19/10 2008
orkar ni läsa allt jag skriver?
Blir liksom en del av upplevelsen, att skriva av sig, uttrycka sig och få vara del av, eller kanske mer få finnas i den globala helheten ( på aftonbladet och vk med några hundra läsare)

Moa träffade Australien flickan, Mia, med familj, de satte sig i solstolarna bredvid oss och vi samtalade ganska mycket om vår möjlighet att vara föräldralediga här. Mia gjorde minifläter i håret och Moa avundades. Det tog henne två timmar att få håret i pärlor, det hade tagit Moa minst de dubbla, men hon tror fortfarande att hon vill, vi får väl se. Tjejerna lekte mycket i vattnet trots att Mia är tre år äldre och Moa inte säger mer än färgerna på engelska. Men vem behöver ett lingvistiskt språk när det finns barnspråket. Vi ska till Print Resort på torsdag så de får leka igen.

Träffade en svensk mamma med sina båda pojkar igår, det visades sig att hon hade den äldste på samma skola som Moa. Gillade henne inte direkt, vid första intrycket, får se om jag har fel. Dom bor på gatan mitt i mot, svårt att se, de har lejonhuvud utanför porten och murar. En annan liga helt enkelt. Träffade på dem idag igen, tillsammans med en annan familj som också hade en tjej i ettan. Inte heller dom verkade allt för roliga, såg "fancy" ut. Kanske är det bara min fåniga pessimism som talar eller vetskapen om ett outtalat underläge, då vi bor på gatan längre ner. Att jag var svettig med ett par hängiga strandbrallor gjorde inte mötet bättre. (Om jag bara hade varit djävligt snygg eller åtminstone haft en fantastisk kropp trots mina tre barn)
Dom klagade över att det var lite tråkigt att käka ute och hellre tog med mat hem, vi köpte bacon och pasta i affären för egen tillagning. Hoppas det är fler föräldralediga som har sina barn på skolan.
På Lanta var det enklare, där bor ingen vars man jobbar i Singapore och pendlar till villan i Kamala.. Intalade mig själv att vi faktiskt var här för att få vara tillsammans hela familjen och inte leva lyx liv. Lyx är att vara hemma tillsammans. Pengar är överskattat. (jag sa intalade mig  Men att bo utanför "murarna" ger alla fall en mer öppenhet inför kulturen, människorna och andra möten – SANT

Undring: Vad månne det bli av Hannes, pojken utan ambitioner som fortfarande sover fyra gånger per dag. Han kommer att behöva charma sig till framgång. Kram

20/10 2008

Pojken utan ambitioner fick ett mål i sikte idag. Ville verkligen ha Moas bamsetidning. Ville ha den av hela sitt hjärta, med hela sin kropp, sin vidöppna mun med saliv rinnande ner för hakan. Han försökte ta den med sina ivriga händer och hoppade entusiastiskt framåt. Han skulle nog ha offrat vad som helst för Moas fantastiskt prasslande moraltidning för barn, han kanske till och med skulle offra en stund med mammas bröst bara för den – han är mer än ett stort leende

Pelle läste också ut snabba cash igår, har aldrig sett honom läsa en bok så snabbt. Jag tyckte den var okej men den bidrog inte till någon Stockholms längtan precis. Jag är glad över att jag var ung och naiv när jag jobbade extra på Hall som plit. Jag jobbade med dessa "Jorge" och "Mrado" utan att fatta vad dom var kapabla till. Tänk att man gick där 59 kilo lätt bakom en överbyggd Hells angelsmedlem i kulvertarna på väg till tandläkaren, ett besök eller ett samtal.

Har börjat med nästa mainstreet svenska bok "bitterfittan" . Känner väl inte igen mig i allt hon skriver, ibland är det nog bitterheten före verkligheten som talar. Ser inte alla tysta par som ett misslyckat äktenskap, alla överförfriskade kvinnor som olyckliga fruar eller alla mammor som uppoffrande okarriärister (kan ses som ett norrländskt ord) Men jag håller med om mycket. Nickar igenkännande när hon skriver om oförmågan att sova, att släppa ansvaret för den lille om natten. MEN när dom blir lite äldre, då har jag inga som helst problem, då kan jag äntligen sova och inte alls höra små tassningar eller gnyningar på natten. Då har min man ett egen mottagare, en som är inställd på att "åtgärda problemet och sen omedelbart somna om" Den kanalen har kan jag inte få in så det är lika bra att ha den avstängd. Bara en sak (hittils) gör mig lika bitter som "Sara" i boken och det är våndan över att åka bort och lämna barnen. Varför kan man inte bara njuta av det, göra en resa eller en utekväll utan ångest och utan kommentarer. När mitt tredje barn var tre veckor och jag hängde med på en middag med jobbet och tro det eller ej i hela 2 och en halv timme, gick de inte okommenterat förbi, min man jobbade utan en enda liten undring varför han inte var hemma min sin lille son 24 timmar om dygnet.
Och så är jag arg på en sak till just nu, på mig själv, att det är Pelle som gick iväg och hyrde en moppe nyss och inte jag. Att jag inte vågar sånt. Försökte väga upp det med att säga att nu var det min tur att köra, direkt han stannat motorn på uppfarten. Min likasinnade tanke försvann snabbt när jag frågade honom var backen var?!! Jag fick väl ingen moppe när jag var femton?

