Som exempel är här V-mina upptaget. Enligt Folkbladet skulle det kosta runt 200 miljoner. Är detta rimligt kan vi undra, jag menar hela upplägget med klimatomställningen? Människor kan ju bli ruinerade och även kommuner. Hur långt tänker man gå inom EU?
Energieffektivisering, okej men måste det inte finnas någon rim och ranson i detta?
Hela inlägget går att läsa här under om det inte går på annat sätt:
Allmännyttan är det finaste vi har. Det är en av samhällets grundpelare för alla människors rätt till en bostad och ska möjliggöra för människor att bilda familj, flytta hemifrån eller skilja sig.
Samtidigt är det nya energiregler på gång. I EU förhandlas nu ett förslag om krav på energieffektivisering av bostäder. Det gäller både småhus och allmännyttan.
Enligt organisationen Sveriges allmännytta är det något som för just deras medlemmar kommer kosta över 550 miljarder, då är kostnaden för drygt 40 procent av deras medlemmar inte ens medräknat.
Det är ett steg mot att göra samhället klimatneutralt till 2050 och det handlar kort och gott om att energieffektivisera.
Det är bara ett problem: åtgärderna kostar enorma pengar. Folkbladet har gjort ett nedslag och stämt av vad förslaget skulle kosta Vilhelminas kommunala bostadsbolag, Vibo.
Enligt uträkningar de gjort med hjälp av Sveriges Allmännytta skulle åtgärder för att få deras fastighetsbestånd att nå nybyggnadsstandard kosta upp mot 200 miljoner kronor.
I dag ligger fastigheterna på mellan D och E, och enligt de nya reglerna skulle de behöva höjs till samma standard som nybyggnationer.
– Den spontana reaktionen är att om det här förslaget går igenom måste EU hitta ett sätt finansiera det här på. Det finns inte en chans i världen att vi ska kunna hosta upp så här mycket pengar för att enbart nå det här målet, säger Vilhelmina bostäders vd Maria Philipsson till Folkbladet.
Fastighetsbolagen själva har allt att vinna på att energieffektivisera sina bestånd.
När Folkbladet stämmer av med andra allmännyttiga bolag i länet, som Skebo i Skellefteå, Åselehus, Lybo i Lycksele och Bostaden i Umeå är alla positivt inställda till själva syftet:att sänka energiförbrukningen, och gemensamt nå målet om ett klimatneutralt EU till 2050.
Ingen, varken fastighetsbolagen eller småhusägare är nog negativ till själva syftet: att minska energiförbrukningen. Fastighetsbolagen själva har allt att vinna på att energieffektivisera sina bestånd. Men för att nå dit krävs det stora renoveringar och inte sällan utbyte av det som egentligen har flera år kvar på nacken innan det kan räknas som uttjänt.
Det är åtgärder som kostar pengar. Stora pengar. Flera av bolagen har redan idag stora så kallade underhållsskulder, när underhåll skjuts på framtiden för att istället lägga pengarna på mer akuta åtgärder, som exempelvis vattenskador.
När Vibo:s vd säger ”det finns inte en chans i världen” att de ska kunna hosta upp 200 miljoner, är det inte något hon bara säger. Det är precis så det är. Vibo har redan i dag en stor underhållsskuld.
De små kommunernas bostadsbolag kan omöjligt stå för omställningen själva.
De kommande åren har de redan en lång lista på åtgärder som behöver åtgärdas, som i sig inte kommer minska energiförbrukningen, utan ”bara” handlar om stambyte, hissbyten och ventilationsrenovering.
Sedan i juli i år kan man söka bidrag för att energieffektivisera sitt egna småhus. Det är toppen! Men det hjälper inte de 800 000 allmännyttiga bostäderna och dess fastighetsägare som, liksom småhusägarna, har krav på sig att minska sin energiförbrukning med minst femtio procent.
Det är självklart att Sverige ska göra allt vi kan för att nå målet om nollutsläppsbostäder, allt annat är oacceptabelt med tanke på det klimatnödläge vi befinner oss i.
Men de små kommunernas bostadsbolag kan omöjligt stå för hela omställningen själva. Om inte staten kliver in kommer det få som konsekvens att de små bostadsbolagen kommer att kastas under bussen, trots att det är åtgärder hela landet behöver.
Regeringen måste i ett första skede låta bidragen för energieffektivisering omfatta även allmännyttans bolag, inte bara småhusägarna. Det avhjälper inte hela kostnadsbördan, men det är åtminstone ett steg på vägen.
En åtgärd som i grund och botten är viktig, får inte innebära att allmännyttans bolag tvingar sätta sig själva i konkurs i strävan att nå målen.
Linda Westerlind
kommentar