5/1 2009
Så då var jullovet över. Vi hade en okej helg trots att vädret var halvdåligt.
Då vi vaknade till en mulen himmel i lördags tog vi en tripp till Phuket Town för att handla på stora Tesco lotus. Jag och Moa har varit där en vända förut, vid den tidpunkten när vi alla var bosatta på Sjukhuset i närheten. Den gången hade taxichauffören lovordat affären, men sagt att man inte skulle spendera en helgdag där eftersom det är thailändarnas shoppingdag. Men då man är mer dagvild än någonsin befann vi oss självklart där, en hysterisk lördag. På övervåningen har de en spel och lekplats som vi lovat barnen, men ljudvolymen var så neurotisk hög att vi nästintill ångrade valet.

Moa som redan har inställningen om att livet är lite lätt orättvisst mot henne, då hon har två mindre brorsor som inte har lika många måsten som en sjuåring och som dessutom får åka vagn ibland, kände sig inte mindre felfördelad när det visades sig att hon var för lång för att komma in på minileklandet. Trots extra godis och mer spel i spelrummet föll krokodiltårarna ända tills vi lämnat stället.
När vi kom hem fann vi att Vigor än en gång hoppat över sin eftermiddags sovning och att den kanske numera är ett avslutat kapitel. Sovningen har ju länge varit ett nödvändigt ont, då han inte klarat av en hel dag utan sömn, men en vila har långt ifrån varit lätt att få till och att väcka en dagsslumrande Vigor har motsvarat en halvtidstjänst. Nu är vi således i mellanlandet, han klarar av en dag men är inte på det bästa av humör efter klockan fyra. Så vid hemkomst var han alltså lagom grinig, Moa spelade med som vanligt och Hannes som ALLTID vill vara med, gormar tills han får som han vill. Då var det mer än skönt när grannarna bjöd över oss på lite vin/kaffe och glasstårta.
Vi la de högljudda pojkarna och slog oss ner några meter bort. Moa spelade sims med Olle och vi pratade trevlig bort tiden. Halv två?.. har inte varit vaken så länge sen?. innan jag väntade Hannes. Och Moa ?ja hon var också vaken?.och vi som skulle göra tidigare kvällar då skolan börjat.

Obestridligen blev söndagen den slöaste dagen av de alla.

Måndag och Moa började skolan. Varmt och åter varmt. Tog en promenad på stranden, åt lunch och hämtade en lekande Moa. Stämningen kändes bra och jag pratade med fröken. Kändes som en bättre start en den Moa hade när vi kom i oktober.
Jag vill förövrigt ta Moa till en thailändsskola en förmiddag och frågade om det var något som vi skulle kunna göra med hennes klass. Så får se vilket studiebesök vi får till.

Och så Hannes. Bebisen som börjar bli stor. Sover endast två till tre gånger per dag, äter pulvermaten med en aning aptit och har satt sig ner självmant ?..hela två gånger. Annars sitter han endast om man först lyft upp hans ben och hälar och satt ner honom under protest med en lockande leksak framför ansiktet. Nu höll jag honom i armarna medan han stod och plaskade i strandkanten. Efter en kort stund såg jag hur han borrade ner foten i den blöta sanden och försökte ta vattnet med handen. När det inte gick SATTE han sig ner. När det sen kom en våg, ställde han sig upp (ja med hjälp av mig så klart) och satte sig sen ner igen???.Vi snackar utveckling!! Det låter också som om han säger pappa?.det kanske är där allt sitter – i språket, viljan, progression, intelligensen?eller så var det bara slumpen:-)

