Har i veckan varit med om en resa i livet som inte kan mäta sig med mycket annat- Jag födde en dotter!!

Det var inte utan dramatik det hela skedde, och med tanke på den debatt som förs angående skrivna avtal om våra akutplatser och övertagandet av vår ambulans i Sorsele kan jag ge er ett exempel ur verkligheten.

Jag vaknade mitt i natten av en blödning så vi ringer 112. Där får vi veta att ambulansen är minst 45 minuter bort, så frågan om helikopter blir aktuell. Vi fick först veta att den var på väg och det kändes tryggt, men bara några minuter senare ringde de och sa att vädret var för dåligt för att de skulle kunna flyga. Istället blev det ambulansen från Storuman som skulle köra mig.

De hör till en av de orter som fått Falck till arbetsgivare, precis som Sorsele, och det första de gjorde var att byta ut den fina ambulans de hade mot en Mercedes Sprinter (tror jag den heter) som gått över 30.000 mil. Personalen började med att be om ursäkt för det oljud som kom från ljuddämparen medan jag lastades in i ett utrymme som mer liknade en transportbil för hantverkare än en fullutrustad ambulans. Jag kunde knappt tro det var sant!

Om jag hade haft värkar eller varit en gammal människa med ont i hela kroppen hade jag aldrig klarat av den resan. Det optimala hade varit ett tillstånd av medvetslöshet för att slippa känna varje gupp i vägen och att krampaktigt hålla i sig för att inte rulla av båren, ja det kändes verkligen så! Aldrig har det känts så långt till Lycksele.

Väl framme där byter vi till helikopter som ska ta mig vidare till Umeå. Resan går fint ända till Granö, där dimman sätter stopp för vidare färd och jag får vänta på en ambulans från Vindeln. Närmare fyra timmar från resan började landade vi äntligen i Umeå och så här efteråt slår det mig hur tur vi hade! Tänk om det varit urakut redan då, som det sedan blev när barnet skulle komma. Hade det hänt hemma vågar jag inte ens tänka på hur det hade slutat…..

Vad jag vill säga med detta är att det där med helikopter är inget man ska luta sig mot när man blir sjuk, för hur ofta är vädret så pass bra att den verkligen kan komma? Jag undrar om man missade informationen om att fina ambulanser ska bytas ut mot rena skräpbilar när man skrev under avtalet med Falck?

Jag undrar också hur roligt det kan vara för ambulanspersonalen att jobba under de premisserna och framförallt undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan någon hinner dö i väntan på vård. Jag är medveten om att jag bor där jag bor och får räkna med långa sträckor men jag blir förbannad när fina ambulanser tas ned till södra Sverige och vi får nöja oss med det de inte vill ha där nere, precis som att det inte är lika noga med oss!

Ha det bra där ute!

Lilian Holloway säger:

"Det är väl ingen överraskning att du gnäller. Du gnäller dessutom så till den milda grad att man blir förvånad över att du överhuvudtaget är anställd i den organisation du hatar så mycket. Jag börjar oroa mig för att du inte har passerat 50-skylten Dessutom använder du din arbetsplats för att få ur dig all skit. Tänk om och göt bättre. Vi behöver all din kompetens som kan bli något för framtiden.

PS. Jag känner dig inte personligen – jag försöker kommunicera med dig som kommuninnevånare. DS."

Jag behöver hjälp från er som orkar läsa min blogg. I mina senaste blogginlägg finns kommentarer från denna politiker som jag valt att publicera trots att jag blev både förbannad och kränkt av hennes kommentarer. Skrev ett långt svar till henne på min privata mail som hon väljer att ignorera och skriver istället här där alla kan läsa. Därför vill jag att ni verkligen läser och hjälper mig förstå vad som menas? Och så undrar jag om man verkligen får häva ur sig vad som helst? Jag tycker att jag har varit väldigt försiktig i mina bloggar och aldrig hängt ut någon.

Här är en person som inte känner mig personligen men tycker att jag "hatar den organisation jag är anställd i" Kunde jag gått på om hon någon gång besökt min arbetsplats och ser vad jag gör där, men det har hon inte. Hon vet INGENTING om mitt engagemang. Att jag skulle använda min arbetsplats för att "få ur mig all skit" hoppas jag inte stämmer heller, då jag upplever att vi har en mycket god stämning på SFI och jag lyckas alltid få en bra kommunikation med våra elever. De vikarier som varit hos oss har alltid trivts bra och velat komma tillbaka.

Det här med 50 skylten förstår jag inte, men det kanske någon annan gör?

