Morgonjoggen

För ett par år sedan hade jag en morgonrutin som jag älskade; jag klev upp, satte fötterna i skorna och sprang ut i en timme. Ofta längs stranden. Det var min timme, den tid då jag fick vakna till liv, planera dagen och framförallt känna att jag levde! Därefter var det jobb, skola och jobb igen innan jag däckade i sängen kl 21. Morgonjoggen fick mig att överleva resten av dagen.

Nu har jag ingen strand att springa på, och vintertid kan det kännas som ett straff att pallra sig upp 06.30 för att springa i minusgrader.  Sen så finns det morgnar som denna. Solen strålar men morgonluften ligger kvar, i skogen är det fortfarande lite kyligt. En och annan cyklist är på väg till jobbet men man kan fortfarande höra fåglarna sjunga innan trafikbullret kommer ta över. På mjukt elljusspår joggar jag mig fram, först är blicken alldeles grumlig men efter en kvart är jag helt vaken och kan springa på.

Åh vad jag saknat min morgonstund – men nu när sommaren är här ska jag morgonjogga precis som vanligt och vinna min vana tillbaka! Kanske att jag kan få till en rutin som håller hela vägen till nästa vår… Hur som helst är jag vaken, taggad och redo för en härlig dag!