Med ett bra löpsteg?

 En lite väl ond höft gjorde att jag hoppade morgonpasset. Sen trampade jag runt i butik hela dagen igår. Allt för mycket asfalt sliter ont just nu, längtar ut till skogen och lite mjuk mark. Tills dess får jag träna klokt. Hur jag än gör så springer jag mer än för en månad sen. Våren har den effekten.

Intervaller stundade på kvällen. Jag tog mod till mig och sprang till Gammlia där orienteringsklubben hade träning. Jag frågade försiktigt om jag fick hänga på; så skönt att ha lite folk att springa med när man är lite trött och less. Perfekt att det skulle springas backe, det hade jag verkligen inte gjort på eget bevåg. 4xkort backe (uppför gammlia mot muséet) och 4xlång (östrabacken). Jag hade lagt upp det tvärtom, feg som jag är. Detta blev en lite utmaning för skallen! Det gick faktiskt bra, alla intervallerna avverkades på strax över en halvtimma med resultatet att en liten kille spöade mig på sista backen. Vissa säger att barn inte ska springa intervaller. Jag hävdar motsatsen då de knappast kan få mjölksyra samt att de då för en gångs skull kan sätta alla vuxna på plats. Dagarna ut blir de ju tillsagda om vad som är rätt och fel men mot en (otränad) vuxen kan de ju för en gångs skull  visa vart skåpet ska stå. Det är en härlig känsla.

Efter 90min joggade jag hemåt och när jag kände att jag inte kunde bli tröttare ropade en kvinna med två hundar till mig:

–  "Jag har mött tre löpare men du är den enda med ett bra löpsteg. Se så, upp med hälarna nu!"  Jag vet att jag egentligen  lufsade som en skadeskjuten kråka men detta var ändå vitamininjektionen jag behövde för att orka ta mig hem.

Idag gäller höft- och hälsenevilodag. Imorgon är det dags igen.