Jag hade sett fram emot att få ligga hemma och se Virtus spela SM-final i eftermiddag, men det blev inget av det. Seminfinalen mot Högsbo tycks ha varit en jämn fight ganska länge där Högsbo hela tiden hade försprånget. Ingen skam att förlora mot ett sådant talangfullt lag.

Så istället fick jag se Högsbo-Södertälje, en väldigt ensidig match där Högsbo hade all intensitet, all kreativitet och allt försvarsspel. Södertäljes antydan till försvar var inte långt från att klassas som pinsamt, jag tror aldrig jag sett ett lag ge upp så många enkla poäng i en så viktig basketmatch. Det blev aldrig någon match – Högsbo var två klasser bättre och ett värdigt mästarlag.

Hur matchen om tredjepris mellan kaxiga Plannja (som gick ut och sa att man skulle vinna hela rasket) och Virtus såg ut har jag ingen aning om, men 89-86 till Lulepojkarna låter som en rätt så jämn sak. Senast lagen möttes vann Virtus, så jag antar att det finns en hel besvikelse inbakad i fjärdeplatsen.

Hur som helst, en imponerande stark säsong av Virtus är slut. Jag funderar på någon slags summering, kanske återkommer till det. Nu handlar det om att skrapa ihop ett ännu starkare lag till hösten. Det återkommer jag definitivt till. Snart.