Ibland

Ibland måste man välja sina strider. Ibland måste man välja på om man ska svälja besvikelsen och tårarna, le och låtsas som att allt är okej eller säga vad man egentligen tycker och känner.

Ibland kan den gränsen vara tunn och man får tänka på om man kanske sårar någon genom att säga sanningen, eller ska man såra sig själv? Och vad är i såna fall bättre?

Ibland blir jag förvånad över hur människor agerar och hur de tänker. Och ibland känns det som att hur mycket man än väljer att engagera sig i andra så spelar det ingen roll när det väl gäller.

Ibland undrar jag om det är avundsjukan, missunnsamheten eller något annat i Jantelagen som styr människor? Men det skulle man förstås aldrig erkänna.

Karaktären Ove i "Kontoret" på fyran är otaktiskheten personifierad. Utan att tänka på andra kör han på som en ångvält och rättfärdigar sedan sitt handlande genom förklaringar som i hans värld känns helt riktiga. Tyvärr tror jag att det finns allt för många Ove där ute, som skulle behöva glänta på dörren till världen utanför och se sig själv i ett annat perspektiv. Själv är jag trött på att behöva må dåligt över andras beslut och andras agerande och Ibland vill jag bara skrika…….men det gör jag förstås inte.

Sköt om er där ute!