst när jag öppnar den, får alla mailen och vidarebefordringarna men jag vet inte nån som lyckats se några kort. Antingen har jag gjort fel eller så gör alla andra fel (lutar väll åt mig, då det är så många annars) Pelle ska start en sida och se vad som händer.

I morgon åker jag och Moa till skolan för ett besök inför skolstarten på måndag.
Sen hoppas jag att vi orkar dra med datorn till stranden och köpa lite Internet tid så att ni får bloggen och nya kort på hur vi bor.

Var och tog ett eftermiddags dop som vanligt. Moa har släppt gnället om att det är saltvatten och tycker att det är riktigt roligt med vågorna. Med simningen går det framåt men det är som det är med fröken "vill kunna allt på en gång, utan övning". Bråkar fortfarande med henne om att allt skolarbete inte måste vara perfekt och att man definitivt inte ska kunna allt, meningen att man ska LÄRA. Skulle filmat konflikten om bokstaven R. Ärren såg inte lika ut i hennes skrivbok som dem som finns på övningsbladet. Vilka skulle hon göra??? De blev inte exakt lika!!!! Första barn – prestationsångest – måste jobba bort det.. Tycker att vi alltid säger att allt duger. Att inga barn kan rita fult och att absolut inga sjuåringar kan skriva fult.

Vigor pendlar vilt mellan att närma sig "duktig treåring" till att vara kvar i "måste trotsa" tvååringen. Var rabiat igår på köpcentret var förstående i poolen, var lessen över gossedjur, var arg över att Moa fanns. Är stor, är liten, är bäst är gounge.
Godnatt