Är fortfarande rädd för myggen. Dom är ju fan odödliga, helt orädda och snabba som få. Man kan försöka klappa ihjäl dom fler gånger om. Det var en envis, blodtörstig rackare i badrummet när jag skulle duscha. Det lät som om jag klappade händerna över nån slag prestation därinne, men ändå levde den helt obekymrad av mitt ivriga försök att DÖDA den. Men det såg ut som om den vill hämnas, hämta sina dengepolare och hämnas, Bigtime. Det slutade med att den säkert fortfarande letar efter mig och att hela badrummet var indränkt med vatten, då jag inte hade någon kontroll över slangen. Men så här i efter hand är det väldigt roligt att en mygga som faktiskt bara är hälften så stora än våra norrländska kan skapa så mycket text i en blogg och så mycket vånda i en vuxen person.
Nä ska se en film köpt billig på stranden, säkert av usel kvalitet men troligen sevärd ha ha.

21/10 2008
Så då har vardagen påbörjats även om den bara pågår i tre dagar. Kändes lite att bara ha två barn på stranden, mycket enklare trots att det bara är en blygsam sjuåring mindre. Men en sjuåring vill också en massa, bada i vågorna med mamma, få sina myggbett insmorda gnälla, över en glass, springa ikapp till båtarna, retas lite med brorsan som alltid vill ha allt som hon har "Nu och på en gång".

Vigor och jag hängde i vågorna hur länge som helst, han skrattade och "drack" saltvatten.

Moa gör det så bra. Hon hade både engelska och Thai första skoldagen. Och det är inte någon lek, då båda lärarna endast talar respektive språk. She is learning the hard way. De andra barnen har inte varit jätteöppna men hjälpte henne bra under lektionerna. Idag var Ellie (flickan från lanta) på dagiset så dom lekte på rasten. Sen blev jag lite sådär mamma arg när hon kommer hem jätte törstig, för hon vet inte var man dricker och inte vetat var drickan till maten var. Självklart är det bra om hon vågar fråga men ??.va fan de måste ju se till att ungarna dricker. Sen var det visst en pojke som lekte thaiboxning lite "för hårt" på henne. Han fick visserligen be om ursäkt, men jag började direkt planera att hon minsann skulle börja med thaiboxning också. Så nu har jag fått ut det och kan blir en lugn och förnuftig förälder igen.
Båda pojkarna hade saknat Moa. Vigor satt nära, nästan omslingrad när hon spelade Nintendo, Hannes blev förstört när hon gick in i ett annat rum när hon väl kommit hem.

Vädret har blivit lite sämre, konstigt nog, Förr regnade det bara om kvällar och nätter nu befinner vi oss i monsunregn lite nu och då. Lustigt att man springer in eller till tuktuken när regnet kommer, man skulle lika väl kunna gå, då endast en skymt i regnet gör att du är blöt enda in på? Har hört att inom några veckor kommer det att vara torrare, skönt allt är så fuktigt inklusive mig själv, varmare men svalare på mornar och kvällar. Det åskar dock lite mindre. Åskeran avslutades dock med en såté härom kvällen, vi låg och såg på ett avsnitt av Coupling och Pelle hade vant somnat in, då kom en åsksmäll av störta kaliber. Vi trodde vi vant oss, men det här var något utöver allt annat. Pelle satte sig käpprätt upp och jag kunde se skräcken blandat med högsta förvåning i hans ögon. Båda, beredda att springa in i rummet bredvid och "rädda" barnen, trösta och lugna dem efter den overkliga smällen. Men dom sov vidare?

Vi håller på och studera kartan över Phuket för att se vad vi bör, måste besöka. Det finns en hel del turistattraktioner, men annars kan man bara stanna här i Kamala, här finns det nämligen en familj med hela tre barn?..blonda dessutom WOW

Idag känns det lite svalare – 30 grader.