Fredagsfeeling

Aldrig förut har jag nog blivit så glad som när jag tidigare i dag handlade mat och skulle packa mina påsar, när en kvinna tittar på mig och säger: "Jag vill bara säga att du förgyller mitt liv" Jag skrattade lite och sa " jaså, hurdå?" "sluta aldrig skriva, jag får aldrig till en kommentar på din blogg så jag säger det nu istället"…….

Behöver jag säga att jag gick ut med ett stort leende på läpparna? Tänk vad ord kan betyda mycket.  Så nu sitter jag framför datorn igen för att skriva.

Jag har följt veckans diskussioner på nätet när det gäller flyktingmottagandet och tycker det är bra att man tycker till. Önskar bara att fler gjorde det. Ser att mottagandet ska utredas innan man tar nya beslut. Inte en dag för tidigt! När jag var politiskt aktiv var jag en av de som röstade mot förslaget att höja siffran till 100 kvotflyktingar i kommunen, och ville att det skulle göras en konsekvensanalys. Av det blev det inget och nu har man kommit på att vi inte riktigt "klarar av det". Ska kanske inte säga högt vad jag tänker- "vad var det jag sa"…..

Ingen av de flyktingar jag känner tror att allt ska serveras och ordnas av andra. De kommer från helt andra kulturer där det gäller att överleva för dagen. Jobb får man ordna själv och utan pengar svälter man. Att Sveriges system kanske inte är det bästa alla gånger kan jag hålla med om, men tro mig, socialbidrag är inget man VILL leva på. (Det finns undantag, jag vet.) Det enda alla är säkra på när man pratar med dem är att de vill ha ett jobb, vad som helst, och att de vill lära sig språket.

 Att fly från sitt land innebär att berövas en del av sin identitet- sin ställning i samhället, sitt språk, sin familj, sina vänner. Kanske tänker man "varför överlevde just jag?" och har samvetskval för det. Att man är tacksam för allt man får i Sverige finns det inget tvivel om, det ser jag bevis på varje dag! Mer tacksamma elever än de jag har kan man inte hitta någon annanstans.

Jag är fullt medveten om att "våra" ungdomar inte kan stanna för att det finns jobb, många familjer lever separerade under veckorna för att en måste jobba långt utanför kommunen och någon vidareutbildning finns inte här.  Från politikerhåll låter det som att vi behöver flyktingar här för att täcka upp för pensionsavgångar. Då måste jag få undra hur det ska gå till? Just nu har vi EN person på praktik inom äldreomsorgen. En person som innan han får jobba måste läsa vidare för att ens bli behörig. Många ungdomar vill bo kvar här men kan inte, vilket jag tycker är sorgligt. Ta vara på dem också genom att erbjuda jobb, praktikplatser och vettiga bostäder. Det skulle vara värt varenda krona!

Nu ska jag sluta för denna gången och ägna mig åt matlagning och fredagsmys med familjen. Ha det bra där ute!