Att få låtsas som om det regnar!

Vaknar. Kissnödig. Här i stugan går jag inte ut på toa förrän det är kris. Vid det laget har man verkligen vaknat. Mina fina svarta ankfötter är på och jag tassar iväg på morgonjogg. Tänker att jag ska leta upp lite stigar – men de är inte många. Hela tiden kommer jag tillbaka till grusvägar med alldeles för mycket småsten. Fivefingers är ingen hit på smågrus!

Som tur är sommarregnar det, ett sånt härligt regn som svalkar och ger bra luft. Hela året blir man irriterad av att det regnar, utan just på sommaren. Det är helt fantastiskt att springa i och bitvis kan jag glömma bort den förbannade småstenen. När jag då och då hittar ett mjukt underlag känns det som om jag skulle kunna springa för evigt. Tills jag åter kommer på sten. Mina fötter gillar det verkligen inte så jag springer hem på ett nytt personbästa med ankfötterna – En hel halvtimme! Det gäller att skynda långsamt.

Skönt med en till dag utan planer och måsten. Lite snabbdistans ska det dock bli i eftermiddag.

Jag fick förresten rita om min cykelrunda, det blev 25km igår. Jag tyckte det hade gått lite långsamt annars!