30/10 2008
Visserligen var Moas tillstånd snabbt övergånget men tyvärr lika snabbt smittande. Både Pelle och Vigor insjuknade igår kväll. Från att vi levt i en liten sjukstuga till att bli ett helt jädras sjukhus med illamående patienter. Saknade bekvämligheten med att få vara hemma i eget hus, egen säng och egen toalett under familjen Henrikssons värsta magsjukeepedmi, Det finns inga resurser i huset och de flesta lakan och täcken var ju redan på tvätt. Vi hade tur att jag slängde med lite lakan i packningen och handlade några första gången vi var på carefood. Men vi fick ändå göra provisoriska lösningar med handdukar allt eftersom magsjukan tog nya tag. Regnet öser ner och luftfuktigheten är på max så vi får se när det torkar några nya sängkläder och behövliga handdukar.
Vigor gör det lika bra som Moa gjort det och tar det som en liten hjälte. Somnade gnyende men vaknade ganska nöjd. Själv låg jag hela natten som på nålar och inväntade smällen. Kaskadkräkningen som aldrig kom. Bara ett envist illamående som påminde om vad som föregick i huset. Pelle tog dock magsjukan till högre nivåer och jag kan garantera att han inte lämnade något till slumpen.
Så det blev ännu en dag inne i ett annars okej hus, men som nu känns galet litet, fuktigt och sjukt. Inget roligt att berätta, Nä faktiskt inte ett s..t, har inte hemlängtan men önskar nu en vanlig frisk dag, lite sol , en massage på stranden och nöjda, roade barn – dom förtjänar det.

31/10 2008
Två dagar har passerat sen de senaste "patienterna" insjuknat och nu kunde vi kanske ropa Hej. En solig morgon, pigga barn och ätande vuxna. Skönt att slippa magsjukan och än bättre att inte Hannes blivit sjuk. Bestämde oss för en kort sväng till stranden, lite friskt luft, få huset städat och barnen roade. Visserligen kände jag av lite magknorr men inte så konstigt. Tog vagnen med Hannes ut i hettan på väg till "friheten". Hinner några hundra meter innan kallsvetten bryter ut. Kommer ner till stranden före de motorburna familjemedlemmarna och känner att det är kört. Även jag måste ligga en dag i sängen med en hink gapande mot mig. Tog moppen upp i ilfart och hann precis in på toan, Tyvärr har jag svårt för magsjukans alla konsekvenser och klara inte riktigt av spya. Vet inte om det är det som håller allt tillbaka. Mår så illa att det snurrar i huvudet och vill inte annat än att få upp allting. Vill likt de andra bara överge mig till magsjukedjävulen, bara få ut allt. Familjen kommer hem en timme senare. Ungarna lagom glada över att förmiddagen på stranden inte innefattade ett dopp med mamma och pappa. Hannes hade somnat igen, men så fort han slog upp sina blå förstod jag att han också insjuknat, trots stora leenden hela morgonen och en bra timma på stranden, bara sa mitt moders hjärta, min intuition att det här kan inte bli bra. Inte för att pappor inte har pappiga intuitioner, utan mer att jag har tillbringat mer tid med honom och min instinkt därför kickar in lite snabbare. En halvtimme senare kräks Hannes över hela sängen. Vi ligger där och kvider båda två och jag tackar gudarna för att vi inte blev sjuka alla samtidigt. Hannes är den som blir mest påverkad. Allt han får i sig kommer upp igen och hans allmäntillstånd blir sämre. Sover mest hela tiden och skriker till bara när han ska kräkas. Vid fyra tiden bestämmer vi oss för att åka till Bangkok hospital i Phuket. Beställer bil och packar. Vigor spyr helt oväntat upp mellanmålet och vi inser att han inte klarar av att äta än. Resan till Phuket Town tar längre tid en förra gången, då vi hamnar i rusningstrafiken. Med varsin påse sitter jag och Vigor och hoppas att vi hinner fram innan?. Men att åka bil i Phuket är inte enkelt även för icke magsjuka resenärer. Vigor är klok nog att säga till att han behöver "hinken". Jag sitter och nästan mediterar för att inte kräkas i bilen och klarar mig faktiskt. Ett helt fantastiskt sjukhus. Rent, snyggt och med en hotells service. De tar i mot oss i dörren, hjälper oss med barn och väskor. Vi får prata med doktorn nästan omgående. Hannes har härmed vaknat till och med sin nyfikenhet och all sin kraft ser han pigg ut. Det är konstigt att sjukhusen har de effekten, ett kort besök och man känner sig friskare, ett långt besök och man känner sig sjukare. Läkaren säger att vi kan få medicin mot kräkningarna och att han ser pigg ut samt att magen låter bra. Jag försöker förklara att det inte är som det ter sig. Två sekunder senare spyr Hannes än en gång och hamnar i håglöshet. Doktorn tror nu att en dag på sjukhus är bäst, lite dropp och prover.

Jag håller med även om jag inser att det inte blir lätt att både själv vara sjuk och ansvara för en sjukling. De erbjuder oss dock "sviten" för en tredjedel av summan, en summa som går på försäkringen. Så nu sitter/ligger vi här i ett rum som verkligen är som en svit. Barnen kollar på Shrek, Hannes, vår goa lilla tappra bebis sover, med dropp och urinpåse. Sängarna är sköna, jag mår illa och Pelle finns där, i allt (love love)