Cliffhangers är till för att besvaras,
Jag borde egentligen sova så här dags – någon sadistiskt lagd schemaläggare har planerat in en föreläsning 08.00 imorgon, ett faktum som gör att jag bör stiga upp någon gång runt 06:30, en tidszon jag inte återsett på så länge att jag nästan glömt dess existens.
Men bloggparagraf nummer ett… nej, förlåt, nummer ett är att dagligen ta bilder på dig själv med mobilkameran riktad in i spegeln… Bloggparagraf nummer två: lämna inte pöbeln med en cliffhanger du sedan inte besvarar.
Så:
Vad gör Erik Lundström, elitfotbollsspelare på 23 år, och pensionerade Gerd, ledgångsreumatiker på 69 år, gemensamt på en söndagseftermiddag?
Jo, han vattengympar.
Lundström, som kände sig lite krasslig och inte ville köra någon styrka utan istället plaska runt i vatten, frågade ifall jag ville följa med på ett pass "Aqua Power" på IKSU.
Det ville jag så klart.
Så vid halv tre-snåret slog vi i vår bästa badmundering upp dörren till "Bottenviken", som ligger avskilt längst in i badavdelningen.
Vi klev alltså in på ett träningspass – men hade lika gärna slagit upp dörrarna till en syjunta.
Av tjugotalet deltagare var nog åtminstone tre fjärdedelar pensionerade tanter.
Vi plockade på oss frigolithantlar, som på land inte kan ha vägt många gram, och en flytmodul och hoppade i. Första övningen bestod i att trycka ner flytmodulen under vattnet. Upp och ner, ner och upp. Det var väldigt enkelt. Inget motstånd. Jag och Lundström tittade på varandra och småskrattade lite fotbollsmachoaktigt över tantträningen.
Men efter en och en halv timme var det nog vi två, två hårdsatsande fotbollsspelare i tjugoårsåldern, och inte Gerd, 69, eller Britt-Inger, 72, som var allra tröttast.
Det var faktiskt väldigt bra träning. Det blir väldigt mycket vad man gör det till. Ingen ser vad du pysslar med där under ytan – ifall du springer med höga knän i full fart eller ifall du sitter och mysflyter på en medhavd flytgrunka.
Perfekt för lönnfeta, lata människor som egentligen inte vill eller orkar träna men som fortfarande vill säga att man "är på IKSU några gånger i veckan".
Och perfekt för fotbollsspelare som verkligen kan köra slut på sig själv.
… även om vi körde en gruppövning där man skulle cirkulera åt ett håll i en ring, för att sedan vända tvärt (och springa mot strömmen, ni vet) och det var ju kanske inte optimalt då tanterna inte riktigt hängde med i svängarna och mest var i vägen.
Men å andra sidan – hur ofta får en så här pass saktfärdig mittbacksrese känna sig riktigt kvick och rapp? Tack för det, Gudrun, 78 år.
Senaste kommentarerna