Tre matcher, två vinster, en förlust. Även om resultaten i träningsmatcher inte är sådär våldsamt viktiga finns en del gott och en del ont att anmärka på Umeå Comets efter Uman Basket Cup, och vi börjar med det onda:

* Comets saknar trepoängsskytte, riktigt mycket. Trots att man har en ganska kortväxt trupp med många perimeterspelare finns i princip ingen riktigt bra trepoängsskytt. Sanna Malm är det närmsta man kommer, och hon är inte pålitligare än typ 33-35 procent när hon har öppna skott.
Även om jag avskyr lag som bygger hela sitt offensiva spel på trepoängare är långskotten en viktig del av anfallet. Utan åtminstone ett par duktiga skyttar är det svårt att ge frontlinen det utrymme den förtjänar.
Shannon Daly verkar ju heller inte vara en särskilt vass trepoängsskytt, 29 procent i fjol. Man hade verkligen behövt Michelle Bruns som verkade vara rent ruskig från lång distans.

* Comets missar för mycket. Nu finns ingen statistik från helgens matcher, men gissningsvis sköt Comets omkring 38 procent från golvet, vilket är på tok för lågt. Framför allt missar man ruskigt många lay ups och vidöppna skott från inte alltför lång distans. Detta är förstås svårt att ändra på bara sådär, men ska man ha en chans mot de bättre lagen måste de enkla poängen sitta.

* Comets slarvar för mycket. Det var väldigt många turnovers, framför allt i matchen mot Luleå. Shannon Dalys ankomst kommer nog att se till att det blir betydligt bättre på den fronten, men samtliga spelare måste skärpa sig. Som det är nu spelar man väldigt många omöjliga passningar. Förmodligen har det att göra med att man inte är riktigt matchvan ännu, att man nött ett system där man tränat in vissa passningar som under träningspassen varit öppna. Ställda mot motståndare har dock dessa passningsvägar stängts och spelarna har inte reagerat tillräckligt kvickt för att anpassa sig.

Och så det goda:

* Anna Österman är fantastisk. Övergången från division ett-spel till ligaspel har gått smärtfritt. Hon var helt makalöst bra mot Jämtland då hon gjorde 27 poäng och även mot Luleå och Sundsvall var hon, bortsett från Amy Mohr, Comets bästa spelare. Österman har en förmåga att ta bollen till korgen riktigt hårt och missar, till skillnad från många medspelare, väldigt sällan lay ups. Fortsätter hon så här kommer hon att bli grymt värdefull. Att hon dessutom verkar klok (hennes hjälpförsvar var oftast prickfritt) gör inte saken sämre.

* Frida Jonsson har gått framåt, men kanske inte fullt så mycket som jag hoppats. Troligtvis har hon lite mer att ge än vad hon visade i helgen, även om det hon visade oftast var vackert. Jonssons returtagning är fenomenal, hennes hoppskott riktigt fint, men fortfarande missar hon alldeles för ofta nära korgen. Det var en av de saker som höll henne tillbaka i fjol, jag hoppas hon kommer till rätta med det problemet snarast.

* Amy Mohr är bättre än i fjol. Hon är mer vältränad än när hon kom för ett år sedan och alla de bitar som gjorde henne till en succé förra året finns kvar eller har förfinats. Tre saker skulle hon dock behöva förbättra en aning:
1 Hon är ingen trepoängsskytt, men hon tar ändå treor. Endera måste hon lära sig skjuta från distans eller så borde hon sluta med det.
2 Hon har en tendens att forcera spelet när det inte riktigt fungerar. Jag förstår att hon vill visa vägen, men ibland skulle både hon och laget må bättre om hon höll huvudet lite kallt.
3 Hennes man-man-försvar är inte alltid så bra. Sundsvalls Stephanie Jones har förvisso längre armar än henne, men jag tycker att hon fick göra för många enkla poäng. Luleås Anna Bränvall nollade Jones med sitt fysiska spel, där har Mohr lite att lära.

* Systemet sitter bra. Nästan alla Cometsspelare har lärt sig sina spel och man nöter sig till skapliga lägen nästan varenda anfall. Sådant är ovärderligt.

* Försvaret är riktigt tufft och bra stundtals. Tyvärr var det aningen för långa perioder då det istället var slappt. Men kan man lära av de goda stunderna kommer Comets att vara ett starkt defensivt lag.

* Returtagningen. I Mohr, Österman och Jonsson har Comets tre returtagare i absolut toppklass. Även om man inte är så stora har man möjlighet att dominera returtagningen mot nästan alla motståndare, och det kan betyda väldigt mycket.