Jag har lovat mig själv att inte längre slänga iväg en text utan att läsa igenom den. Tänk om min gamla svenska lärare skulle se mina ivägslängda bloggar florera i syberspace med alla meningsbyggnadsfel och stavfel oj oj oj

Egentligen spelare det väl ingen roll men det är ju ändå en del okända människor som jag inte känner som läser bloggen. (ja jag vet att det är det som är meningen, men i skrivande stund, hemma på kammaren, märks ju inte det) Om det inte vore för att jag bara skriver lite snabbt i en stund av ingivelse och mellan amningar skulle det inte bli så otroligt knasigt.

om en vecka och fyra dagar är vi i Thailand om en vecka lämnar vi Umeå