Murphys lag

Borde ha förstått det när jag vaknade upp igår. Att jag skulle passa mig och förbereda mig för en dag utan dess like. Seg var bara förnamnet, och intervallerna jag skulle springa avverkades i krypfart. Hade tänkt ta vila men insåg att jag inte skulle kunna träna idag, så det fick bli av. Benen var som gelé, eller så var dragningskraften extra stor igår. Det var ett pass att glömma.

Sen på jobbet. Allt hände, konstiga returer, fel storlekar, lagret var överfyllt av varor, korrigering av order, internetorders. Allt. You name it. Jag och kollegan svettades och skrattade om vartannat. Väldigt skum dag. Helt slut var vi. Väl hemma så fortsatte det, fixa allt som jag trodde jag skulle hinna på den rast jag aldrig hade. Halv tio stupade jag i säng. Hela dagen var som ett träningspass. Dagen var äntligen över!

Idag torsdag känns redan så mycket bättre. Värre kan det ju knappast bli. Jag har vila från träningen. Har även tagit beslutet att min kropp inte är tävlingsduglig ihelgen, känns bra att ha bestämt sig. Sen är det sista jobbdagen innan lite ledighet. Nästa vecka blir härlig och rolig!