En eftermiddag på IKSU,

 Efter hundraåttio minuters matchande i helgen blev måndagen en mycket lugn dag. 

Vi fick gå på IKSU och köra vårt program när vi ville under dagen. Jag och Lundström åkte dit efter att vi fyllt våra magar till bristningsgränsen med panerad fisk på TC. 

Men det var väl mer på grund av att benen var rätt möra efter helgens dubbelmatchande än det faktum att jag hade ströbröd och sej upp i halsen som gjorde att det blev ett lugnare pass. 

Lite benböj och marklyft i rehabsyfte, lite cykling, lite överkropp. Sedan kilade Lundström iväg till något ärende. 

Jag som inte har några ärenden stannade kvar och simmade något tiotal längder i bassängen och bubbelbadade mig skrynklig. 

Innan Lundström stack så frågade jag han i duschen vad han tänkte ägna den lediga kvällen åt. 

– Jag vet inte. Antingen tittar jag bara på teve och tar det lugnt eller så är jag med nå kompisar, sa han. 

– Om man ändå hade en teve…, sa jag och syftade på att den teve som sportchefen och klubbchefen var här och försökte få igång ännu inte visat en sekund av rörliga bilder. 

– … eller kompisar, fyller Lundström i. 

Lundström klagar ofta på att jag är negativ och bitter, bland annat här i bloggen (är jag det?), men det är inte lätt att hålla dagdrivarångan uppe när man matas med dylika dräparkommentarer. 

Lundström påtalade även hur oerhört blek jag var på bilden från lördagsmatchen. Jag reflekterade mest över hur spenslig och vek jag såg ut, samt att mitt trassliga hår visade sig från sin sämre sida. 

Men han har ju rätt.

Min hudton ser ut att vara avkomman från när Andreas Iniesta idkat tidelag med en fjällräv. 

Jag förlorade min oskuld ifjol till priset av två tior i en sunkig myntautomat på något svettigt drop-in-hak i centrala Sundsvall. Kvällen innan vi skulle till Ayia Napa med GIF och jag följde med andramålvakt Lagréll som övertalat mig om att det skulle vara nyckeln till en bra och ihållig Cypernbränna. 

Och idag var det dags för mitt andra ligg… på en solariebädd. För fyra guldslantar fick jag dryga tio minuter i en plåtlåda full av strålning och jag kände väl i samma stund som jag applicerade de små, svarta "solarieglasögonen" över ögongloben att jag där och då var rätt långt ifrån den råbarkade mittbacksrese jag vill utge mig för att vara.