It didn’t move,

 Jag har noterat att det på den här bloggen finns en ”tumme upp”-knapp. Alldeles intill kommentarsfunktionen.

Den ska användas för att, och nu använder jag bloggverktygets egna ord, ”digga” inlägget.

Ni förstår ju själva att jag kommer att kasta mig över varenda dator, mobiltelefon, faxmaskin och allt annat som kan tänkas få mig ut på nätet för att ”digga” mina egna inlägg.

Men även ni, om det är någon som hittat hit, får ju gärna använda ”tumme upp”-knappen ifall det någonsin publiceras någonting vettigt på denna portal. Så att jag vet vad som går hem i de västerbottniska stugorna.

Kvällens brottningspass var lika jobbigt som det brukar vara.

Och trots att man oftast låg på varandra, klängde sig fast i någons skrevparti eller småkramades så slapp jag även idag konstatera att ”I think it moved”, som min favoritförlorare alla kategorier George Costanza gör i ett Seinfeld-avsnitt där han får lårmassage av en manlig massör.

Nåja. Brottningen är över – det blev väl en fyra, fem träningar för egen del – och jag tror att det var bra träning. Man kände aldrig någon riktig träningsvärk i någon specifik kroppsdel dagen efter som man brukar kunna stylta omkring med dagen efter ett tufft gympass. Det var inte så väldigt stelt någonstans, utan det kändes mer som att hela kroppen var trött. Då får man väl konstatera att träningen varit väldigt allsidig – och det har jag lärt mig att det sällan kan vara en dålig egenskap.

… inga trikåer, tyvärr. 

Kvällen har spenderats med mina vänner livescoresidorna för att ännu en gång försöka sno åt mig en beskärd del av den jackpottkryddade kaka som var kvällens Europatips. Men trots att jag lyckades onda bort storfavoriter som Bayern München, Benfica och Sociedad så är det inte heller ikväll jag som sitter med lappen som i dagsläget – när Barca bara har 0-0 på Mestalla med tjugo minuter kvar – är värd 3,6 miljoner svenska.

… kallade jag livescoresidorna för mina vänner? Fel av mig. De har aldrig gjort någonting för mig. Bara kommit med besked varje sexsnår varje lördagskväll om hur Paul Telfer kvitterat borta mot Scunthorpe i den 94:e minuten och därigenom trasat sönder ännu en av mina för dyra Stryktipskuponger till tonerna av några ostämda Championship-ben.

Sundsvall Hockey, Laget i stan, mirakelchockvände som det heter i finjournalistiska kretsar borta mot Mora och klarade kontraktet med vad man utan att överdriva får kalla minsta möjliga marginal. Roligt och imponerande förstås, Sundsvall Hockeys spelarbudget är nästan trassligare än min levnadsbudget, även om det hade varit häftigt med ett så kallat hat-revansch-visa-vilka-som-är-bäst-med-klubba-och-puck-och-inte-med-checkhäften-möte med Löven i en kvalserie. 

Imorgon är en dag där jag faktiskt inte bara ska äta lunch. Jag ska även åka och titta på ett nytt tillfälligt boende på morgonkvisten. Ett studentrum som Vlado bott i ett bra tag.

Och så lunch på det. Och träning vid halv sex. En heldag, med mina mått mätt.