Att först göra ned mig som person och sedan påstå att man "behöver min kompetens som kan bli något för framtiden" får mig nästan snurrig av förvirring. Att jag ska göra om och göra rätt är förmodligen att skriva så här i fortsättningen:

• I Sorsele finns inga som helst problem med att vi har ett sånt stort flyktingmottagande!
• I Sorsele har vi engagerade politiker som mer än gärna sätter sig in i alla verksamheter och uppskattar de människor som jobbar där.
• I Sorsele är det inga problem att hitta utbildad personal.
• I Sorsele är förskolan full, men det gör inget för vi har så duktig personal.
• I Sorsele finns inga jobb och våra ungdomar måste flytta. Men det gör inget!
• I Sorsele finns inga små lägenheter men det gör inget för ungdomarna kan ju fortsätta bo hemma.

Eller så ska jag bara hålla käften helt enkelt.

Det var ett tag sedan jag bloggade, så nu börjar det bli dags för en liten uppdatering!

Följer händelserna här på vk.se nästan dagligen och ser att det handlar om allt från vårdplatser  till skolan till cykelhjälmar. Det låter ju utmärkt att vi får behålla platserna och att akutsjukvården inte försämras! Hoppas bara att det blir lika bra med nya entreprenörerna som ska ta hand om ambulanssjukvården i framtiden.

När det gäller skolan så finns det säkert en del att förbättra och jag tror inte det hjälper någon att blunda för problemen och leva på gamla utmärkelser. Om man nu har "Sveriges bästa skola" så måste man väl se till att leva upp till det ryktet? Vad gör man för att lösa de problem som finns?

Jag har under en längre tid jobbat som lärare på SFI och kommer dagligen i kontakt med våra flyktingar som kommit till Sorsele. Roligare jobb får man leta efter och jag kommer att sakna det mycket när jag slutar i sommar. Jag har lärt mig otroligt mycket och på nära håll fått se hur mottagningen i kommunen fungerar. Frågan om cyklar och hjälmar är ett bra exempel! Lena Olofsson tycker att vi Sorselebor ska lära barn och vuxna hur man cyklar i trafiken.

Tiderna förändras, men när jag var liten fick jag gå i trafikskola. Vuxna lärde oss hur man tar sig fram i trafiken, vad trafikmärkerna betyder och vad man ska tänka på när man går eller cyklar. Den finns inte kvar längre och föräldrarna är självklart de som ska lära barnen hur man gör. Det man verkar glömma i det här fallet är att de här människorna kommer från helt andra levnadsförhållanden! Min mamma och pappa har själva cyklat hela sitt liv, medan de här föräldrarna själva är nybörjare och inte har någon större aning om vad som gäller i Sverige.

Det sägs att man informerat om "vikten av cykelhjälm" Ursäkta, men har vi inte en LAG som säger att alla under 15 år ska ha hjälm när vi cyklar?

På Integrationsenheten är man så stolt över att ha personal som pratar så många olika språk. Där jobbar 5-6 personer (om inte fler) och vi har dessutom två olika lotsfäretag som ska hjälpa dem in i samhället. Vi på SFI gör det vi kan och om alla visste hur många gånger vi sagt att vi kan hjälpas åt med integrationen, utan minsta visat intresse från kommunen.

Nu menar jag INTE att anställda där ska ha ansvaret för cyklar och hjälmar men det ni måste förstå är att integration inte är lätt!! Istället för att undra över varför inga Sorselebor visat inresse för kolonilotter, varför ungdomarna inte umgås med varandra eller varför vi inte träffas överhuvudtaget bör ni tänka på att det inte finns en enda naturlig mötesplats för oss här. Att gå fram till någon från en annan kultur, med ett helt annat språk kräver visst mod och visst är det många av oss som drar oss för det.

Det skulle underlätta om vi fick veta vad som förväntas av oss, som "vanliga" medmänniskor. Vad har vi ansvar för och varför? Om man tar sig tid att läsa målen för Integrationsenheten så ryms mycket där. Måste bara förtydliga att jag visst fattar att vi ska hjälpa till, men jag anser också att när kommunen anställer människor för att mottagandet ska fungera så förväntar jag mig en hel del av dessa. Och istället för att jobba på varsitt håll och den ena inte vet vad den andra gör så skulle det väl vara bättre att samarbeta? Eller. Jag kan ha fel.

Jag är INTE ute efter att "gnälla" och önskar av hela mitt hjärta att man för en gångs skull inte slår ifrån sig och tar allt som kritik; för så länge man inte kan diskutera saker kommer man aldrig framåt.

Ha en bra dag!