Det kallas rock, och det har ni inte i ert jävla kollektiv,

Det blev även i torsdags en hel del uppställt, styrt spel – men det avslutades med tjugo minuter fullplanslir.

Stora ytor, mycket djupledsspel – mycket löpningar. Det blev rätt jobbigt, den korta tjugominutersperioden till trots, då onsdagskväl… f’låt, Champions League-kvällens löpningar fortfarande satt i lår och vader.

Röstningen till spelarrådet har räknats samman och de fem vise männen som ska föra spelartruppens talan mot övermakten är 2011 Ali, Calle, Lundström, Jens Sjöström den äldre (jag måste gräva fram ett bättre namn på min mittbackskollega snarast) och Henke Sennström.

Efter träningen drog Örjan, inte startelvan, men truppen till lördagsmatchen mot Umedalen. Han mumlade dessutom något om att ”imorn är det träningsförbud”.

Jag brydde mig inte i att fråga ifall man som dagdrivare fick dispens för att fördriva bort någon timme på IKSU, men jag visste när jag slog upp mina trassligt grönblå på fredagsmorgonen att det skulle bli en seg dag. Segare än vanligt då jag skulle bli ifråntagen min enda fasta punkt – den kollektiva träningen.  

Fredagen började dessutom med att jag, via datorn – min teve fungerar fortfarande inte, slog på TV4:s Nyhetsmorgon. Döm av min besvikelse när jag istället för att få se livsnjutar-Steffo sitta och sippa på ett bättre årgångsrött och läppja i sig löjromssnittar får titta på bilderna från japansk teve, dubbad till engelska. Inte en sekund fick jag se Steffos ständigt solbruna nuna eller lyssna till hans kluckande skratt efter ett av hans egna skämt. Bara japanska nyheter. 

Det blev inte mycket uträttat under fredagen. Jag slevade i mig en lasagne på TC, var uppe på IKSU ett slag, gymmade jättelätt, stretchade, bubblade och… fördrev tid, och när jag kom hem igen framåt kvällskvisten (det är på riktigt starkt att vara hemifrån mellan klockan tio och sex utan ha ett enda egentligt ärende) så hann jag inte mer än steka på mina köttbitar innan det vällde in folk i huset. 

De två arkitektstudenterna jag bor med hade bjudit till fest och i sann studentikos anda tillverkat husets vita som serverades i gamla olivoljeflaskor. Jag hade förstås, som den hängivne och folkskygge bloggaren jag är, helst dragit mig tillbaka till mitt rum och skrivit blogginlägg till den UFC-intresserade pöbeln. Men nu var det tyvärr så att internätet låg nere hela kvällen. 

Så jag var helt sonika tvungen att bälja i mig två olivoljeflaskor i ett svep för att sedan sitta hukad över toalettstolen... nej, men jag satt med vid det gemensamma köksbordet och hade väldigt trevligt och roligt kvällen igenom. Senast hade, berättade en, festen inte ebbat ut förrän sexsnåret på morgonen. Nu begav sig dock folk redan strax efter midnatt och jag kunde i lugn och ro få min skönhets- och inför-Umedalensömn. 

… jag lärde känna mina köks-, dusch-, toalett-, tvättstuge- och bastudelande grannar lite bättre igår kväll – men samtidigt kanske gårdagskvällen ledde mig bort ifrån dem direkt. Jag hoppas lite på det. Det var nämligen så att en dam i sällskapet hade fått nys om en liten lägenhet vid Tegsbron som hon skulle titta på under söndagen. Det lät som att den var väl liten för henne, och om så också var fallet skulle hon hänvisa hyresvärden till mig istället. Tjugofem kvadrat ungefär, trodde hon att den skulle vara på. Väldigt litet, visst, men om jag skulle uppskatta storleken på det rum jag har nu så är det väl, snällt räknat, på ståtliga tio kvadrat. 

… bor det inte även en tredje granne i huset? Jo, men han är blott sexton år gammal, går första året på gymnasiet, och ska därför vara glad ifall han en gång var jul får lukta på glöggen så att det immar jämsmed glasögonlinsen. 

Apropå kollektiv, vin och festligheter;