’Vi spelade med hjärta och alla steppade upp när det behövdes’ – Victor Edlund

Jag hade nog inte kunnat sammanfatta det mer exakt själv. För första gången den här säsongen, av de matcher jag har sett, det vill säga, såg Virtus ut som Virtus. Som ett lag som är berett att göra precis allt som står i ens makt för att vinna. Och Victor ’David Lee’ Edlund personifierade den inställningen i kväll.

Det var ett svettigt nöje att se Victor utmuskla spelare huvudet längre, grisa till sig returer och med en djävulsk vilja forcera bollarna i nätet. Råbarkad skönhet när det är som bäst. Hans tio protokollförda returer kan mycket väl ha varit femton, så upplevde i alla fall jag det.

Och Micke Arbinger, vad ska man säga om honom? Förutom två lay ups som han satte var han 0 av 8 på hoppskott då han helt plötsligt drämde i en matchavgörande trepoängare dryga minuten från slutet. När han sedan blev skickad till linjen nio sekunder från slutet i ledning en poäng tror jag halva publiken var redo att kapitulera. Men orörd som en jungfru träffade han inget men nät och Micke Rasta förvandlade en mest medioker insats till en helt matchavgörande.

Jens Boman, som jag gav en liten känga häromdagen, kom in, tävlade och gjorde som han ska göra – mål. Han tog bollen till korgen, han poppade treor – han såg kort och gott ut som den spelare han egentligen är.

David ’Kirilenko’ Danell hade en mörk dag offensivt (3/17 FG, 5 TO) och fick inte ett enda domslut med sig (borde ha haft åtminstone tre fouls till med sig). Men defensivt var han ett monster med sina många långa armar och händer.

Men mest av allt handlade vinsten över Luleå Steelers om Johan Pierre. Jag skrev tidigare att han skulle göra sin första triple double i kväll. Så blev det inte, men det var ruskigt nära. Med vetskap om att den officiella statistiken inte alltid är hundraprocentig valde jag att specialstudera Pierre, varför min statistik bör ses som mer tillitlig. 24 poäng på 17 skott, 9 returer, 3 assists, 9 steals och endast 1 turn over är fantastiskt. En retur och en steal till och den magiska tripe doublen hade varit ett faktum.
Men kanske än mer imponerande är Pierres +/- -statistik. Med Pierre på planen gick Virtus +17 (72-55), med Pierre på bänken gick Virtus -14 (3-17).
Det om något borde bevisa hur viktig han var i kväll.

Luleå då? Laget saknade förstås pålitlige David Hult, Robin Ryan och Andreas Bergman fick bära laget. Lyckligtvis gjorde Johan Pierre ett stort jobb på Ryan som ytterst sällan fick utrymme för sitt sanslöst vackra trepoängsskott.

Fortfarande återstår det abret att Virtus redan förlorat för mycket för att slåss om en slutspelsplats, men fortsätter man spela basket som i kväll kommer i alla fall resten av säsongen att kännas rolig, för det hade den inte riktigt gjort fram till i kväll.