Två veckor och tre dagar kvar

Nu är vi inne i städveckan, på söndag flyttar vi ut.
Och jag måste tyvärr, en gång för alla, erkänna för mig själv att jag inte längre är pedant.
Jag har levat med den tron långt efter att vårt första barn fötts och hade nog trott att jag kunde ha gömt mig bakom fasaden ett tag till. Men om någon nu helt överraskande, skulle titta förbi är jag helt klart överbevisad. Det är så j..vla skitigt hos oss nu. Vi hamnade alldeles för tidigt i "vi ska liks städa ut snart" andan. Och den inställning har funnits där de senaste veckostädningarna och dessvärre, varit väldigt tydlig den senaste veckan?

Till och med toaletten är under min värdighet.

I Thailand ska vi försöka ordna med inhyrd veckostädning, det ska bli sååå skönt.
Rent ideologiskt är jag helt emot "hushålls nära tjänster" men egoistiskt, är jag helt och fullt för och skulle vid det här laget säkert ha utnyttjat det om det gick. Jag menar såklart om någon av oss haft ett välbetalt arbete.

Detta beror inte på att vi lever i någon slags traditionellt könsuppdelat förhållande, där jag går med schalen knuten i nacken och städar vårt gemensamma hem, samtidigt som barnen rycker mig kjolen. Nä vi är hur jämställda som helst, men med tre barn och ett ofärdigt hus är även hälften av hushållsarbetet för mycket.
Vi moderna människor ska hinna med så mycket att det inte räcker med att familjen består av två vuxna. Samhällets krav på
? Två inkomster
? Välsvarvade figurer
? Beresta och världsvana globetrotters
? Allmänbildade och medvetna vuxna
? Sjävförvkligande individer
? Utbildade människor
? Arbets och livserfarna arbetssökande
? Engagerade och uppdaterade föräldrar
? Informerade Internet användare
? Sysselsatta barn
? Städat och gärna stylat hem

Är väl egentligen anpassat efter en familjesituation med ?få se nu ?inget barn eller på sin höjd ett och då gärna med en tillmötesgående och icke arbetande mor/farförälder
Nej? tillbaks till städningen och drömmen om rikedom