Eddie House – alltid redo. Och en av torsdagkvällens allra största faktorer.

’Whine about it tonight. Lot of wine…lot of beer…a couple shots…maybe like 20 of ’em… digest it, get back to work. Nothing you can do.’ Så sa Kobe Bryant efter matchen och jämförde sedan lagets insats i handra halvleken med sängväteri:

’We wet the bed. A nice big one, too. One of the ones you can’t put a towel over. It was terrible.’

Dessa gyllene citat till trots, frågan alla ställde sig efter torsdagskvällens match var just: vad var det egentligen som hände?

Lakers spelade nära magiskt sprudlande basket. Kobe Bryant tog det lugnt, hittade sina medspelare och lät dem sätta sina skott. 24 poäng ledde Lakers med. 24 poäng. Det är alltid svårt att översätta, men man skulle väl kunna likna det med en 3-0-ledning i fotboll. Det ska bara vara att spela av resten av matchen med andra ord.

Det var precis vad Lakersspelarna också tyckte. För i andra halvlek var Lakers insats bland det sorgligaste som skådats i en NBA-final. Boston genomförde en historiskt stor vändning och både du, jag och hela Staples Center såg ut som frågetecken.

Vill ni veta en del av vad som hände, eller inte hände, här har ni min syn på saken, i punktform:

* Kobe Bryant. Visst, världens bästa hade tio assists, men det var inte hans passningar som behövdes i matchen, det var hans poäng. Han gjorde förvisso tio poäng i sista, men han dominerade inte matchen som han har potentialen att göra.

* Lakers bänk. Bortsett från Trevor Ariza som spelade precis så bra så som man någonsin kan önska så var Lakers-bänken blekare än en genomsnittlig albino. Farmar, Vujacic, Turiaf och Walton sköt kombinerat 3/19 från golvet. Vidrigt.

* James Posey. Finalseriens bäste bänkspelare gjorde sin hittills allra finaste instats. Bostonforwarden spelade exemplariskt försvar på både Kobe och Lamar Odom, satte alla skott man kunde vänta sig och några till och stod för fler hustle-plays än hela Lakers kombinerat i den andra halvan.

* Eddie House. Rajon Rondo var riktigt dålig med en stukad fot som ursäkt. In kom istället Eddie House, och han förändrade faktiskt matchen rejält. Trots att hans bössa inte var så säker som den kan vara gav Houses blotta uppenbarelse Boston enorma ytor offensivt genom hans ständiga trepoängshot. Med +20 var han den spelare som hade bäst +/-statistik i matchen.

* Celticsförsvaret. I första quartern i synnerhet och första havleken i allmänhet var Celticsförsvaret så dåligt som det kan vara. Kendrick Perkins, Paul Pierce, och till och med Kevin Garnett gick bort sig på Lakers pick and rolls. Men efter en halvtidsvila där Doc Rivers förmodligen kallade sina spelare både det ena och det andra dök ligans bästa försvar upp. 33 insläppta mot Lakers på två quarters är spektakulärt.

Men det här är egentligen bara början, jag kan egentligen inte förstå hur Lakers kunde ge upp en sådan ledning på ett sådant nonchalant och ovärdigt sätt.

Är serien över då? Förmodligen. Tre raka för Lakers, varav två matcher i Boston, känns just nu lika osannolikt som det kändes att Boston skulle vända match fyra i halvtid.