Det är ju bara dagar kvar till den nya damligasäsongen så det kanske känns lite segt att titta bakåt. Men genom att titta i backspegeln kan man ju ibland få fram något som kan belysa framtiden, eller i alla fall vara intressant för någon (läs: den statistikintresserade)

Inom baseball finns sedan länge ett vedertaget begrepp: Pythagorian expectation, där man genom en formel, baserat på hur många ’runs’ ett lag lyckas med under en säsong i förhållande till hur många ’runs’ man släpper till, får fram en siffra på hur många matcher laget borde ha vunnit. Är siffran högre än det verkliga vinsttalet kan man, enligt teorin, utgå från att laget haft ’otur’ eller kanske underpresterat när det gällt. Är siffran lägre än verkligheten har laget haft ’tur’ eller överpresterat när det gällt.

Inom basketen finns en liknande formel där man istället för runs räknar poäng. Formeln är rätt enkel: PythW%=Gjorda poäng^14/(gjorda poäng^14+insläppta poäng^14).

Så här ser siffrorna ut för Damligan i fjol:

Det man kan lägga märke till är att alla lag i toppen ’underpresterat’ och alla lag i botten ’överpresterat’. Anledningen till det är att topplagen är bottenlagen så överlägsna att de trots väldigt stora segermarginaler åkt på några förluster mot de andra topplagen. Och tvärt om då för bottengängen.

I Comets-intresse, det kändes ju faktiskt som otur att man inte gick till slutspel, har jag därför räknat om tabellen och poängskillnaden enbart utifrån hur de åtta nedersta lagen spelat mot varandra:

Den tabellen ger en mer rättvisande bild, och för Comets del är resultatet tydligt: att man fick ihop 7 vinster var tursamt, spelet över hela säsongen borde egentligen inte ha räckt till mer än 5 vinster och man borde alltså ha fått kvala för att hålla sig kvar.

Om man sedan vill se det som att de verkligen hade flyt eller om man lyckades ta matcherna när det betydde som mest (styrka) beror väl på vilken poäng man vill göra och sådant lämnar jag till andra opinionsmakare.