Att flyta med eller inte är frågan…..

"Stackars hon som bara flyter med

som aldrig lärde sig ta sats, hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli

för det var bara där det fanns en plats"

Så sjunger Lars Winnerbäck,  jag fastnade för de orden och tänkte: "Jag vill inte bli som hon!"

Min livsfilosofi är att det alltid finns en mening med allt som händer (nåja, nästan allt i alla fall) och att förändras är en del av livet. För tjugo (!) år sedan var jag en av många aktivister som stoppade bilar i centrala Göteborg genom att sätta mig mitt i gatan (för att bilar förpestar luften med sina avgaser), protesterade mot porrklubbarna på Andra Långgatan och gick i första majtåget medan nynazisterna provocerade oss genom att stå längs Göta Kanal i uniformer och höjda flaggor. Det var spännande tider och det kändes som att jag gjorde något bra!

Nu bor jag i Sorsele och känner att mer och mer av den där "gamla" eller unga, Carola börjar väckas till liv. Här krossar man inte rutor och går ut på barrikaderna för att protestera, vilket är fullt förståeligt, men oj vad jag önskar att fler gjorde sina röster hörda!

Jag har bestämt mig för att inte flyta med och vara tyst och tacksam som man förväntas vara i den här kommunen. Om jag sedan får bära hundhuvudet för att jag för fram vad många andra tänker må vara hänt.

Jag har tre barn varav en går i gymnasiet, en i andra klass och en på förskolan. Alla är pojkar men olika som individer, med olika behov. När jag som mamma oroas för att platserna på förskolan inte ska räcka till, för att inte tala om personalen, när barnantalet ökar. När jag får höra att kommunen går back med över 3 miljoner nästa år kan jag inte låta bli att undra om skolan kommer att få de där extra anslagen för att möta det ökade elevantalet som de var lovade? Och OM de nu får det; var hittar man utbildade kompetenta människor att anställa?

När jag är rädd att mina barn inte ska få en trygg tillvaro i skolan och den hjälp de behöver har jag banne mig rätt att vara det!!

Jag förväntar mig att bli mött med förståelse av de som tar besluten, har inget behov av att bli "klappad på axeln" och få min oro förringad. Jag tänker inte gå in närmare på vad jag menar med att jag är orolig, det får alla berörda föräldrar veta inom sinom tid och har då rätt att säga och tycka vad de vill. 

Bland mina vänner har jag många med starka åsikter som inte drar sig för att säga till om de tycker något är fel, vilket är egenskaper jag älskar hos dem! Det gäller att står på sig, innan någon annan gör det.

Ha det bra där ute.