Kevin Garnets gymnastiska luftspagat. Var det månne det som var grejen med de två första matcherna i Boston?

Hur man än vrider och vänder på saker och ting – det går inte att komma ifrån att Paul Pierce är grejen med de två första finalmatcherna.
Från det där ögonblicket då Pierce vred sig i smärta och hela Beantown såg ut att ha svalt en liter salpetersyra i tron att det var Pepsi, via ögonblicket då han rullades ut från golvet, via den elektriska returen någon minut senare, via de två raka mördande trepoängarna, via den rakt igenom sanslösa uppvisningen i match två, till det där ögonblicket då han nästan tårögd kramade om sina kamrater och konstaterade att Celtics nu har titeln bara någon halvmeter bort.
Däremellan hann han dessutom fatta det lika naiva som respektabla beslutet att inte genomgå en magnetröntgen för att se vad som egentligen hände i knäet. Han ville helt enkelt inte riskera att få beskedet att han inte skulle kunna spela mer utan föredrog att chansa. Låter inte det som tankegången hos en sann vinnare vet jag inte vad som låter som tankegången hos en sann vinnare.

Men hur bra var då egentligen Paul Pierce? Enligt den mest magnifika basketmatematikern The Arbitrarian stod han för 23,6% av Celtics framgång i den andra matchen och 23,1% i den första, vilket gör honom till Celtics viktigaste spelare. Fin statistik, men vad den dock inte lyckas fånga är all den förbannade energin han injicerade sina lagkamrater. Den var tamejfan off the charts.

Men även om "The Truth" som han kallas var den stora grejen i de två inledande matcherna fanns det förstås fler saker att anmärka på. Här är några:

* Leon Powe sköt fler straffar än hela Lakers tillsammans i match två. Den som spelat en hundring på det hade förmodligen kunnat gå i pension bums. Powes insats var inget annat än spektakulär.
* Ett sätt att mäta vem som betydde mest för lagen är +/-statistik. PJ Browns +30 på de båda matcherna går inte att bortse ifrån. Var det någon som sa intangibles?
* Inte ens Phil Jackson har en aning om hur Paul Pierce ska stoppas. Trevor Ariza? Pleeeeease.
* Kanske är det som vissa säger: Lamar Odom, mer mun än muskler.
* Hur kommer det sig att någon av Bostons fyra mest mediokra stora spelare (Perkins, Powe, Brown, Davis) alltid gör sitt livs match?
* Lakersbänken 38 – Celticsbänken 52, det flyger inte.
* Nämnde jag att Leon Powe sköt fler straffar än hela Lakers tillsammans?
* Kobe Bryant var, i sammanhanget, usel i match ett, och han visste om det. Detsamma gällde Pau Gasol. I match två postade Kobe föredömligt ofta och Gasol spelade med glöd. Ändå räckte det inte. Märkligt.
* Ja, domarna var faktiskt, efter NBA-standards, usla i match två. Var det därför Leon Powe sköt fler straffar än hela Lakers tillsammans kanske?.
* Än är serien inte död, man var jag bookie skulle jag erbjuda följande odds för slutseger: Boston 1,35, Los Angeles 2,80.
* Ännu ett odds från Stefans bookie-hörna: Leon Powe skjuter fler straffar än hela Lakers tillsammans i match tre: Ja 999, Nej 1,0009.
* Nyckelkollen Boston: Försvara hemmaplan: check, Begränsa Kobe: halv check, Springa: Nästan check (fler fast brak-point än Lakers i bägge matcherna i alla fall), Skjuta bra: check (47,2%, 45,5% från treor). Totalt: 3,3 av 4 nycklar.
* Nyckelkollen Los Angeles: Passa bollen: halv check (41 assists på två matcher), Dominera bänken: Nope, Gör tre till två: Nope (även om varken Ray-Ray och KG riktigt var hundra i match två), Poäng från turnovers: Halv check (5 i match ett, 19 i match två). Totalt: 1 av 4 nycklar.