Jag bläddrar i boken Livet på landet förr (bilder från Sverige på -40-, -50-, -60- och -70-talet). Dessa bilder väcker nostalgiska minnen från egen barndom i Finland. Livet var i många avseenden likadant.
Julimånaden var mest fullt med höarbeten. Med två hästar kördi vi hö in till hemladan. En häst hette Kotti och den andra var Leija. Då lever i mitt minne en dikt på finska: Kotti, Kotti, koita, koita, jottei Leija sua voita. (Kotti kämpa på, så att Leija inte vinner över dig).
//Sasu
I denna bild står jag mitt på gården vid mitt barndomshem i Lillkyro (Vähäkyrö) i "Böksbacka" (Housulanmäki).
Här har jag levt med mina drömmar och framtidsplaner.
Här har jag krattat grusytorna, rensat blombänkarna och klippt gräsen.
Här har jag format mig till en flicka, som jag är i dag.
Björkarna har mina föräldrar planterat när jag var nyfödd.
Jag fortsätter att leva vid björkarna men på andra sidan av Kvarken.
Vilket jag upplever som rena rana lyckan för mig!
/Sasu
På min finska dialekt:
Böksbackanin likka
Mä seison täs lapsuurenkoron pihas Vähäskyröös.
Täälä moon eläny haaveelujeni ja tulevaasuurensuunnitelmieni lumoos.
Täälä moon haravoonu pihaa, kitkeny kukkapenkiistä rikkaruahoja ja leikannu ruahikkua.
Täälä musta muarostuu sellaana likka, joka moon nyt.
Mun vanhemmat on istuttanu koivut silloon kum molin pikkulapsi.
Mä elän nykyysin koivujen ympäröömänä, mutta rapakon toisella pualella.
Mä koen elämän ikionnelliseksi!
/Sasu
