Identitetskriser

Det som tidigare kunde uppfattas som obscent eller avvikande på olika gängse sätt mot den norm som de flesta då hade, anses idag normalt. Det har nästan blivit motsatsen, den som yttrar sig i någon fråga – emot – anses idag inte tillhöra samhällets normer.

Det är inte bra det heller. Har vi nu åsiktsfrihet bör alla få komma till tals. Så är det absolut inte idag. Tar Pride är det närmast totalförbjudet säga något kritisk i detta. Troligen för att det ligger en hel del pengar i det. Ett nytt sätt tjäna pengar liksom inom den gröna omställningen. Allt är inte fair play här. Visst ska vi vara toleranta men inte köras över den som nämner något kritiskt eller framför någon typ av kritik i detta.

Vi har även fått en typ av identitetskris där man inte känns tillhöra det kön man är född till. Det har pågått under lång tid när barn, ja under 15 år vill byta kön. Många har sedan ångrat sig och blivit olyckliga på det viset. Vi har tagit bort gängse normer och det kan vara farligt. Numera också om någon avvikelse upptäcks ska den medicineras bort. är detta tolerans? Snarare är det väl så att det inte skulle få finnas människor med olika beteenden där olika mediciner ska hjälpa att få dessa ”tillrätta”.

Hur man än vrider och vänder på detta är det en märklig värld vi inträder i. Och som sagt, är någon inte tillfreds med det, ska den personen eller gruppen tystas ner. Man tillgriper ord som ”avskyvärt” och menar att det inte ska uttryckas minsta missnöje.

Jag tycker man går för hårt fram, många kan skadas bara av det men det tar ingen hänsyn till. Så länge det finns pengar att tjäna bortser man om en individ knullar en gris. Jag tycker det är ett förfärligt samhälle vi fått. Att arbeta och slita har idag övergått till lättja och allting verkar bara gå ut på roa sig.

Hur ser Sveriges försvar ut och är landet moget för en eventuell attack utifrån? Hur många vill slita sig från smörgåsbordet och försvara landet? Vi har byggt upp en drömvärld som kan vara direkt farlig om eller när verkligheten kommer inpå oss.

Var samlas Pridetågen och vad försvarar de, är det fjällen, naturen och/eller andra människors livsvillkor? Är det inte närmast Sveriges storstäder som blivit den norm vi alla i landet beräknas leva efter? Snacket om människors lika villkor är bara en lös fras utan närmare värde man tillgriper för att låtsas eller vi ska invaggas tro att Sverige är bland det mest demokratiska landet i världen. Jag tycker tvärtom, demokratin är i förfall. Det är endast de starka rösterna som hörs och ges förutsättningar för bestämmande och för en norm som vi alla måste tolerera.

Vad räknas till normalt idag, vem lägger normen? Är det en ny människotyp som eftersträvas? Vad göra med den gamla, alla skatter och avgifter man får in från dessa, är det bara därför de än så länge anses viktiga? När de sedan är förbrukade blir det som allt annat, bara sopor och städas snabbt undan.

Om allting nu är så fel hur kan tidigare generationer kunnat leva och sätta barn till till världen, den generation som anser att allt det gamla är fel? Hur har samhället kunnat byggas upp utan den äldre generationens arbetsamma slit och strävanden?

Jag har svårt se att allting nu ska ersättas med AI och ny teknologi. Visst kan det vara bra, men levande människor som utför ett arbete borde vara minst lika viktiga. Speciellt när äldre, sjuka eller på annat sätt behöver en viss typ av vård. Höga löner och göra så lite som möjligt, är det det vi eftersträvar?

Nåväl jag ska inte klaga i onödan. Jag har fått mina behov tillgodosedda och hur framtiden ser ut, den tid jag har kvar, vet jag ingenting om. Jag hoppas naturligtvis på det bästa.