Kunde inte låta bli….

Har i veckan varit med om en resa i livet som inte kan mäta sig med mycket annat- Jag födde en dotter!!

Det var inte utan dramatik det hela skedde, och med tanke på den debatt som förs angående skrivna avtal om våra akutplatser och övertagandet av vår ambulans i Sorsele kan jag ge er ett exempel ur verkligheten.

Jag vaknade mitt i natten av en blödning så vi ringer 112. Där får vi veta att ambulansen är minst 45 minuter bort, så frågan om helikopter blir aktuell. Vi fick först veta att den var på väg och det kändes tryggt, men bara några minuter senare ringde de och sa att vädret var för dåligt för att de skulle kunna flyga. Istället blev det ambulansen från Storuman som skulle köra mig.

De hör till en av de orter som fått Falck till arbetsgivare, precis som Sorsele, och det första de gjorde var att byta ut den fina ambulans de hade mot en Mercedes Sprinter (tror jag den heter) som gått över 30.000 mil. Personalen började med att be om ursäkt för det oljud som kom från ljuddämparen medan jag lastades in i ett utrymme som mer liknade en transportbil för hantverkare än en fullutrustad ambulans. Jag kunde knappt tro det var sant!

Om jag hade haft värkar eller varit en gammal människa med ont i hela kroppen hade jag aldrig klarat av den resan. Det optimala hade varit ett tillstånd av medvetslöshet för att slippa känna varje gupp i vägen och att krampaktigt hålla i sig för att inte rulla av båren, ja det kändes verkligen så! Aldrig har det känts så långt till Lycksele.

Väl framme där byter vi till helikopter som ska ta mig vidare till Umeå. Resan går fint ända till Granö, där dimman sätter stopp för vidare färd och jag får vänta på en ambulans från Vindeln. Närmare fyra timmar från resan började landade vi äntligen i Umeå och så här efteråt slår det mig hur tur vi hade! Tänk om det varit urakut redan då, som det sedan blev när barnet skulle komma. Hade det hänt hemma vågar jag inte ens tänka på hur det hade slutat…..

Vad jag vill säga med detta är att det där med helikopter är inget man ska luta sig mot när man blir sjuk, för hur ofta är vädret så pass bra att den verkligen kan komma? Jag undrar om man missade informationen om att fina ambulanser ska bytas ut mot rena skräpbilar när man skrev under avtalet med Falck?

Jag undrar också hur roligt det kan vara för ambulanspersonalen att jobba under de premisserna och framförallt undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan någon hinner dö i väntan på vård. Jag är medveten om att jag bor där jag bor och får räkna med långa sträckor men jag blir förbannad när fina ambulanser tas ned till södra Sverige och vi får nöja oss med det de inte vill ha där nere, precis som att det inte är lika noga med oss!

Ha det bra där ute!