Frankrike och deras bilar har alltid haft de bästa köregenskaperna och komforterna. Går vi så långt tillbaka som till ”Paddan” var den absolut genuin, främst genom den utomordentliga komforten med fjädringen. Den självinställande hydraulfjädringen som dock kunde krångla, men var överlägsen alla andra bilars när den fungerade. Citroën var länge en storsäljare, inte minst häruppe. S-uman, Tärna och i de trakterna var Citroën en ofta gillad bil. 4-hjulsdrift fanns knappt på vanliga bilar eller inte alls. Därför uppskattades Citroën särskilt med sin då superba framkomlighet. Bara 2-hjulsdrift och på framhjulen och med en större vikt därframme. Tillika kunde man höja och sänka den manuellt om man så ville. Byta däck behövdes ingen domkraft, det skötte man genom hydrauliken. Först höja den (sänka hjulen) och sedan sätta något under karossen och sänka den (höja hjulen). Hjulet som skulle bytas var då i luften och kunde lätt bytas. Sedan gjorde man en omvänd procedur när bilen skulle stå på de fyra hjulen igen.

Svagheten kunde vara motorn plus det som jag nämnde tidigare, hydraulsystemet som kunde krångla. Bilen i sin helhet, dess superba egenskaper i övrigt har ingen lyckats med sedan. Den dåvarande presidenten De Gaulle blev utsatt för ett mordförsök, en kula som missade och träffade ett av hjulen (ett bakhjul troligtvis) men bilen tack vare sin hydraulfjädring kunde endast köras på tre fungerande hjul.

Nu lanserar Citroën en av Europas billigaste elbilar. Jag betecknar den som fullgod trots det låga priset och komforten har de lyckats behålla till viss del men inte med det gamla (dyra hydraulsystemet) utan mera eller helt i inbyggda i stötdämparna. Lika bra som det gamla hydraulsystemet är det dock inte. Långt ifrån, men enklare och naturligtvis billigare.

Vill man nu ha en mindre billig elbil kan detta vara ett alternativ. Shoppa, handla göra andra små ärenden och kanske för en mindre familj, eller ett pensionärspar kan detta vara ett alternativ.

Tidigare, för några år sedan var klimatrörelsen på topp. Hela världen skulle ställa om. Parisavtalet, FN och vi, hela världen uppmanades ställa om. Några andra frågor som ansågs viktigare fanns knappt. Alla var med på tåget (för utom Ryssland och några andra länder) Kina och Indien med jordens i särklass största befolkningsmängder klev också på. Men det fanns ett litet men här, först kanske 2060 eller 2070. Alltså så långt fram i tiden att vill det sig riktigt illa kan jorden och jordens befolkning redan då börjat duka under. Här har vi också den förestående matbristen som redan gör sig gällande.

Kriget och krigen var det ingen som nämnde att de kunde bryta ut på allvar i den skala vi nu ser. Utom kontroll för alla och inte minst FN. Israel hr t o m i starka ordalag uppmanat FN:s generalsekreterare avgå. Vi kan undra vem eller vilka som bestämmer i världen? USA har gjort samma sak när de invaderade Irak, bortsåg från FN:s synpunkter och senast Ryssland som struntade helt i FN och vad de tyckte. Det absolut senaste är Israel som totalt skiter i vad FN tycker, med på det tåget torde Amerika också vara passagerare.

Så vad blev av den centrala och viktiga livsomställningen? Nu anklagas istället Greta T och hennes rörelse för att ta ställning för palestinierna vilket fler än henne och hennes rörelse tar. Det är impopulärt nu plötsligt, eller att hon blivit impopulär. Så snabbt kan det vända. Nu är det kriget som är viktigt. Den som har de kraftigaste vapnen tillintetgöra den andre kommer givetvis gå segrande ur.

Plötsligt var inte klimatet och/eller klimatrörelsen så viktig. Många av de länder som skrivit under Parisavtalet eldar med kol i stora mängder. Jag ser ingen ljusning på världens problem om jag uttrycker det så. Kanske i slutändan blir ett fåtal människor kvar, de som lyckats ta kål på den andra delen.

Det ser så ut, världen verkar bara bli sämre.

Krigets lagar, det är väl närmast bara ett begrepp, en tom fras utan närmare åtlydnad. Vem följer den lagen när väl kriget brutit ut? Ingen vill jag påstå. Den gamla frasen i krig och kärlek är allt tillåtet. Så sant.

Och vad kommer allt leda till. EU och Nato som nu Sverige fikar efter. Kanske det bara leder till en ännu värre situation. Vi blir i slutändan alla involverade i varandra. Först uppträder vi som vänner, eller försöker. Sedan kanske helvetet bryter loss med en total oenighet. Jag får hoppas jag har fel.

Sverige är inte längre det lilla fristående land vi en gång var. Nu är vi med unioner som vi lyder under. Bättre eller sämre? Beror på hur man ser. Vi tvingas utnyttja alla våra resurser, inte enbart det vi behöver inom landet utan nu ska vi också dela med oss. Det känns ändå som vi är på väg i ett utförslut där det bara går fortare och fortare utför.

Sant eller inte? Vem har svaret? Ingen skulle jag tro.