Det är visst nån som är tillbaka,

 Tillbaka i vad som tydligen kallas Björkarnas stad, men som lika gärna kunnat marknadsfört sig som snålblåstens stad eller den styva kulingens stad eller Norrlands Huvuds… nej, just det. Den titeln har Sundsvall redan patentsökt. 

Nåja. 

Jag träffade mina grannar här i studentboendet som jag ska dela kök, matbord, toalett och dusch med – de var utflugna på resor och sportlov och grejer förra veckan – och det verkade vara sköna killar. Om det inte vore för ägg-incidenten som ni läser om här. 

Men det ska nog fungera det här. 

Träning halv sex på Gammlia som vanligt. Samma styrda, lågintensiva uppspelsövning i, ja, säkert fyrtiofem minuter – men på slutet blev det äntligen ett lite mer intensivt spel. 

Sju mot sju på knapp halvplan och mitt lag – Vlado, Johan Willhelmsson, jag, Jonas, Ali, Lundström, Timmy och Böni – körde över, ja, till och med pulveriserade det andra laget och vann med förkrossande 7-1. 

Efter träningen var det spelarmöte där Lundström iklädde sig sekreterarrollen och bokförde vad vi tyckte om allting så här långt. Hur vi tyckte att försäsongens träningar och matchförberedelser fungerat. Hur det delade ledarskapet artat sig. Vad som varit bra, vad som varit dåligt så här långt. 

Det lades fram en hel del kort på bordet som sedan ska vidarebefodras till både tränarparet och styrelsen. En del saker vi tyckte fungerat bra, men också en del saker vi ville ändra lite på. Till och med jag, Nordeuropas mest tillbakadragna människa, tog ton och – kanske stärkt av att i lördags fått burit kaptensbindeln – påpekade en hel del saker. 

Dessutom röstades det via anonyma papplappar fram ett spelarråd. Röstningen är dock ännu inte sammanställd när denna text skrivs. 

Det viktigaste med mötet? Tja, det var väl ändå att jag hann till Allstar för att se Bayern-Inter. Jävlar i min låda vilken match, gott folk. Jag blir nästan tagen av att se så mycket kvalitet under nittiotre raka minuter. 

United? Följdes med ett halvt getöga. Jag hade kunnat sätta min bästa mjölkko och ett kilo vassle på att det skulle bli 2-0 inför matchen – och även om Marseille var farligare än jag hade trott (Diawaras nick?!) och Wes skallade in en i eget så var det en sån där tråkig 2-0-och-tråk-United-vidare-match som hamnade helt i skymundan av… ja, jag skulle nog säga att Bayern-Inter var – om inte en av de bästa, så åtminstone en av säsongens häftigaste matcher. 

Från och med imorgon är min tanke att kliva upp klockan 08.00, veva i mig en snabbare frukost och sedan bege mig till IKSU lagom till niosnåret. Det här har jag tänkt att göra till en fast hållpunkt i mina dagdrivardagar. Dels för att jag är i akut avsaknad av fasta tider och struktur och dels för att jag i helgen kände mig väldigt vek. 

Jag har helt enkelt inte fått samma stenhårda försäsong i kroppen som under fjolåret – och då är det bäst att jag på egen hand tar tag i bitarna. Förhoppningsvis kan jag varva av IKSU-passen med fotbollspass med "han B-Å" som vi kört några pass med på tisdagsförmiddagarna. 

Jag kommer till Umeå för att satsa på fotbollen – då är det också det jag tänker göra.