Det spelar ingen roll att ingen läser, vi drar igång ändå

 Jahapp. 

En UFC-blogg för Västerbottens-Kurriren.

Jag antar att en presentation vore på sin plats så här i inledningsskedet. 

Mitt namn är Erik Löfgren och det här året hade jag tänkt att agera mittbacksrese i Umeå FC. Det är väl inte hundraprocentigt klart än, men det borde kunna bli ganska snart. De saker som är kvar att lösa är att jag helst inte bor på ett vandrarhem året ut samt att jag helst skulle vilja kunna fylla mina dagar med någonting mer än att bara gå och äta lunch. 

Jag är 20 år gammal och kommer närmast från GIF Sundsvall där jag ifjol åkte land och rike runt under våren för att sitta på bänken i Superettan och spela i U21-Allsvenskan. Under hösten blev jag utlånad till Östersunds FK i norrettan för matchning. Jag fortsatte träna med GIF men åkte upp till Jämtland någon dag innan match. 

Jag nickade undan en och annan höjdboll under min tid i ÖFK-dressen, tofflade till och med in en balja och hade sista-tån på ytterligare ett mål som jag blev bestulen på av sekretariatet, men om en fotbollsintresserad jämte hör namnet Erik Löfgren så bör han direkt få fram minnesbilderna från förra säsongens sista, för ÖFK:s överlevnad helt avgörande, match. Med likaläge 1-1 på tavlan och tre minuter kvar av ordinarie matchtid så raserades en gång för alla banden mellan jämtlänningar och medelpadingar, då Erik Löfgren – en klyktattare i fårakläder – väljer  att nicka bollen i eget mål. Samtidigt nickar han förstås ner ÖFK i tvåan och hela Jämtlandsfotbollen ner i avgrunden. 

Jag tänkte dock direkt slå fast att jag inte har för avsikt att nicka ner även Umeå FC i den avgrund som måste vara Division II Norrland. Jag är ingen kringflackande nernickar-cirkus som drar fram i norrettan. Bara så att ni vet. 

Se där, nu har jag presenterat mig som fotbollsspelare. 

På fritiden så… ja, just nu gör jag ju ingenting, men i framtiden så skulle jag vilja arbeta som journalist. Jag har frilansat på Dagbladet hemma i Sundsvall sedan försommaren -08 och började även plugga vid journalistprogrammet på Mittuniversitetet direkt efter studenten. 

Men då kom fotbollen med sitt heltidskontrakt. Jag hoppas att jag ska kunna frilansa lite på tidningar härikring, helst skrivande om sport, men det ser ut att bli svårt då UFC tränar kvällstid. 

Träning, ja. Det är dags att pallra sig till försäsongens sista brottningspass på Gammlia. Kanske har vi äntligen gjort oss förtjänta av att ikläda oss varsina brottningstrikåer. 

Det vore väl en kickstart på denna UFC-blogg – med sin trassli… nej, obefintliga layout; en lagbild i brottartrikåer. 

Jag vet inte alls hur ni någonsin skulle kunna hitta hit (fan, till och med hemsidenamnet "ufcbloggen" var upptaget) – men om ni gör det; välkomna.