Det är väl direkt ingen nyhet att inte de svenska herrarna inte hänger med i toppen. Idag var det stafettsprint och här var det Calle Halvarsson och den nya förmågan Edvin Anger som skulle turas om 3 ggr var. I början hängde åtminstone Calle med, men sedan Anger som säckade ihop totalt och även Kalle. Det nya hoppet Anger dömer jag ut. Han är alldeles för stor, en kraftpaket som direkt hindrar till uthållighet. Dessutom även kan ha dålig/osäker skidåkning som senast inför den individuella sprinten när han gick genom spåret, ramlade och bröt staven. Det dåliga och lösa föret gynnar honom inte alls. Någon längdåkare är han definitivt inte och här torde svenskarna endast ha en som kan utmana och det är William Poromaa. Hade man istället haft honom idag för Anger hade det troligtvis gått bättre. Det var de norska åkarna som vann (vad annars) med ”rötägget” vilket var ett lyckat rötägg – Sju Röte – och den superduktige Kläbo. Mot honom finns inget sätta emot i alla fall när det gäller spurter.
Ser vi till damerna, de svenska är det tvärtom. Idag guld igår guld och silver och tidigare guld, silver och bronz. Det är framförallt tjejen från Vindeln som imponerar stort – Sundling – när det gäller sprint. Idag vann hon tillsammans med Ribom. I längdloppet skiatlon som det heter med två olika skidstilar och byte av skidor var det Ebba Andersson etta och Frida Karlsson tvåa som tog hem det. Ebba imponerar verkligen och kroppen hon har verkar tåla ligga på topp länge. En svensk Johaug. Frida tror jag inte kommit igång riktigt, jag tron hon kan ha en större chans till seger på linjeloppen som kommer.
Det är helt andra förutsättningar idag än för låt säga 30-50 år sedan. Preparerade spår, skidutrustning som bara blir bättre och bättre vilket inte kräver någon råstyrka och för mycket muskler som tar upp för mycket energi är till nackdel. En skidåkare idag bör vara slank, inte spinkig men väl anpassad kropp där det åtgår minsta syre men ändå en god syreupptagningsförmåga. Jag har själv plågat kroppen under perioder och vet hur det känns när krafterna tar slut. Hur man än försöker går det inte. Jag beundrar i alla fall skidåkarna som pressar sig mil efter mil.
Hela svenska damtruppen som nu är plats, alla av dem kan ta hem en seger. Ingen nämnd ingen glömd.
Vissa människor är gjorda för vissa sporter, så är det bara.
Varför Sverige inte längre får till några toppskidåkare inom herrarna är en gåta. När jag var ung var det Assar Rönnlund och Sixten Jernberg som kunde dominera plus många fler. Sedan hade vi många bra efter den tiden också.
Är herrar latare än damer?
kommentar