18/11 2008

Så då är vi bilburna och en helt ny värld har öppnat sig. Den är liten, bilen alltså, men perfekt att börja köra på "fel sida" av vägen med. Även jag ska ge det ett försök Det blir väl till stranden och tillbaka. Nu blir det att upptäcka stränderna i närheten. Grannarna har redan erbjudit sig att visa oss lite mysiga ställen. Ellis föräldrar har även pratat om en "paradisstrand" men för komma dit måste vi ha fyrhjulsdrift, det går inte med vår låtsas bil. (Pelles utsaga, när han försökte gasa om en moppe) så det få bli när vi byter upp oss.

19/11 2008

Vi tog en tur till Patongbeach efter skolan, ungarna ville bada på den "stora stranden, med mycket människor på". Betalade solstolar tog ett dopp och gick vant upp ur vattnet när de första regndropparna kom. Vi ville så gärna ha fel och stod och tryckte under parasollet, men utan framgång. Nån där uppe vill inte att vi ska få bada under sol. Vi fick i alla fall åka lite bil. Vilken frihet. Kommer att bli bleka och feta av bekvämlighet.

Någonstans har jag läst att man inte bara ska se relationer mellan unga thailändare och västerlänningar som enbart sexköp, utan att det kan vara på riktigt, och att kärlek där i mellan börjar blir mer accepterad. Men det är synnerligen svårt att vara så vidsynt när man ser de äldre männen med de allt för unga tjejerna. Om det nu börjar bli vanligt med kärlek mellan människor från den västerländska kulturen och den asiatiska, ter det sig mycket underligt att den nästan uteslutande övermannar medelålders män och oftast inkluderar unga thailändare. Man borde väl då även se medelålders män med jämnåriga thailändska kvinnor. Eller varför inte en medelålders västerländsk kvinna med en thailändsk man. Här i Kamala, märker man dock inte av prostitutionen så mycket, eller rättare sagt här i Kamala har Jag inte märkt av prostitutionen så mycket. Pelle där i mot får se en annan sida, när han passerar "byn" själv under kvällstid. I Patong är det mer än märkbart, för alla.

20/11
Hämtade en uttrycksfull tvååring från dagis igår. "Mamma jag har längtat efter dig och Pappa, så därför har jag varit ledsen idag". En stor kram och en darrande läpp senare hämtar vi Moa. "Moa jag har längtat efter dig" Tar tag i båda våra händer och bildar ring. "Nu är vi tillsammans"
Lät som om vi lämnat honom för en månad och efter att ha bestigit berg, simmat över floder och vandrat i djungeln äntligen kunnat hämta den bortglömde sonen. Han var i alla fall tillräckligt känslofull för att ge mig hjärtsnörp, men snart var han åter på banan och ville till dagis idag.

Så vi, två vuxna en bebis tog bilen till Jungsaylon (köpcenter) för att skaffa Robinssonkort, inför kommande julklappshandel. Hade även bestämt oss för en enklare vagn och kikat på en under gårdagens snabba besök. (när regnet föll) Självklart med oturen på vår sida, var vagnen borta. Nu fanns det bara en rosa kvar. Och prisgapet till nästa för stort. Så nu har vår yngste son en rosa vagn. Trots kommentaren från säljaren – Are you sure? Manligheten sitter inte i färgen – bebisar har ingen manlighet – rosa vagn blir bra!

Stolt att berätta, -Jag har kört bil, enda till skolan. Hade yoga där i kväll och tog bilen den hela långa kilometern alldeles själv. Är ovan automatkörare och en ännu ovanare vänstertrafikskörare. Till och med blinkersen är ju på fel sida. Jag kom i alla fall både dit och hem, även om vindrutetorkarna gick igång några gånger, vinglade lite lätt på vägen för att hålla rätt avstånd till väggrenen och råkade bromsa till ibland när jag var inställd på att växla. Det var mörkt – ingen såg.

Hannes; fortfarande lite feber, inget som inte lite alvedon kan råda bot på men ändå.
Tjock är han också, smällfet för att vara ärlig. Rör sig, men inte med någon intensitet. Äter, Ja men är inte fullt så intresserad av mat med konsistens, och då pratar vi kväljningar av kokt morot. Han har börjat ta flaska bättre, utan flaska, inget vatten, inget vatten, mycket bröst, mycket bröst ingen nattsömn eller passande bikini. Så vi måste bli bättre på att öva på olika födoämnen. Tyvärr är avsaknaden av barnmatsburkar stort.

Tjock men söt. Som Moa brukar säga "han är så söt att jag vet inte vad jag ska göra" "vill ha honom hela tiden". Skrattade sig igenom kvällen och somnade med ett leende. Men jag tycks skönja en intensiv mammaperiod. Minns Vigors enorma sjumånaders ångest.
Trodde att Hannes skulle få en lättsam variant, då vi är båda hemma, men det har väl med separationen till brösten att göra
När jag åkte själv med Vigor till Stockholm den här månaden för två år sedan hängde han på min höft i fyra dygn. Inte ens syrran fick hålla honom i en minut under kritiska förhållanden, som att kunna gå på toaletten. Den var snabbt över men hysterisk när den varade. Det är ingen litet missnöje som uttrycks, utan ett panikartat hjärtskärande lidelse som skriks. Men vad gör det, när vi här tillsammans utan ett enda måste!!!
Vi har nu varit här i sju veckor och hittat lugnet?Vi mår bra helt enkelt