Barntankar

När man har barn i åldrarna arton, åtta och fem får man vara del av olika världar. En är på förskolan där barn fortfarande är barn och får lov att vara det. En annan är skolan, där verkligheten ser annorlunda ut och jag minns med fasa äldste sonens första skolår. Den fröken han hade första tiden flyttade och sedan började det ständiga bytet av vikarier och att som barn komma ny till en grupp som hållit ihop sedan småbarnsåren var allt annat än lätt.

Barn kan vara hårda mot varandra och i den världen finns inte lika stort utrymme att vara den man är som man hade på förskolan. Allt för många barn får stå ut med saker man inte ska behöva stå ut med.

Den trygghet jag upplevde med min fröken i första till tredje klass tror jag lade grunden till resten av skoltiden, och hon är en av anledningarna till att jag själv blev lärare. I dag ser det helt annorlunda ut och jag beundrar de lärare som kämpar för att ge våra barn den trygghet och kunskaper alla har rätt till.

Den tredje världen är den som uppstår mellan barn och vuxen! En spännande tid. Det sista året i gymnasiet ska kämpas igenom och som mamma får man uppbåda alla argument man har för att han ska  orka ta sig igenom det. Arbete och pengar är det främsta, för fattig student vill ingen vara.

Å ena sidan ska de klara sig själva, och vill inte att man lägger sig i medan de samtidigt kan komma på hur bra det är att ha en mamma som kliver upp klockan fem för att laga lunch de glömt att de skulle ha med sig. Eller som plockar fram varma kläder, ser till att kläderna blir tvättade eller har maten klar efter en lång dag i Blaiken.

Att se barnen vara pepparkakor eller tomtar i luciatåget gör en mamma lika glad som att se sin artonåring kliva in i en lastbil och köra i väg alldeles själv.

Det var mina tankar i natt. Ha en bra dag där ute!