1000ingar åt rätt håll

1000-metersintervaller är det jobbigaste man kan springa. Det är tufft och så tydligt på hur man ligger. I maj var jag helt förstörd efter ett fruktansvärt dåligt pass som jag bröt. Idag var det dags igen; 4x1k/90sek vila. Alltså tillräckligt lång vila och få intervaller för att det ska gå fort.

Efter en hel dag med jobb släpade jag mig ut i skogen. Trodde aldrig det skulle gå! Började dock springa och så flöt det bara på; 3.39-3.42-3.40-3.49 i terräng är det bästa på länge. Speciellt eftersom jag fegade lite på sista  – det finns mer. Och med en sån dag i benen kan jag nog våga säga att formen är på väg. Bara ett par veckor av samma träning så kanske detta kan bli en bra höst. Tänk vad mycket det kan göra att slappna av, jobba mindre och sova mera!

Jag måste bara få säga det igen; jag älskar att springa!