1/1 2009
Ha, vi gick in i framtiden hela sextimmer innan er nordbor. Ett nytt år och en farmor mindre!
Gårdagskvällen var trevlig men en aning germansk, lyckades hamna på en tysk sällskapsresa:-). Vi var de enda icketyskarna i hela sällskapet och blev lite förvånande över att ingen nämnt att restaurangen var bokad i sin helhet av ett tyskt följe, ja förutom vårt bord vill säga.
Det var en mycket god thailändsk buffé med lite tyska inslag så klart. Jag och Pelle åt oss mer än mätta, Karin undvek thailändskt:-) och ungarna käkade strips.
Stranden var urmysig och vädret skönt. Men så var det där med smällarna, kände mig som hundägarnas motsvarighet, där jag satt med två skotträdda pojkar. Vi fick helt enkelt ge upp redan halv tio, då Hannes omöjligen kunde komma till ro och Vigor satt och ryggade i stolen med servetter i öronen. Vi la de raketskygga barnen och spelade Wii med en beslutsam Moa (skulle vara vaken till tolvslaget). Pelle tog en snabb öl med bekanta på stranden och vi samtalade med Sverige. Fick en uns av hemlängtan, när jag pratade med nyårsfirande familj på ekorrvägen.
Moa som rödögt kämpat sig vaken, slocknade, hånfullt nog, kvart i tolv, men vi vuxna fick se en himmel fylld av ljusballonger och raketstjärnor innan vi 00 05 la oss i sängarna. Då var det fullt liv från stranden och en festlig stämning. Men vi gjorde som sagt en lugn och småbarnsfamiljs anpassad nyårsafton. Man kan göra nästan allt med små barn men man behöver inte?

Hannes sov urkasst och gjorde en "Vigor" en jag vill bara ligga vid bröstet natt. Fortsätter det så här, får jag väl skicka Hannes på detox. En sån som Vigor fick genomgå vid samma ålder Sova långt ifrån mammas bröst i en vecka, helt enkelt. Nu har ju inte Hannes haft dessa snuttiga tendenser, så vi får hoppas att det är förbehållet Vigor och att avvänjningar av det slaget är ett minne blott.

Och så har farmor lämnat värmen. Nu bor ju vi under samma tak i vanliga fall, så vi hann inte uppleva "kul att du kom, men skönt att du åker" känslan. Började aldrig gå varandra på nerverna trots liten boyta? ja ja uttalandet innehas ju bara av oss:-)

Jag tror hon tyckte det var okej och att det känns bra att få se barnen i denna miljö. Det var ju barnen som var grunden till resan. Men, alla har vi onekligen andra förhoppningar. Så trots "det spelar ingen roll", "bestäm ni" "det är inte nödvändigt" kommentarer är jag övertygad om att solning och shopping var eller blev mycket önskvärt. Det landar nog en nöjsam farmor som både fått krama barnbarn men även fräschat upp sig med sol och köpt nya kläder:-)

Kommentar: Asiens och tillika Thailands basföda är som ni vet ris, vilket gör att vi gladligen äter ris minst en gång per dag. Karin, tredje dagen "ska nog ta något annat börjar bli less på ris" Då hade vi ätit ris två gånger ha ha.
Sen för er kommande besök, vi tänker bara i Baht och kan därför gnälla över höjda priser även om det egentligen bara handlar om några kronor. Tror Karin tyckte vi fått hybris ibland:-)

2/1 2009
Vi hade innan bestämt oss för en lugn dag utan solbad, då vi levt strandliv de senaste veckorna, något som passade ypperligt, då vädret inte bjöd på någon sol. Vi städade lite på förmiddagen och fick sen besök av en klasskompis till Moa. En från Sverige alltså. De har tillbringat två veckor här och är nu inne på sin sista. Familjen är inga vi egentligen känner, då Anton började i Moas klass nu i ettan, där Moa endast hann gå några veckor, men vi hade hört att de skulle just till Phuket över jul och lämnat nummer. Nu kom de med en låda vin till oss, helt överväldigande och på tok för snällt. Hade läst bloggen, vet inte om det är på gott eller ont att de genom den tyckte att vi behövde en låda rött Super snällt var det i alla fall och vi får bjuda igen när vi åter är i systembolagets kylda land. De hängde med till Kamalbeach en vända och vi visade dem såklart vår favoriserade norradel. Men eftersom vädret var som det var, erbjöd den inget spegelblank och turkost hav med lugnt vatten, utan det var större vågor än nånsin. De hade inte barnen något emot, i alla fall inte de äldre (Vigor roade sig med att leka mamma pappa barn med Antons pappa i stället) .
Tog självklart ett glas vin nu på kvällen och åt den i särklass starkaste "redcurryn" hittills.