Kap Verde – inte mer än obehagliga vantar i det här sammanhanget när motstådarna heter Nowitzki, Nesterovic eller Papaloukas.

Efter att med ett halvt öga sett Tyskland förnedra Kap Verde ( 104-68 , 50-16 halvvägs in på den andra quartern) sitter jag och längtar efter Italien, Frankrike och Serbien.

Den första 1,5 dagen av OS-kvalet i Aten har endast bjudit på väntade segrar (Nya Zeeland över Kap Verde, Slovenien över Korea, Kroatien över Kamerun, Grekland över Libanon, Slovenien över Kanada och nu senast alltså Tyskland över Kap Verde.

Jag förstår det här med att hela världen ska vara med när det är OS, men när en pajasnation som Kap Verde, som på rankingen bara är obetydligt bättre än Sverige och i verkligheten förmodligen är aningen sämre än vårt eget stolta landslag, får vara med och slåss om OS-biljetter samtidigt som världssjuan Italien, världsåttan Frankrike och världsfyran Serbien inte ens har chansen känns det faktiskt purket.

Eller, chansen och chansen. De hade ju chansen att kvala in i EM i fjol, men alla de tre fina basketnationerna gick tuffa öden till mötes och floppade.

Italien inledde med att förlora med en poängs marginal mot Slovenien trots en heroisk comeback i sista quartern. Efter en tuff förlust mot Frankrike, vinst över Polen, förlust mot Litauen och vinst över Turkiet ställdes man inför en helt avgörande match mot Tyskland om en plats i kvartsfinalen. Väl där var Tyskarna starka och Italien fick åka hem med hundhuvuden.

Frankrike tog sig vidare från samma grupp, men föll sedan i kvartsfinalen efter att ha tappat ledningen i den fjärde quartern mot blivande mästarlaget Ryssland. Ett aningen demoraliserat Frankrike kraschade sedan mot Kroatien och Slovenien för att sluta som åtta och därmed med minsta marginal missa OS-kvalet.
Tuffast öde av alla mötte Serbien som först förlorade mot Ryssland och sedan ställdes mot jobbiga Grekland. Den sällsynt grisiga drabbningen slutade med uddapoängsförlust och gav upphov till Darko Milicics numera klassiska utspel:

Laget kunde aldrig resa sig och de favorittippade juggarna lämnade turneringen genom att bli slagna av Israel.

Det var ungefär så det gick till när Tyskland, Kroatien, Grekland och Slovenien fick äran att kvala istället för Italien, Frankrike och Serbien. Alla dessa länder är värda att vara med, men det gör lite ont när Libanon, Kamerun och Kap Verde kastas runt som vantar när man hade kunnat få se Darko Milicic stångas med Ronny Turiaf eller varför inte Danilo Gallinari.

Och, nej, jag ser ingen tjusning i överraskningsnationer i stora turneringar. Men det tar vi någon annan gång.