8/2 2009

Vår billöshet fick en ostyrig början. Den inleddes med halvtimmen "from hell" Bilen skulle inlämnas senast klockan fem, fredag eftermiddag. Familjen Henriksson kommer då trötta och hungriga insläntrande till huset halv fem, efter några timmar på stranden. Pelle hinner slänga sig i duschen göra en pannkaka till hungrig Vigor och sätta ner Hannes i "matstolen" innan grannen kommer redo för att köra upp honom till biluthyraren.

Hannes, arg trött och hungrig, jag gör mat.
Vigor "jag vill ha en pannkaka till.
Kommer snart älskling, ska bara ge Hannes mat.
Hannes bajsar, måste byta, lyfter ner honom på golvet, oj bajs överallt allt, kul!
Vigor "jag vill ha en pannkaka till"
Snart gubben!
Hannes gallskriker, mamma skurar och tvättar. Hannes för trött för mat, måste slänga ihop en välling. Ber Moa ta ut bajspåsen, Moa tar inte ut påse, utan lyfter istället upp hysterisk Hannes.
Vigor "jag vill ha en pannkaka till"
Snart!
Hannes dunkar i huvudet i Moa tänder. Jag klar med välling tar ledsen Hannes och skäller lite på Moa. Mamma och Hannes svettiga behöver aircon. Nått jävla fel med aircon, hatar fjärrkontrollen. Trycker på alla knappar, svettas.
Vigor "jag vill ha en pannkaka till"
Om en liten stund, måste få in varm Hannes i andra sovrummet
Dörren gått i baklås. Var fan är nyckeln.
Vigor "jag vill ha en pannkaka till"
SEN?.gubben !
Hatar både nycklar och fjärrkontroller. Förlåt Moa! fint att du tar ledsen bror, men nästa gång LYSSNA. Hannes övertrött, Pelle kommer, fixar aircon, handhavande fel?
Vigor Jag vill inte ha någon fler pannkaka,
Va!
Hannes sover.

Dag två utan bil.
Familjerna ska till norra delen av Kamala stranden. Varmt, Moa vill inte gå, har thailandsanpassat sig för mycket. Skriker, ber och gnäller sig igenom 800 meter gång. Mamma drar hellre dubbelvagn med alla saker än att bråka med omöjlig sjuåring. Mamma går pappa tjafsar. Svettig samling svenskar når havet.

Dag tre utan bil, det är redan eftermiddag och vi har inte tagit oss någonstans:-)

Ps Henrikssons gick och åkte moppe ner till stranden till slut och hade hur mysigt som helst.

8/2 2009
En månad med besök. Kul, trevligt men fantastiskt påfrestande. Längtar efter vår thailändska vardag och att få rå om vårt eget näste. Lunka omkring i värmen, duscha sandiga fötter, dricka vattenmelonshake, och göra tidiga kvällar. Ta till vara på tiden, barnen och värmen helt enkelt. Missta mig inte, besökandet har varit urmysigt och att ha inneboende gäster har gått över förväntan, men till slut tar det ut sin rätt. Nu behöver ungarna sitt rum och vi vårt utrymme.

10/2 2009
Idag sa vi hejdå till familjen Waleij/Stenbom
Trots stora skillnader i familjekonstellationer har det gått fantastiskt. (Planerad oförutsägbarhet möter organiserad anarki). De är inne i en helt annan tid i livet, en tid av tresamhetlig gemenskap, en gemenskap som för oss numera förflyttat sig till en annan dimension. Den att det kan gå två vuxna på ett barn:-) Att man trippar in två stycken för att byta bajsig blöja, delar på uppgifterna under en matning och har halvtid i nattning. Med tre barn är fördelningspolitiken hög prioriterad och rationella lösningar på att kunna mata bebis samtidigt som man leker tågbana med tvååring och lyssnar på läsläxa premieras. Tänk att Moa fick leva det påpassliga enbarns livet i hela fem år. Buren på en piedestal mellan våra axlar (med hjälm och knäskydd) och uppmärksammad i varje liten rörelse. Nu tycker jag i och för sig att besökande familj var otroligt avslappnade för att vara förstagångsföräldrar. Jag har inte ens en likna avslappnad attityd till Hannes trots våra två föregångare. Löjlig oro och oförnuftiga farhågor tillhör fortfarande vardagen. Det är häftigt med tre barn men det var tider det, när en kunde mäta välling och den andre värma vatten