Jocke Kjellbom blåste Sundsvall, landade i Norrköping.

Lite gårdagens nyheter här, men Jocke Kjellboms flytt till Norrköping tog lite tid för mig att smälta.

Vi talar alltså om landslagsmannen, fjolårets MVP i basketligan som desperat velat flytta utomlands. Som ett mantra har han upprepat fraserna: ’Jag vill ut i Europa’ och ’Om jag blir kvar i Sverige så är det bara Sundsvall som gäller’.

Men i går slog så bomben ned – Kjellbom har skrivit på för Norrköping Dolphins. Fram till för några dagar sedan räknade större delen av basketsverige med att han redan var klar för grekiska Iraklis, men grekerna valde tydligen att gå en annan väg.

Norrköping hade redan tidigt anmält intresse, men då hade Kjellbom tackat nej, han var säker på att landa ute i Europa.

Efter landskampen här i Umeå satt Kjellbom länge och surrade med Kelly Grant på banketten, kanske smiddes planerna redan då.

För Norrköping är värvningen förstås fenomenal. Med en ny arena och med fjolårets MVP i laget ser det ruskigt bra ut. Och pengar finns det tydligen. Även om det inte nämnts i tidningstexterna är jag relativt övertygad om att Dolphins gav Kjellbom ett fetare kontrakt än vad Sundsvall kunde erbjuda. Själv surrar han om chansen att få spela i den baltiska ligan, och visst lockar det. Men säkerligen måste ett tjockt lönekuvert ha lockat än mer.

Det är svårt att klandra Kjellbom för att han byter klubb, sådana är spelreglerna. Vad man däremot kan klandra honom för är att han inte levt upp till sina ord, och sådant är alltid fult. Har man sagt att Sundsvall är enda alternativet i Sverige ska Sundsvall bannemig vara det enda alternativet.

För Sundsvalls del är det här förstås en mindre katastrof. Inte bara blir man av med sin bästa spelare, man tappar honom till en av sina värsta konkurrenter. När försäsongen endast bjuder på förluster kan jag tänka mig att Peter Öqvist sover lite risigt just nu.