Inför Skellefteå hemma,

 Kvällens löppass var ännu lugnare än förra veckans. Tio sekunders vila mellan de femton sekundernas löpning. Jo, jag tackar jag. 

"Arsenal-löpningar" kallas det, tydligen. I Sundsvall är det "Bolton-löpningar" som gäller. 

Och eftersom Henke Pedersen, Kevin Davies och grabbarna tuggat ner och spottat ut de små Arsenal-knoddarna på alla världens fystest så förstår ni ju att "Bolton-löpningarna" är betydligt jobbigare. 

Debut imorgon. Erik Lundström får vila, annars är det väl den förväntade elvan – ja, förutom att en gänglig rese från Medelpad tar plats i centrallinjen – som ni får se på Gammlia imorgon vid ettsnåret. 

Ska vi dra den? Ja, vafan, det är en träningsmatch och de oräkneliga Skellefteåscouterna har, tack vare den obefintliga annonseringen, inte hittat hit ännu: 

Vlado – Jonas, Marko, jag själv, Hampus – Simon, Ali, Wennebro, Johan Larsson – Böni, Robin Nilsson. 

Samling halv tolv – och då borde man väl ha hunnit få i sig såväl frukost som lunch. Det blir med andra ord till att vakna tidigt – och därför också, och det här är en ekvation jag har haft en tendens att kunna fuska med, gå och lägga sig tidigt. 

Så vi lägger oss väl och somnar till ett The Office-avsnitt (Dwight har nog aldrig varit i sådan toppform som under nya säsong sju) och ses imorgon på Gammlia där ni förhoppningsvis får ser UFC vinna och imponera innan ni går hem och försöker klonka hem några miljoner på Stryktipset. Har ni dessutom kommit över en flaska fulfin, silat med någon gammal strumpa, från det olagliga fejk-Systemet här i staden så har ni ju hela dagen gjord.